Nerladdning vs plastbit 1-2

Jag ägnade delar av våren åt att plöja igenom två boxar med den högkvalitativa och välbalanserade tv-serien The Unit i två dvd-boxar. När man har barn blir det att man tittar lite när man får tid och då passar man på att se tre-fyra avsnitt på en gång, därefter kan det bli paus någon vecka och sen får man ägna några minuter åt att leta rätt på var det egentligen var man var.

Det hade varit enkelt om det inte vore för antipiratjägarnas märkliga idé att se till att betalande kunder får reda på att de inte ska pirat-laddaner det de köpt och dessutom se till att det inte går att spola förbi. Sålunda inleds varje jävla DVD-skiva med det här dravlet:

Jag har lärt mig att hata den hånflinande killen som sitter på golvet. Varför sitter han på golvet? Får han inte sitta i soffan för de andra? I början av klippet har han en hel soffa för sig själv, i den andra sitter han som en annan hundvalp och tittar uppåt mot de andra. Vad är det för fel på honom? Och allvarligt, vem sitter och high-fivar till innehållet i en action film?

Klippet går inte att spola förbi. Varje gång jag återupptar mitt tittande måste jag först kolla igenom en minut av puckad propaganda för en handling, piratkopiering, som jag redan bevisat att jag inte gjort (eftersom en piratkopierad version hade startat med en gång). Och som sagt, jag kollar ryckvis och om det då är fel skiva, vilket det ofta är, så måste jag alltså genomlida hela klippet igen på nästa DVD.

Innehållet är dessutom i sin kärna självmotsägande. Budskapet är att om du kollar på riktiga DVD-skivor så kan du börja titta på en gång. Detta budskap, köp äkta så får du kolla direkt, framförs alltså genom att förhindra just det. Puckon. Dessutom så distanslöst. övertydligt, humorfritt och skolbokspropagandistiskt att jag inte förstår hur någon kan tro att det övertygar en endaste piratnerladdare att det är bättre att skaffa ”riktiga DVD”.

Här, å andra sidan, är en bra annons:

I förrgår blev jag utskrattad av Telia.

Min bostadsrättsförening har köpt upp en ”total-leverantör” av internet, bredbandstv och iptelefoni, Telia. Allt blir gratis, vilket är grejt och i förrgår hade vi stort informationsmöte i bostadsrättsföreningen där Telia skulle svara på frågor.

Bredbandet var inte så mycket att orda om, från 50 mbit/s nerströms är 40 mer än vad jag har nu. Och alltså gratis. Toppen, det spar vi nästan 300 spänn i månaden på.

Därefter presenterades bredbands-TVn. Vi byter alltså ut gamla kabel-Com Hem mot Telias bredbands-TV, vilket rent konkret innebär byte av box. Jag ställde en fråga och blev utskrattad – jag återkommer strax till det. I erbjudandet ingår en ”basbox”, dvs en låda som bara kan visa tv. Den som vill kan till detta köpa en inspelningsbar box med hårddisk i. Det skäl som anfördes var att man kunde pausa och säljaren sa att det innebar att man kunde sätta på inspelningen en kvart innan programmet började för att på så sätt spola förbi all reklam. ”Det var väl inte riktigt avsikten, men många älskar den här möjligheten”, sa Teliarepresentanten. Hon skröt också med att andra leverantörer hade det så krångligt med många boxar, men hos Telia är det enkelt och tryggt, det finns bara två. Också ett kreativt sätt att vända på något som en annan aktör kanske sett som något riktigt dåligt, att kunden inte får någon valmöjlighet.

Jag undrade om den inspelningsbox som man kan köpa till kan exportera det inspelade på något sätt: till DVD, USB-sticka, mediaspelare eller kanske till och med via den inbyggda nätanslutningen. Det var här jag blev utskrattad.  ”Haha, nej du, det tror jag nog inte går”.

Varför inte? Varför är det skoj att en kund vill kunna spara sina lagligt inspelade tv-program? Alldeles särskilt som vi precis alltså fått höra att det går att spola förbi all reklam – och därmed snuva kanalerna på de pengar som finansierar programmen.

Jag sitter nu på en Comhembox med samma bekymmer – det går att spela in men inte tanka ut. Utrymmet på den lilla skrämda 200gigs hårddisk som sitter i har med tiden blivit trängre och trängre när korttidinspelningar ska samsas med min samling av förra årets Live at the Apollo-standup och barnens filmer. Inspelningar som alltså nu går förlorade när vi måste byta box. Det går inte att spara det.

Förr, när vi hade VHS, kunde man byta kassett och varje kassett kostade rimligt med pengar. Man kunde ta med sig kassetter exempelvis till landet och titta i vilken annan VHS-bandspelare som helst. De gick att spara hur länge som helst och det var helt okej.

Nuförtiden har vi smartphones som man kan titta på film i, mediaspelare och Ipads. För att inte tala om billiga inspelningsbara DVD-skivor. Tillfällena man skulle vilja ha med sig sina lagligt inspelade tvprogram har ökat exponentiellt sedan 80-talets videorevolution.  Men nu ska inspelningarna plötsligt låsas till en enda plats, den box där man råkade spela in dem.

Till Comhem kunde den kunnige kunden själv köpa en Dreambox, som är en Linuxbaserad box där man kan göra precis vad man vill med det som spelas in. Min fråga nu blir, finns det något liknande till Telias ip-tv?

Därför finns Autogiro fortfarande…

Häromdagen skrev jag att jag upptäckt att Spotify drar 99 spänn automatiskt varje månad. I ärlighetens namn trodde jag att jag betalat för en enda månad, men tydligen lyckades jag skriva under för upprepade betalningar med mitt Visakort.

Jag undrade då varför Autogiro fortfarande finns, det är ju rejält omständligare. Svaret kom idag i ett telefonsamtal från Konsumenternas Bank- och finansbyrå som jag blev hänvisad till av kommunens konsumentrådgivare.

Skälet är tydligen gammal tradition. Vi konsumenter gillar vårt autogiro, det är säkert, tryggt och vanligt. Det är lätt att få överblick, man kan kontakta sin bank och omedelbart få en lista på alla som har rätt att dra pengar från ens konto. Vill man stoppa någon är det bara att säga till så ändrar banken.  Nackdelen är såklart att det är meckigt att hålla på och skriva under riktiga papper som man måste få skickat till sig, och sedan skicka tillbaks.

Enligt Ulf, som ringde mig (toppenservice får man väl säga) så är konsumenterna fortfarande rädda för att betala via nätet och då är autogiro lugnare.

Fördelen med Spotifys metod är att det är rasande enkelt. Frågan är hur man får överblick om man plötsligt börjar få skralt i kassan och har fler öppna kort i baren än bara Spotifys 99 spänn i månaden.