Flyttkort!

12 februari, 2013

Eftersom en gratis WordPressblogg är lite begränsad och eftersom de börjat lägga in annonser i texterna, och rätt fult inlagt, så har jag nu flyttat hela bloggen.  Den huserar nu på egen domän på http://gillinger.se. Följ med över!

Annonser

Ett fartyg sjunker och plötsligt är året 1912

17 januari, 2012

Jag har fascinerat tittat på vilka gamla värderingar som lockas fram när ett fartyg sjunker. I DN på morgonen för olyckan kunde jag läsa om kaoset under evakuerandet av passagerare att:

”Han berättar att kvinnor och barn skulle få gå i livbåtarna först, men många män ville följa med sina familjer”.

Ja förmodligen hade de en kalender som det stod ”2012” på, medan rederiets egen skrev ”1912”. Dagen efter totar DN ihop lite bakgrund om fartyget, under den slagkraftiga rubriken ”Otursförföljt fartyg”. Där slås det fast att:

”Vid sjösättningen den 7 juli 2006 i just Civitavechhia lyckades man inte krossa den flaska champagne med vilket ett fartyg normalt ”döps”. Ett illavarslande tecken enligt gammal sjötradition”.

Champagne Mumm

Avgör fartygsöden

En uppgift som alltså anses så viktig att den placeras i en faktaruta. I övrig hade fartyget varit med om att kollidera med en kaj, det var allt.

Och idag skriver Aftonbladet om den allt mer hatade kaptenen om vad som upprör mest. Det är inte det faktum att hans befäl förde fartyget på grund och sedan fick det att sjunka och människor att dö, utan:

En man som nu blir kallad inkapabel – men framför allt feg, ryggradslös och helt utan ära.

Han var inte en gentleman utan ärolös. När jag lägger ihop de här tre texterna tonar bilden av ”mannen” fram som en som i krisläge kan skiljas från sin familj, i en värld där otur är en faktor att ta med i beräkningen och där män ska stå rakryggat på halvdäck, tillsammans får jag förmoda, sippandes på en konjak samtidigt som bandet spelar ”Närmare Gud till dig”. Kort sagt 1912, inte 2012.

Varför? Hur kan fartygsromatik och en hundra år gammal mansroll fortfarande spela in när en modern verksamhet kraschar och professionellt räddningsarbete ska genomföras?


Diskreta brandsläckare

30 december, 2011

I min jakt på julklappar sprang jag förbi det här gänget designade brandsläckare för dryga 1200 spänn på Åhléns. Här är det något som tänkt till ordentligt.

”Gud vad tråkiga brandsläckare är, bara röda hela tiden. Rött, rött rött”.

Kanske borde de tänkt ett varv till. Varför är brandsläckare alltid röda? En hint.

Man har drygt två minuter på sig att börja bekämpa en lägenhetsbrand. Det man vill hitta snabbt då är brandsläckaren. Då kommer de här ljushuvudena på den smarta idén att göra släckare i lägenheternas motsvarighet till camouflagefärg. Bra där.


Sjöstadsdag

3 september, 2011

Vi i Sjöstan har tydligen blivit så många att det räcker för lite lokalpatriotism. Därför är det idag ”Sjöstadsdagen”. Här har ni hugade programmet. Själv gillar jag mest punkt 3:

11.30 Stadsvandring som berättar om projektets gång, arkitektur och annat intressant.

Vandringen tar ca 1 timme och avslutas vid Envacs sopsugterminal på Textilgatan.

Vem vill inte toppa med en sopsugsterminal.


Som man ropar får man svar

29 augusti, 2011

Terrorskjutningarna och bombningarna i Norge gav nytt bränsle till den rätt gamla diskussionen om ”näthat”, särskilt som förövaren till profil och åsikt tycktes likna många av dem som gärna kommenterar på nätet. I dag bestämde sig Expressen för att plocka bort möjligheten att kommentera i realtid och inför förhandsmoderering. Och DN stänger kommentarsfunktionen tillfälligt för att bygga ett system med inloggat kommenterande. Jag tror mer på DN:s lösning än Expressens och jag tror de olika lösningarna avspeglar helt olika syn på vad kommenteringen ska vara bra för.

När Expressen öppnar kommentering igen, där varje kommentar först i hemlighet granskas och bedöms, kommer  förutsättningarna för dialog vara mycket sämre.

Det gör det såklart oerhört svårt för besökarna. Det kanske sitter fem-sex personer och kommenterar samtidigt, men de kommer inte se varandras kommentarer eftersom de inte dyker upp direkt. När man skrivit något så händer ingenting, kommentaren dyker upp någon gång i framtiden.

Det innebär att kommenteringen kommer bli ”enkelvägs”: tidning skriver artikel, folk kommenterar artikeln (till skillnad från att de tillsammans diskuterar den). Förmodligen bara en gång, eftersom det kommer ta ett tag innan det syns på sajten. Jag förstår varför Expressen är frustrerade över otrevliga, ohövligt, tramsiga, eller direkt lagvidriga kommentarer, men jag tror de väljer fel väg. Å andra sidan verkar det som om det här bara är första steget i en process, så vi får väl se.

När DN öppnar sin kommentering igen kommer det krävas att man loggar in. Använder man sitt Facebookonto (DN erbjuder flera alternativ) kommer man förmodligen diskutera under eget namn, med egen bild till. Det innebär flera saker. Registrerad kommentering på det här sättet möjliggör dels prenumerationer på kommentarer, så att man kan följa dem även långt fram i tiden. Varje gång någon svarar får man ett indikation på Facebook, eller ett epost. Samtidigt blir kommentarsmiljön bättre: med avatarer, bilder, till varje kommentar så minskar ”ansiktslösheten” för varje inlägg. Men DN tillåter också OpenID vilket innebär att man fortfarande kan vara helt anonym. Anonymitet, tror jag, är viktigt. Som Martin Aagård skriver:

I ett anonymt kommentarsfält kan misshandlade kvinnor lätta sitt hjärta, anställda som har synpunkter på sin arbetsplats dela med sig av sina erfarenheter och diskutera med andra i samma situation. Människor som blivit kränkta i mötet med Försäkringskassan, skolan, polisen och fastighetsägaren kan få berätta sin version … att vara anonym är ett skydd.

Jag har länge stört mig på att mediabolagen ofta bara ser två lägen: helt anonymt eller full IRL identitet. Det finns mellanlägen, alla som varit lite nätaktiva vet att man kan bygga upp en (eller flera) identitet som man är minst lika rädd om, som att fronta med sitt riktiga namn. Men som samtidigt säkerställer att man får vara just anonym. Att kräva att man får vara anonym är inte samma sak som att kräva att man får kommentera utan identitet.

DN får samtidigt möjlighet att blockera användare, att banna dem. Om Facebookkontot Christian Gillinger hela tiden postar off-topicinlägg går det att banna bort honom. Jag kan såklart i så fall skapa ett nytt Facebookkonto eller OpenID dito och börja om, men dels är det rätt jobbigt för mig, och dels kan DN enkelt åter trycka på den där ”Block User”-knappen i sitt modereringsverktyg.

DN får också möjligheten att kommunicera direkt och privat med sina besökare. Det betyder att de kan fördjupa den journalistiska nyttan med kommentarer. Skriver någon något bra kan man lyfta fram den, och vara säker på att det faktiskt är rätt person man lyfter fram. Får man mer information, eller nyhetstips, så vet man vem avsändaren är och kan lättare går vidare journalistiskt med materialet.

Men viktigast, det innebär att kommentarerna kan bli något mer än ett slött påhäng på varje artikel. Ofta fungerar ju kommentarsfälten så, som ett slags gratismaterial som mest ska vara där för att så har alla det, men utan någon direkt idé eller journalistisk ambition. ”Som man ropar får man svar” skrev jag som rubrik (snott från en kollega får jag väl tillägga för full disclosure) och jag tycker ofta det stämmer in på vad som syns i kommentarsfälten. Det är sällan artikeln indikerar vad som förväntas av läsaren, mer än deras allmänna reflektioner. Och då får man ju kommentarer efter det – som man ropar får man svar. Alla journalister vet vikten av vinkel i det som publiceras, men det är som om den kunskapen försvinner efter bylinen.

Att be om folks kommentarer, att be om deras tid och tankemöda, innebär ett ansvar att först själv lägga lite tid och ansträngning på att skapa förutsättningar för kommenteringen. Och där tycker jag vi journalister har misslyckats. Kanske blir det bättre nu?


Killar får inte göra tjejgrejor

27 augusti, 2011

Brommapojkarnas damavdelning heter…. Brommapojkarna Dam. När gymnastikföreningen Sofiaflickorna nu efter 75 år startar en pojkavdelning döps den till… Vitabergspojkarna. När tjejer ska göra killgrejor så ändras ingenting, när killar ska göra tjejgrejor gäller det att markera att man minsann är riktiga grabbar.


Jassådu…

4 april, 2011

image

Jassådu…men…men… du bleknar. Det gör inte min blogg. Plus att du är en papperskorg.


%d bloggare gillar detta: