Ipad på väg

I dag  ”skickas” min Ipad2. Men eftersom Apple sänder den med dilligens genom de irländska rövartäta skogarna, vidare med tremastade barken Indefatigable på vedtraden längs sydnorska kusten och därefter med posthäst i sporrsträck från Strömstad till Stockholm, så tar det ytterligare elva dagar innan jag får den.

EDIT: Det verkar som om en trasig hjulaxel, eller nått,  försenat leveransen, som nu uppskattas till 30 maj.

Dearest Apple. You are a fairly large company. I’m sure if you contacted say, UPS, you’ll be able to negotiate a favourable deal in world wide shipping. I’m sure its faster than your current, albeit more scenic, solution.

Det går inte att ”låna” eböcker.

Varje gång jag lånar eböcker på Stadsbiblioteket, och det har blivit ett par gånger, har jag funderat kring att de väljer att kalla det ”låna”. Det man gör är ju egentligen att ladda ner en digital kopia. För att göra upplevelsen mer ”lån-lik”, så har biblioteket bara lagt in en spärr i varje bok som gör att den raderas när låneperioden har gått ut.

Pelle Snickars skriver om det på SvD idag:

Precis som fildelning handlar e-lån om kontroll, eller snarare brist på sådan. Nyligen aviserade HarperCollins att man nu inför en gräns på 26 lån för de e-böcker man licensierat till bibliotek. Sedan försvinner bokfilerna. Puts väck.

Han drar det till sin spets:

Om bibliotek en gång var bastioner mot glömskan kommer de framöver kanske att bli raderingscentraler av stora mått. Det vore förstås synd. Men än värre är att backa in i framtiden, och låtsas som om e-böcker inte är något bibliotek skall ägna sig åt. Det ska dom.

Rasmus Fleischer på Copyriot påpekar att bibliotekens val av sluten programvara med DRM-skydd gör att de hamnar i klorna på andra aktörer:

Genom att välja en viss standard gynnar biblioteken också vissa företag (och missgynnar fri mjukvara). Om man tycker att det är okej kanske det vore lika bra att biblioteken löper linan ut och låter Apple, Amazon, Adobe och de andra bidra till sin budget?

Det har också stört mig att bibliotekens lösning inte fungerar öppet – ska man, som jag tänker mig göra inom en snar framtid, köpa en läsplatta så är det ett helvete att få reda på om bibliotekets lösning fungerar (jag har skrivit om det här).

Det är intressant – ska biblioteken stödja något system så ska det såklart vara ett öppet system. Eller så ska de stödja alla, så att vi lånetagare inte tvingas välja läsmiljö utifrån de kommersiella hänsyn biblioteken har tvingats ta.

Men jag tycker hela nerladdningsdiskussionen känns daterad. Den fokuserar mycket på ”nerladdning” (alltså egentligen kopiering) av böcker, där man får ett arkiv på den egna datorn. Det är där hela chimären av ”lån” måste kläs i en upplevelse – så att det känns som när man lånar fysiska böcker. Men varför ska man ladda ner böckerna?

När uppkoppling eller inte blir en icke-fråga blir tillgång istället centralt. Och där försvinner hela raderingsproblematiken. Om biblioteken istället för att ”låna ut” en digital kopia, istället gav ”tillgång” till sitt arkiv, så behövs inga DRM-lösningar. De som har lånekort har alltid tillgång till bibliotekets kompletta arkiv. Kopiering behöver inte hanteras tidsmässigt, man har tillgång till den digitala kopian bara så länge som man håller uppkopplingen mot biblioteket vid liv. Stänger man läseplattan finns återigen bara en kopia hos biblioteket.

Det går också att göra helt öppet så att alla kan få access – genom webbläsaren exempelvis. Eller genom att göra egna klienter till de olika systemen – tänk Spotify. Där någonstans tycker jag diskussionen ska börja.

Amazon raderar eböcker som redan är köpta


Tänkt dig att du precis köpt George Orwells 1984, börjat läsa och lagt ett bokmärke och gått och lagt dig. När du dagen efter ska läsa vidare och tittar på nattygsbordet så är boken borta. Någon har varit inne och tagit den och i stället lagt dit pengarna du betalade för boken.

Det hände användare av Amazons eboksläsare Kindle. De upptäckte plötsligt att deras inköpta böcker var borta. NY Times skriver:

Amazon says that this sort of thing is “rare,” but that it can happen at all is unsettling; we’ve been taught to believe that e-books are, you know, just like books, only better. Already, we’ve learned that they’re not really like books, in that once we’re finished reading them, we can’t resell or even donate them. But now we learn that all sales may not even be final.

Skälet sägs vara att rättighetsinnehavarna ansåg att Amazon bröt mot deras avtal, det vill säga att de piratade böckerna. EFF, Electronic Frontier Foundation, menar dock att oavsett överenskommelsen mellan Amazon och bokutgivaren, så gör fjärrraderingen ingen skillnad:

There is nothing about copyright law that required these deletions — if Amazon didn’t have the rights to sell the e-books in the first place, the infringement happened when the books were sold. Remote deletion doesn’t change that, and it’s not an infringement for the Kindle owner simply to read the book.

EFF noterar också att Amazon inte skriver något om fjärradering i avtalet när de säljer ebokläsaren till sina kunder.

Det vansinniga i det här är ju att Amazon faktiskt kan fjärradera böcker de sålt. Dels ska de såklart inte kunna göra någonting alls med kundens böcker utan att först fråga och få tillåtelse, dels så innebär ju blotta möjligheten att även en hackare skulle kunna börja massradera böcker.

Varför slår inte eböcker igenom större? Därför att kunderna vill ha samma möjligheter med sina elektroniska böcker som med sina vanliga. Rätten att när man är klar, ge bort den, låna ut den, eller sälja den vidare. Och såklart rätten att rätten att faktiskt få behålla den när den väl är köpt och hemburen (eller nerladdad). Innan det är så, kommer folk ignorera eböcker – eller hitta olåsta varianter som går att kopiera och allt annat. Det vill säga piratversioner – och så skapas nya pirater.