Snart dör biblioteken

Det här är ur dagens DN. Det är bara en notis, en liten ruta gömd i en vänsterspalt:

Eböcker

 

 ”Flera svenska bibliotek har slutat att låna ut e-böcker av ekonomiska skäl. Enligt Ekot finns det en risk att utbudet av digitala böcker försämras ytterligare när prisavtalen mellan e-boksdistributören Elib och biblioteken förnyas. I avtalet har utlåningspriset för ett antal nya titlar fått ett nästan fyrfaldigt påslag. Den summa som biblioteken betalar till förlagens leverantör Elib för varje utlånad e-bok ökar från 20 till 75 kronor. Två kommunala bibliotek har ingått det nya avtalet. Båda dessa har avstått från drygt 300 nya titlar av hänsyn till ekonomin. Samtidigt stiger intresset för e-böcker dramatiskt bland låntagarna. Under 2013 ökade folkbibliotekens e-boksutlåning med 43 procent.”

I sammanfattning, priset per utlånad bok upp från 20 till 75 kronor, så flera bibliotek avstår nya titlar, eller slutar helt med utlåning (75 kronor! För ett utlån! Vad exakt går de pengarna till?).

Det här kommer döda biblioteken. Tror jag. Och ingen verkar bry sig. Förutom en och annan biblioteksanställd.

2013 ökade alltså eboksutlåningen med 43 procent. Men eftersom avtalen med den enda leverantören, Elib, är så uselt, och nu alltså blivit ännu uslare, så har biblioteken inte råd och minskar sitt utbud, eller slutar helt med utlån.

Samtidigt är det tyst i kultur-Sverige. En försämring där priset fyrdubblas blir en notis. Det borde ha varit en helsida. Det borde ha varit en pågående ilsken debatt.  Läs mer

Nerladdning vs Pappersbunt 0-1

Men gahhh! Det är regionsskydd på fucking böcker också! Jag försöker köpa en Kindlebok, men jag får inte för amerikanska Amazon.com. Men det gäller bara e-boksversionen. Om jag istället vill beställa den från USA som pappersbok så skickar Amazon glatt och gärna exakt samma innehåll, fast tryckt alltså, via flygplan till Sverige. Men inte digitalt.

No bytes for you!

Oh, förresten, jag fick mitt ex av Portal 2 i måndags. Jag knappade in koden i Steam och bam, så började spelet laddas hem. Fast eftersom jag alltså beställt det i plast så blev det 161 kronor billigare än om jag köpt det digitalt.

Det går inte att ”låna” eböcker.

Varje gång jag lånar eböcker på Stadsbiblioteket, och det har blivit ett par gånger, har jag funderat kring att de väljer att kalla det ”låna”. Det man gör är ju egentligen att ladda ner en digital kopia. För att göra upplevelsen mer ”lån-lik”, så har biblioteket bara lagt in en spärr i varje bok som gör att den raderas när låneperioden har gått ut.

Pelle Snickars skriver om det på SvD idag:

Precis som fildelning handlar e-lån om kontroll, eller snarare brist på sådan. Nyligen aviserade HarperCollins att man nu inför en gräns på 26 lån för de e-böcker man licensierat till bibliotek. Sedan försvinner bokfilerna. Puts väck.

Han drar det till sin spets:

Om bibliotek en gång var bastioner mot glömskan kommer de framöver kanske att bli raderingscentraler av stora mått. Det vore förstås synd. Men än värre är att backa in i framtiden, och låtsas som om e-böcker inte är något bibliotek skall ägna sig åt. Det ska dom.

Rasmus Fleischer på Copyriot påpekar att bibliotekens val av sluten programvara med DRM-skydd gör att de hamnar i klorna på andra aktörer:

Genom att välja en viss standard gynnar biblioteken också vissa företag (och missgynnar fri mjukvara). Om man tycker att det är okej kanske det vore lika bra att biblioteken löper linan ut och låter Apple, Amazon, Adobe och de andra bidra till sin budget?

Det har också stört mig att bibliotekens lösning inte fungerar öppet – ska man, som jag tänker mig göra inom en snar framtid, köpa en läsplatta så är det ett helvete att få reda på om bibliotekets lösning fungerar (jag har skrivit om det här).

Det är intressant – ska biblioteken stödja något system så ska det såklart vara ett öppet system. Eller så ska de stödja alla, så att vi lånetagare inte tvingas välja läsmiljö utifrån de kommersiella hänsyn biblioteken har tvingats ta.

Men jag tycker hela nerladdningsdiskussionen känns daterad. Den fokuserar mycket på ”nerladdning” (alltså egentligen kopiering) av böcker, där man får ett arkiv på den egna datorn. Det är där hela chimären av ”lån” måste kläs i en upplevelse – så att det känns som när man lånar fysiska böcker. Men varför ska man ladda ner böckerna?

När uppkoppling eller inte blir en icke-fråga blir tillgång istället centralt. Och där försvinner hela raderingsproblematiken. Om biblioteken istället för att ”låna ut” en digital kopia, istället gav ”tillgång” till sitt arkiv, så behövs inga DRM-lösningar. De som har lånekort har alltid tillgång till bibliotekets kompletta arkiv. Kopiering behöver inte hanteras tidsmässigt, man har tillgång till den digitala kopian bara så länge som man håller uppkopplingen mot biblioteket vid liv. Stänger man läseplattan finns återigen bara en kopia hos biblioteket.

Det går också att göra helt öppet så att alla kan få access – genom webbläsaren exempelvis. Eller genom att göra egna klienter till de olika systemen – tänk Spotify. Där någonstans tycker jag diskussionen ska börja.

Kindle inlåst ”bakom en digital Berlinmur”

IDG skriver om Kindle och jag upptäcker att jag missat en sak när jag skrev. Jag läste specifikationen och såg att Kindle ju klarade ett antal vanliga öppna format. Men:

Kindle kan läsa öppna format som olåsta html-, pdf- och Word-dokument, men att föra över dem är löjligt krångligt. Du måste nämligen mejla filen till läsplattan, och det här kostar pengar! Du betalar 1 dollar (8 kronor) per överförd megabyte.

Om du inte vill betala måste du mejla filen till en specialadress, vänta på att den konverteras till ett nytt format, öppna mejlet, logga in på Amazons hemsida, spara filen och manuellt föra över till Kindle via usb-sladd. Puh!

Jösses.

Fler läsplattor:

Elib (lista).
Nook (Barnes & Nobles nya)
Google startar e-bokaffär

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Svenska handlare skeptiska till e-bokläsare

Det verkar inte som om de svenska elektronikkedjorna är så intresserade av e-bokläsare:

– Vi har absolut ett intresse, men vi har inte fått några signaler än om att det finns någon särskild efterfrågan hos kunderna. Jag tror att det är lite tidigt, säger Anders Nilsen, vd på Elgiganten i Sverige.

Konstigt tycker jag. I USA går det ju lysande, är vi så annorlunda?

Nästa vecka släpper Barnes & Noble sitt svar på Amazons e-bokläsare Kindle, bilder finns här.

Läsplattan Kindle kommer till Sverige

Jag skrev tidigare om att Dan Browns senaste bok ,The Lost Symbol , har sålt bättre som e-bok än som ”vanlig” bok i USA. Skälet är läsplattan Kindle, den läsplatta som Amazon tagit fram själva. Nu kommer den till Sverige.

Kindle använder något som kallas e-bläck, vilket innebär att texten skapas av små mikrokapslar som med hjälp av elektrisk laddning formar sig som text. Fördelen är att man får en text som inte lyser, som vanliga skärmar, utan som känns mer som en ”riktig” text. De som vet något, hävdar att e-bläck är det som kommer göra att läsplattor blir något annat än bara en svartvit skärm.

Jag tror ju, som jag skrivit tidigare, att en bra läsplatta kommer revolutionera bokbranschen. Bokbranschen har ännu inte upplevt det som film- och musikbranschen gjort, digitalisering. Böcker är fortfarande analoga fysiska föremål som är omständiga att kopiera och tillverka, digitala böcker kommer ändra på det. För vissa kommer det vara ett problem att böckerna blir tillgängliga digitalt för en bred allmänhet. Storsäljarna kommer piratkopieras, Camilla Läckberg och Jan Guillou riskerar alltså att förlora på en bra läsplatta. Författare utanför topplistorna däremot kommer tjäna på den. Böcker som inte längre trycks eftersom det är för dyrt med en ny upplaga, kommer plötsligt bli tillgängliga för nya läsare. Förlagen kommer våga återutge äldre böcker eftersom risken är låg – man riskerar inte att sitta på kubikmeter av makulatur om det visar sig att ingen var intresserad. Och distributionen kommer bli i princip gratis – Kindle till exempel tar emot sina böcker via trådläst nätverk. Man beställer boken på internet och läser den sedan direkt i läsplattan. Smart.

Jag spekulerade tidigare om ett Spotify för böcker – där man mot en fast månadskostnad har tillgång till ett enormt bibliotek av böcker. Men det finns ju redan – Stockholms stadsbibliotek till exempel lånar ut e-böcker. Jag tittade därför på specifikationen för Kindle, för att se om jag kan läsa stadsbibliotekets böcker med den.

Men si, där hoppades jag för mycket. Stadsbiblioteket lånar nämligen ut sina böcker i skyddade mobi-filer och Kindle har bara stöd för oskyddade. Inte heller finns stöd för Adobe Digital Editions, det andra formatet som biblioteket använder.

Och det tror jag är största hindret mot läsplattor, att de låser in köparna i egna format. Amazon använder sitt format AZW och när man köper en bok så får man inte flytta över den till någon annan typ av läsare.

Det här gör en investering i e-böcker rätt riskabel – kommer jag kunna läsa mina fyrahundra böcker även om tio år? Hur ska jag göra om jag inte längre gillar Kindle utan vill byta till ett annat märke – förlorar jag då hela min boksamling (förmodligen)? För att inte tala om risken att bli av med böcker som man redan köpt. Tidigare i år raderade Amazon böcker som kunder redan köpt. De fick visserligen tillbaks pengarna.

Så frågan är om just Kindle står för revolutionen. Eller om vi får vänta lite till.