Mitt Facebookflöde är tråkigt

Mitt Facebookflöde numera sedan Facebook ändrat algortimen för att sortera bort saker postade av sidor och prioritera ”interaktioner med mina vänner”: random smakprov på diskussioner förda av personer jag avlägset hört talas om och från grupper jag av kanske vag nyfikenhet gick med i en gång i tiden. Omväxlat av rejält med annonser från företag. I ett urval som efter ett tag känns som att det totala antalet kanske är tio-femton inlägg.

Photo: Andrew Feinberg, CC-BY 2.0 https://flic.kr/p/4y9eMd

Det är helt enkelt tomt och repetetivt. Och det gick fort.

Problemet, förutom att Facebook stenhårt analyserat vad de inte ska visa, men verkar ha lagt mindre tankemöda på vad som faktiskt ska visas, är att jag la till ”vänner” och gick med i grupper i en tjänst (Facebook 2007-2017) som utgick från helt andra principer. Det är helt enkelt inte lika kul att vara med i gruppen ”Vi som älskar fyrklöversallad”,  ”Veganska recept” och ”Exceltips”, när de plötsligt upptar kanske 25% av innehållet i mitt flöde. Kombinerat med kontextlösa exempel på en diskussion mellan ”personen jag genomförde ett projekt med 2015” och hens vänner, och ”en gammal kollega som slutade 2012” och hens nuvarande arbetskollegor på ”Volvo Trucks IT Torslanda”. Blandat med reklam för ”Swedavia. Förboka parkering inför sportlovsresan. Garanterat pris & plats.”.

Det här kommer ju inte funka – Facebooks unika funktionalitet som gjorde att den slog ut alla andra, var att det automatiska flödet fungerade bättre än precis allt annat för att ge användaren ett innehåll som var intressant (för intressant har det kanske visat sig).

Alternativet som vi ser nu är… meh.

Screen-Shot-18-02-15-at-03.00-PM.png

Sign o’the times

Ska det bli intressant igen måste man som användare rensa ut rejält i vad man följer, vilka man är vänner med och varför och fundera på hur mycket sponsrat innehåll man är okej med.

Men vad är Facebook då? Vilken funktion fyller det flödet som inte vilken annan sociala mediertjänst som helst gör bättre?

Det känns som att det finns ett gyllene tillfälle för den som skapar något så arkaiskt som en riktigt bra RSS-läsare, kombinerat med hyggliga interaktionsmöjligheter och bra sätt att följa varandra.

Och för första gången sedan 2016 skriver jag det inte på Facebook först.

Folk är idioter

Jag spenderade delar av helgen i ett kommentarsfält på Facebook, som helt höll på att få mig ge upp hoppet om mänskligheten. Problemet är att folk inte är kloka.

fda191c7-ac3b-47f2-9578-08d5f93ef890.png

Vi har pratat om problemet med falska nyheter på Facebook. Vi har också pratat om problemen som uppstår när många bara läser rubrik och ingress på Facebook – senaste exemplet var väl kanske Emanuel Karlsten som postade en experimentartikel med den provocerande rubriken ”Forskare: Människor som inte läser böcker är smartare”, bara för att se om folk skulle kommentera och dela vidare utan att ha klickat sig vidare till hela texten. Läs mer

Using poor quality as a mark of authenticity

Note: This was previously published on Linkedin.

This pic keeps appearing in my Facebook feed. By reflex I always stop scrolling past commercials and already seen content, because it looks like it’s from someone I know.

0.jpg

That dude holding an Iphone could be anyone I know. He looks like just about the next person, just doing the not so glamorous stuff we all do. He is smiling, but it looks kind of half heartedly – as opposed to what most people in commercials do.  Läs mer

Censurerar Ekot?

I samband med den fruktansvärda attacken mot mot gayklubben The Pulse i amerikanska Orlando, Florida tidigt på morgonen den 12 juni direktsände Ekot ett antal presskonferenser. Men inte alla. Lokal polis höll en som började 16.15 på söndagen, och den sändes inte direkt. Och det blev en diskussion om censur. Sysslade Ekot med censur?


Ekots chef Olle Zachrison skrev själv en alldeles utmärkt förklaring på Ekots redaktionsblogg, men jag skulle vilja stanna kvar lite vid begreppet censur i det här fallet och något som berör kärnan av vad journalistik är. Läs mer

”Vi måste bli bättre på att förklara nyhetsvärdering”

Förra veckan fick Facebook kritik när det kom fram att de har redaktörer som styr över vilka ämnen som visas i deras ”Trending topics”- ruta.
Jag tror att journalister har något att lära av kritiken: Vi måste bli bättre på att förklara hur vi jobbar, skriver han.

FOTNOT: Den här texten har tidgare varit publicerad på Medieormen.se

Läs mer

Vem står när internet faller?

I helgen låg ett stort antal mediesajter nere på grund av en överbelastningsattack som helt enkelt gjorde att sajternas kapacitet inte räckte till.

Nu är debatten igång – vad innebär attacken för svensk demokrati? Var det en attack på det fria ordet, eller bara script-kiddies med stora plånböcker?

FOTNOT: Den här texten har tidigare varit publicerad på Medieormen.se

Attacken som utfördes verkar ha varit en Ddos-attack, eller Distributed Denial of Service. Rent tekniskt är det rätt enkelt, den som attackerar styr hundratusentals datorer så att de samtidigt försöker komma åt sajten som ska attackeras och då hinner den helt enkelt inte med.

Ofta vet datorernas ägare inte om det, utan det handlar om att de är infekterade av program som gör datorerna till medlemmar i ett så kallat bot-nät.

Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan, DI, Helsingborgs Dagblad var några av de tidningar som drabbades, men av någon anledning klarade sig Sveriges Radio. Man ska väl å andra sidan inte ropa hej. Fler attacker kan såklart komma.

Vad det innebär och hur allvarlig attacken var kommer det förmodligen pratas om länge. Journalister på Twitter beskrev attacken som en attack mot det fria ordet och mot demokratin. Dagens Nyheters teknikredaktör Linus Larsson skrev:

”Men lördagskvällens attack mot svenska mediesajter var av en storleksordning som får en att tappa andan. Vi talar om sajter som är dimensionerade för enorm trafik – vi och våra konkurrenters existens bygger på att miljontals människor läser oss. Att överbelasta en sådan sajt är ingen smal sak. Att slå flera av Sveriges största på en gång är ännu större. ”

 Expressens chefredaktör Thomas Mattson skrev:

Ett sådant här angrepp på nyhetsförmedlingen är förstås ett hot inte bara mot tryckfriheten utan också mot vår själva samhällsmodell, demokratin, och det är bra att regeringen redan markerat allvaret.

Samtidigt kom andra perspektiv. Bloggen Cornucopia? menade att det här kanske var en teknisk framgång, men ett totalt misslyckande om avsikten var att störa det svenska samhället:

”Tvärt om visar attacken att man inte klarar av att som en vanlig script kiddie med inhyrt botnet av övertagna datorer orsaka någon skada på ett robust svenskt samhälle. ”

Det är förstås allvarligt att det sker angrepp mot grundläggande rättigheter och friheter som yttrandefriheten, men samtidigt gick inte samhället under. Angreppet varade i cirka två timmar – antagligen hade man inte köpt mer tid i botnäten än så.”

Också Emanuel Karlsten var inne på något liknande och skriver på Breakit.se:

”Det här är en attack som vilken snorunge som helst skulle kunna dra ihop med hyrda robot-nät. Mer än en attack på demokratin var det någon som såg möjligheten att dra ner byxorna på journalister som stått i offentligheten utan varken livrem eller hängslen.”

Journalisten Lasse Edfast tog fasta på att FM-näten inte påverkades, de går ju via analoga sändare som inte har någon som helst koppling till internet och twittrade:

”Vissa säger att vi klarar oss med internetradio, att FM/DAB inte behövs. I kväll är deras argument lite svagare.”

Han knöt an till en diskussion om radions framtida distribution: behövs det ett eget broadcastnät, eller fungerar vanlig internet-radio lika bra?

Och Leif Nixon var inne på det när han skrev på Metro.se:

”De verkliga skadeverkningarna av angreppet är minimala. Etermedia fortsatte fungera, de flesta mindre mediesajterna påverkades inte. I morse kom tidningen i brevlådan som vanligt. Ett angrepp på demokratin och det fria ordet? Nåja.”

”Erfarenheten visar att vi har stora problem att upprätthålla fungerande elektroniska kommunikationskanaler i ett krisläge, även utan att någon avsiktligt försöker sabotera dem. När internet är den primära kommunikationskanalen och medborgarna är vana att ha tillgång till den senaste informationen via sin dator eller smarta telefon, måste myndigheter, landsting och kommuner bli bättre på att bygga robusta tjänster.”

Kanske är det så att när det krisar står riktigt gammel-media pall. Men jag noterar också att det sociala internet tuggade på som vanligt.

När får Facebook samma behandling som General Motors?

Eftersom Facebook bestämmer över Facebook så kan de bestämma själva vad som ska få spridning. Om de vill kan de välja att bilder på kottar ska visas i precis allas flöden.
Jag funderar på hur vi ska förhålla oss till Facebooks allt mer monopolistiska ställning på nätet.

FOTNOT: Den här texten har tidigare varit publicerad på Medieormen.se

För två veckor sedan postade musikgruppen OK Go sin senaste musikvideo på Facebook.

Läs mer

Spotify i hetluften för ”läskigt” avtal

Just nu kritiseras svenska musikstreamingtjänsten Spotify på nätet och i sociala medier. Skälet är att de ändrat sitt användaravtal så att det verkar som att de plötsligt vill kunna ladda ner alla dina bilder och kontakter i telefonen för onda ändamål.
Och jag sugs omedelbart tillbaks till vintern 2009. Då var det det unga uppstickarbolaget Facebook som fick stå vid skampålen och förklara sig.

FOTNOT: Den här texten har tidigare varit publicerad på Medieormen.se
Läs mer

Whats upp with Forbes popup ad?

(Yes, I know it’s not an actual popup ad per se)

Forbes is an American business magazine, well know for it’s lists of wealthy people making billions of dollars. And other stuff.

I sometimes get links there show up in my Twitter and Facebook feeds and one thing has been bugging me for some time now.

This is what you get if you surf to Forbes.com right now:

Forbes 1

 

Yeah, that small thing to the right is a standard Google Adwords type of thing poorly formated and… very small on a desktop computer. It looks horrible. And you have to look at it for a few second before you can click ”Continue to site” and move on to the actual content. Läs mer

Varför är Mashable så aktiva på Google+?

Jag skrev ju för någon vecka sedan om att jag hamnade på Google+ av slump och att det hade hänt rätt mycket där. Jag blev väldigt förtjust, det är snyggt, snabbt och överskådligt. Men en sociala medier-tjänst blir aldrig bättre än sina användare. Utan dem spelar det ingen roll hur fint allt är, det är ändå ointresssant.

Och på svenska delen av Google+ är det inte någon jätteaktivitet. Visst, det verkar finnas en hel del svenskar som är hyggligt aktiva, men när det gäller till exempel företagssidor så är det i princip stendött.

Trots det har jag fortsatt hänga på Google+ och jag har därför fyllt ut aktiviteten genom att följa i huvudsak amerikanska sidor och personer. Bland annat följer jag sajten Mashables konto.

En sak som förvånade mig var att de verkade ha så löjligt många direktsändningar i Hangouts. Just det är ju ett tecken på att det inte bara rör sig om autofeeds från till exempel företagets Facebooksida.

Jag hade lite tid över i dag och jämförde därför deras två sidor: Läs mer

Leder filterbubblorna till felaktig nyhetsvärdering?

Är det faktum att ”journalister bara följer andra journalister” ett problem för journalistiken? Tobias Brandel är inne på det i gårdagens krönika:

Eftersom Twitter är en viktig nyhetskälla för traditionella massmedier blir en väsentlig fråga vilka personer journalisterna följer. Resultatet är nedslående.

(…)

En körning på kritiserade polisprojektet Reva visar exempelvis att det i huvudsak cirkulerade bland journalister och politiker.

Han skriver att när journalister skriver om ”Twitter-stormar” så handlar det i princip bara om tweets från medieeliten: journalisterna själva, politiker och kändisar.

Och det är ju såklart ett problem. Men är det ”filterbubblornas” fel? Jag tror inte det.

Min bild av när journalister rapporterar från ”Twitter-stormar” är att det handlar om journalister som inte är särskilt twittervana själva. Jag tror det handlar mer om oerfarna journalister som ännu inte har tillräcklig kunskap för att kompetent kunna nyhetsvärdera sociala medier.  Och som inte själva riktigt greppat att ”Twitter” inte är en värld, utan flera.

Det är en mognadsfråga för branschen snarare än ett filtreringsproblem.