Fel: Google fortsätter med två bokmärkessystem

I en tidigare post var jag inne på att Google byggt en ny online-bokmärkeshanterare som ska ersätta den gamla Gmarks (där meningen alltså är att man alltid har sina bokmärken tillgängliga oavsett vilken dator man använder). Det kändes som en vettig slutsats när samma företag introducerar en ny tjänst för att fylla samma funktion som en gammal. Men nu läser jag att den gamla, alltså Gmarks, har fått en ny funktion, ”listor”:

Google’s newest feature for Bookmarks are Lists. Lists are exactly what you’d think – collections of bookmarks that relate to a subject. For me, I have a collection of bookmarks related to Drum & Bass music. I wanted to make this list available to anyone interested in the music so I made the list public. If you go into your Google Bookmarks, and search for drum & bass, you will likely find my list. I can also share this list with people by going to the Public button and then inviting them via email.

Jag förstår bara inte riktigt hur listor skiljer sig från vilka bokmärkesmappar som helst. Men framförallt förstår jag inte varför Google tycker att det behövs två olika tjänster som gör samma sak. Och varför inte Gmarks i så fall är kompatibelt med deras egen webbläsare Chrome.

Råd och rön sågar HTCs Androidtelefon Magic

I senaste Råd och Rön testas Smartphones, alltså telefoner som på allvar utnyttjar möjligheten till mobilt bredband (Gizmondo har skrivit ett bra inlägg om varför smartphones är framtiden, under rubriken ”Dumb Cellphones must die”). Jag har alltid avskytt mobiltelefoner, åtminstone till annat än att ringa med. Jag har definitivt aldrig förstått varför man skulle vilja surfa på nätet med en – min senaste hade visserligen Wifi och liten penna (en Sony Ericsson G900), men var fullständigt värdelös för internetsurf. Inte minst eftersom webbläsaren var totalt vidrig, hade en låst startsida till Telenor och var vansinnigt långsamt trots bra wifianslutning.

Detta ändrades när jag i somras köpte en HTC Magic. Plötsligt klaffade allt och för mig var det lite som när jag fick bredband första gången – plötsligt började jag använda nätet på riktigt. Man behövde inte längre ”koppla upp” sig mot nätet, man var en del av nätet.

Min största ”aha”-upplevelse skrev jag om i en tidigare post, nämligen när telefonen inledningsvis kraschade (det var mitt fel) och jag var tvungen att resetta den. Normalt med mobiltelefoner är det ett evigt pill med SIM-kort, backup, kalendrar och jox. Till samtliga mina tidigare telefoner har det kommit någon riktigt dåligt skriven programvara för att kunna sitta vid datorn och synka över bilder, sms och ändra i telefonlistor (jag avskyr att sitta och pilla med yttepyttiga mobiltangentbord). Inte sällan har skiten kraschat datorn och nästan alltid ingår nått jävla program som autostartar med datorn -som om jag inte tänkt göra annat än sitta och synka mobilen.

Därför var det med stor glädje jag upptäckte att jag efter återställning av telefonen bara behövde logga in på mitt Googlekonto så var allt på plats igen. Jag behöver ingen synkprogramvara – allt finns i det som så prosaiskt kallas ”molnet”, alltså på nätet. Jag har min kontaktlista, mina backuppade sms och bilder och min kalender på nätet. Om jag mot förmodan skulle vilja tanka över bilder direkt till min dator, räcker det med att koppla in USB-sladden (en standard USB-sladd, ingen speciell egenpåhittad sladd som alla telefoner hittills dragits med) och kopiera över dem från minneskortet.

Allt detta smidiga med att slippa extra programvara, slippa specialsladdar och manuell backup och synkning, missar Råd och Rön när de i senaste numret ger HTC magic 4 i betyg under rubriken ”Synkronisering”. Varför? Ja det framgår inte annat än att kriteriet är ”Hur bra telefonen fungerar med Outlook Express, annan mjukvara samt hur väl synkroniseringen fungerar generellt med datorn”.

Min gissning är att de helt enkelt inte förstått konceptet – överhuvudtaget. HTC Magic synkroniseras inte med ”datorn” utan med ”kontot”. Det är det som är det smarta, det nya och det som gör att nästa gång jag köper en ny telefon så behöver jag inte hålla på och kopiera över filer och inställningar mellan gammal telefon och ny – jag behöver bara logga in så är allt klart.

Det kan omöjligt bli enklare.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Google – halvmesyrernas mästare

Jag är en stor älskare av Google. Mitt senaste ”aha”-ögonblick var när min nyinköpta HTC Magic-telefon, som gör Googles operativsystem för mobiler, kraschade och jag var tvungen att återställa den ”till fabriksinställning”. Damn, tänkte jag, där försvann alla kontakter, kalendrar och så vidare. Men jag behövde bara logga in på mitt Google konto så var allt på plats igen. Det är nästan Apple-bra. Äntligen slipper man hålla på och föra över grejor från SIM-kort när man byter telefon.

Därför är det desto märkligare hur halvgenomförda deras tjänster är. Ett exempel: jag har ett Google konto som loggas in automatiskt när jag öppnar Google.se. Längst upp till vänster på Googlesidan finns menyerna:

Allt utom ”Gmail” och ”mer” är sökmöjligheter. Gmail tar mig till mitt gmailkonto. Där under hittar jag mina kontakter – som också är min telefonbok i min HTC Magic-telefon. Jätteviktig för mig.
När jag har gått till Gmail passar Google på att stöka om helt i menyerna. Så här ser ”mer” ut från Googlesidan (vänster) respektive Gmail (höger):

Google har i sin vishet valt att kasta om innehållet och lägga till enstaka nytt. Tillräckligt lika för att det ska krävas att man skärmdumpar och lägger brevid för att vara säker på att det inte var man själv som mindes fel. Men tillräckligt olika för att det ska bli rörigt.

Vidare, vad är skillnaden mellan ”Foton” och ”Bilder” (Foton=Picasa Webbalbum, Bilder=Google Bildsök). Vad är skillnaden på ”Videor” och ”Youtube” (Video=Generell videosök, Youtube=ja, youtube). Det är så uselt namngett att man undrar om det är med flit. Var de nyktra? Eller bara riktigt, riktigt ointresserade?

Fler saker som jag stör mig på:

  • Varför lägger Google till nya namn i min kontaktlista automatiskt? Jag har till exempel tre olika entries för mig själv. Det här är ett problem eftersom min kontaktlista också är min telefonbok i mobilen. Jag behöver inte ha tre olika epostadresser till mig själv där, jag kan min egen epostadress och behöver sällan ringa mig själv.
  • Varför kan jag inte enkelt bläddra bland mina bloggbilder från Blogger? (Blogger=externt köpt tjänst, Picasa=externt köpt tjänst = usel integration).
  • Hur hänger min Gmailkontaktlista ihop med min Google Wavekontaktlista? På webben just nu ser de ut som två helt olika listor, men i min mobil har en massa epostadresser till Wavekontakter dykt upp. Flera av dem helt onödiga – varför skulle jag till exempel vilja ha epostadressen till Twitterboten från Wave (alltså ett sätt att twittra från Google Wave) i min telefonlista?
  • Vad är skillnaden på ”Mitt Konto” och ”Min profil” i Blogger? (Mitt konto=mitt Google konto, Min profil=min Blogger-profil). Varför ligger inte ”Min profil” högst upp, det är väl den man vill ha när man bloggar? Eller ännu smartare: Varför är de inte integrerade?
  • Varför visar Google upp min gmailadress som kontonamn, när jag alltid använt min privata (och fortfarande loggar in med den)? Strikt taget har jag bara en gmailadress för att kunna fulsynka mellan min jobb-Groupwisekalender och min Googlekalender. Varför bytte Google ut min privata mot gmailadressen?
  • Var hittar jag Google Wave från min Google-startsida? Var hittar jag mitt Orkutkonto (visst, jag använder det aldrig, men tjänsten används friskt i Brasilien och Indien har jag hört)? Mitt Analytics-konto?

Svaret på den sista frågan är: Klicka på ”Mitt konto” i högermenyn:

Precis. För säkerhets skull har Google valt att göra två olika menyer på var sin sida av skärmen. Jag undrar om det var två helt olika grupper som fick var sin halva av skärmen att leka med? Eller om Google bara tycker det är kul att röra till saker med flit?

Det är ett sammelsurium av olika sinsemellan fristående utvecklade produkter som kosmetiskt fått en ”Google”-logga överklistrad utan att någon ansträngt sig särskilt mycket för att på riktigt sätta ihop dem till en helhet.

Det märks så tydligt att tjänsterna är utvecklade separat och ibland också externt innan de införlivades i Googlevärlden.

Det känns som om det här hittills inte har varit ett problem för Google, eftersom de kunnat leva på att folk tycker det är fantastiskt sci-fi att ha en ordbehandlare i webbläsaren och kunna spara sina dokument på webben. Eller att ha en enkel onlinekalender.

Men när det inte längre är något märkvärdigt att grejorna är tillgängliga i webbläsaren och när man, som jag, börjar använda tjänsterna i till exempel mobilen, då blir det på riktigt och då ska man inte behöva nöja sig med inköpta halvmesyrer.

Det finns de som är rädda för att Google är nya storebror som ser allt vi gör och som kommer åt våra mest privata hemligheter. Jag är inte orolig, om bakomverket är hälften så rörigt som själva sajten kommer det ta decennier att få igång något som kan samköra allt. Och då har alla bytt till nästa uppkomling.

Läsplattan Kindle kommer till Sverige

Jag skrev tidigare om att Dan Browns senaste bok ,The Lost Symbol , har sålt bättre som e-bok än som ”vanlig” bok i USA. Skälet är läsplattan Kindle, den läsplatta som Amazon tagit fram själva. Nu kommer den till Sverige.

Kindle använder något som kallas e-bläck, vilket innebär att texten skapas av små mikrokapslar som med hjälp av elektrisk laddning formar sig som text. Fördelen är att man får en text som inte lyser, som vanliga skärmar, utan som känns mer som en ”riktig” text. De som vet något, hävdar att e-bläck är det som kommer göra att läsplattor blir något annat än bara en svartvit skärm.

Jag tror ju, som jag skrivit tidigare, att en bra läsplatta kommer revolutionera bokbranschen. Bokbranschen har ännu inte upplevt det som film- och musikbranschen gjort, digitalisering. Böcker är fortfarande analoga fysiska föremål som är omständiga att kopiera och tillverka, digitala böcker kommer ändra på det. För vissa kommer det vara ett problem att böckerna blir tillgängliga digitalt för en bred allmänhet. Storsäljarna kommer piratkopieras, Camilla Läckberg och Jan Guillou riskerar alltså att förlora på en bra läsplatta. Författare utanför topplistorna däremot kommer tjäna på den. Böcker som inte längre trycks eftersom det är för dyrt med en ny upplaga, kommer plötsligt bli tillgängliga för nya läsare. Förlagen kommer våga återutge äldre böcker eftersom risken är låg – man riskerar inte att sitta på kubikmeter av makulatur om det visar sig att ingen var intresserad. Och distributionen kommer bli i princip gratis – Kindle till exempel tar emot sina böcker via trådläst nätverk. Man beställer boken på internet och läser den sedan direkt i läsplattan. Smart.

Jag spekulerade tidigare om ett Spotify för böcker – där man mot en fast månadskostnad har tillgång till ett enormt bibliotek av böcker. Men det finns ju redan – Stockholms stadsbibliotek till exempel lånar ut e-böcker. Jag tittade därför på specifikationen för Kindle, för att se om jag kan läsa stadsbibliotekets böcker med den.

Men si, där hoppades jag för mycket. Stadsbiblioteket lånar nämligen ut sina böcker i skyddade mobi-filer och Kindle har bara stöd för oskyddade. Inte heller finns stöd för Adobe Digital Editions, det andra formatet som biblioteket använder.

Och det tror jag är största hindret mot läsplattor, att de låser in köparna i egna format. Amazon använder sitt format AZW och när man köper en bok så får man inte flytta över den till någon annan typ av läsare.

Det här gör en investering i e-böcker rätt riskabel – kommer jag kunna läsa mina fyrahundra böcker även om tio år? Hur ska jag göra om jag inte längre gillar Kindle utan vill byta till ett annat märke – förlorar jag då hela min boksamling (förmodligen)? För att inte tala om risken att bli av med böcker som man redan köpt. Tidigare i år raderade Amazon böcker som kunder redan köpt. De fick visserligen tillbaks pengarna.

Så frågan är om just Kindle står för revolutionen. Eller om vi får vänta lite till.

Cloudcomputing – allt ska finnas på webben


Allt fler programtillverkare siktar in sig på att de datorprogram vi använder i framtiden kommer ligga i ”molnet”, den poetiska omskrivning för ”på någon annans dator” som blivit så populär. Tanken är helt enkelt att man istället för att installera allt på sin egen dator, kör det via en webbläsare från en webbserver någon annanstans.

Google ligger väl kanske längst fram med sina webbapplikationer – Google Docs, en ordbehandlare man kör i webbläsaren, Google Calendar, en kalender och så vidare.
Microsoft ligger lite efter, men är på väg att erbjuda sitt Officepaket i en onlineversion. Samtidigt har bildlagring flyttat ut på nätet, med Picasa Webalbum, Flicr, och så vidare. Det tycks som om ”molnet” är framtiden.

Intressant nog tycks utveckligen på mobiltelefonerna gå precis åt andra hållet. Iphone gjorde succé med sin App Store, några hävdar till och med att App Store är huvudorsaken till Iphonesegertåget. Nu vill alla mobiltillverkare öppna egen affär. Google/Android har sin ”Market”, Nokia har Ovi Store, Microsoft har Marketplace, Blackberry har App World. Alla med ett syfte: att göra det enkelt för användarna att ladda ner och installera program på sina telefoner. Raka motsatsen till molnet-idén och tanken att allt ska köras via en webbläsare alltså.

Det är till och med så att när Google inte fick ut sin lokaliseringstjänst Google Latitude som app till Iphone, utan istället tvingades göra den till en webbapplikation som kördes i Iphones webbläsare Safari, så bemöttes det med ilska hos användarna. Trots att Google försökte få det till att det var något bra:

We worked closely with Apple to bring Latitude to the iPhone in a way Apple thought would be best for iPhone users. After we developed a Latitude application for the iPhone, Apple requested we release Latitude as a web application in order to avoid confusion with Maps on the iPhone, which uses Google to serve maps tiles.

Så här var några av reaktionerna på Googles Mobilblogg:

Oh good grief. Give me a native app over a web app PLEASE! Or build in Latitude functionality into the official Maps app.

Brilliant work Google! Absolute stupidity from Apple. Haven’t Apple learned anything from the whole Apps debacle and giving users what they actually want!

I agree, this is almost useless and I was sooo looking forward to it. No matter what anyone says – web apps are painful compared to a native app due to latency pulling stuff of the net.

This web app is too slow on the iPhone 3G.

De tar upp flera skäl till varför man hellre vill ha en applikation istället för en webbsida – framförallt att hela meningen med Latitude är att man ska kunna följa varandra geografiskt och då måste programmet kunna vara igång hela tiden – och inte bara när man besöker en webbsida.

Varför är molnet bra för datorer, men uppenbarligen inte bra för mobiler?