Sverige köper jeans från Nordkorea

Alla nyheter från Nordkorea är bisarra, den här inget undantag. Ett svenskt företag tillverkar jeans i Nordkorea. I sig inte jättemärkligt, möjligtvis naivt. Men titta på videon:

HELLO IT’S Noko Jeans! from Noko Jeans on Vimeo.

Förutom att videon känns som om den kommer från lala-land (jag menar, vad är dess syfte? Vad vill de säga? I bästa fall är det bara pretentiöst), så lyssna på uttalet. Speakern har vad det verkar amerikansk engelska som första språk. Trots det uttalar hon vissa ord helmärkligt. ”Argubli” (arguably), ”surfejsd” (surfaced), ”enthusam” (enthusiasm), ”zajnk” (zinc), ”argeed” (agreed), ”glorajos” (glorious)… Vad är förresten ”zinc related twists”?

Tittar man på videon verkar det också som om ”Noko-jeans” folket fått standardturen som alla västerlänningar tycks få: tunnelbanan, det höga hotellet på ön, biltur förbi det stora torget i Pyongyang, karaoken. Alla officiella reportage från Nordkorea innehåller samma miljöer och händelser. Ska man ta andra bilder måste man röra sig i Nordkorea utom kontrollen från staten.

Noko jeans använder samma argument som många svenska företag som verkade i Sydafrika på 80-talet gjorde:

The belief being that any outside contact, and influences, such an isolated nation gets, can only be of good.

Motargumentet är såklart att varje officiell kontakt legitimerar den rådande regimen och att ingen som upprättar förbindelser via staten kommer tillåtas hota densamma på något sätt överhuvudtaget.

Å andra sidan, är det någon skillnad på att använda billig arbetskraft i Nordkorea och att göra det i Kina?

Läs mer hos Nokojeans (som förövrigt just nu är fylld av döda länkar.)

Läs även andra bloggares åsikter om

Nordkorea-tortyr

Jag skrev tidigare hur internetsurfande gett mig oproportionerligt stor kunskap om Nordkorea. Nordkorea är förmodligen världens konstigaste land och det flödar underliga nyheter och fenomen ur deras statliga medier. En av de mera smaklösa är deras oregelbundna ”återföreningar” av anhöriga som skiljts åt av uppdelningen av landet efter Koreakriget. Nu är det dags igen. Aftonbladet skriver om att Nordkorea tillåtit hundra släktingar att träffas igen:

Det blev känsloladdade scener när ett hundratal åldrande sydkoreaner på lördagen åkte över gränsen till Nordkorea för att möta anhöriga de inte träffat på årtionden.

Det kan ju tyckas godhjärtat av Nordkorea. Men det handlar såklart inte om ”återförening”. De nordkoreaner som deltar återvänder efter mötet hem igen och sydkoreanerna får åka tillbaks till Sydkorea. Det är bara ett sätt att skapa PR för landet – här hade vi kallat det ett ”media-event” med syfte att skapa lite positiv uppmärksamhet när inget annat finns att rapportera.

Men för de inblandade måste det vara ren tortyr. De får träffas kort, för att sedan åter skiljas åt. Och nu börjar de bli så gamla att det förmodligen är för evigt.

Speaking of Nord Korea…

När man talar om trollen, nu har Nordkorea fått sin första hamburgerrestaurang. Åtminstone enligt KTVZ.com, en sajt i Oregon i USA:

— You still can’t get a hamburger in Pyongyang, but the suspiciously similar ”minced beef and bread” is for sale at the North Korean capital’s first fast-food restaurant, a news report said Saturday.

Först 3G, sedan en internetsida och nu hamburgare. Var ska detta sluta?

Oproprortionerlig kunskap om Nordkorea

Det är märkligt med internet. För något år sedan snubblade jag över en serie dokumentär-snuttar om Nordkorea från ett huvudsakligen internetbaserat tvprogram, ”The Vice guide to North Korea”. De var rätt dåligt gjorda och bestod mest av ett par killar som åkte runt i Nordkorea och filmade i låg upplösning. Men det gjorde mig märkligt intresserad av Nordkorea och ledde till ett par kvällars slösurfande efter mer fakta. Vilket i sin tur ledde till att jag nu plötsligt kan oproportionerligt mycket om Nordkorea.

Det är svårt att inte bli fascinerad av ett land som är slutnare än vad Östeuropa var under Kalla Kriget. Och med avgrundsskillnader i utvecklingsnivå. Å ena sidan presenterar de en skolbänk i trä med finessen att den, manuellt, kan höjas och sänkas som en fullständigt lysande uppfinning (se Viceguiden så förstår du) å andra sidan klarar de av att cyberattackera USA. Å ena sidan lever folk på landsbygden som på medeltiden. Å andra sidan så har landet nästan kärnvapen.

Internet är fantastiskt på det här viset – man kan plötsligt nörda ner sig helt i ett ämne och snabbt få mängder av ofta bra information. Och lära sig märkliga saker, som att Nordkorea fick sitt 3g-nät 2008 och att det hållits Jucheseminarier i Tanzania. Juche är alltså Nordkoreas egen variant av kommunism och borde rimligtvis inte vara intressant för någon annan. Icke.

När det gäller Nordkorea och internet har det sett mörkt ut. Nordkorea verkar alltid välja den extrema vägen:

While other restrictive regimes have sought to find ways to limit the Internet — through filters and blocks and threats — North Korea has chosen to stay wholly off the grid.

Där länder, som till exempel Iran eller Kina, tillåter en hårt censurerad Internetanvändning, har Nordkorea tidigare varit helt avskurna från nätet. Steven Merchato från CIA skriver i sin text ”Hermit Surfers of P’yongyang” om Nordkoreas intranät Kwangmyong:

Kwangmyong consists of a browser, an e-mail program, news groups, a search engine, and a file transfer system, programs developed by CSTIA.

Vad medborgarna gör på intra- och inter-nätet är inte så förvånande hårt kontrollerat:

Computers conducting Internet searches are more readily monitored than the photocopying machines that served to spread forbidden political tracts in the former Soviet Union. With Internet searches easily tracked and the penalties for political dissent grave, it is difficult to imagine scientists straying from technology sites. The same applies to the domestic Intranet, where technicians exchanging e-mail messages on political issues would run a serious risk of late-night knocks on the door by members of the security forces.

Numera har landet faktiskt en officiell hemsida (jag tror faktiskt det är den enda Nordkoreanska sidan på nätet) i underbar 1998-ish layout. Med ett eget forum (EDIT: Det visade sig att de precis gjort om forumet till en blogg. Nåja)! Och merchandise! Köp din egen Kim Jong-il knapp!

Det bisarra med forumet är att det tycks finnas västerländska anhängare till Nordkoreas Juche-filosofi. Eller också är det bara nordkoreansk propaganda. Spännande i vilket fall.

Fler intressanta Nordkorearesuser:

North Korean Economy Watch
”North Korea Uncovered ” – Google Earth med inlagd information, bilder och videos.