Entartete Kunst – Politiker har alltid haft svårt att hålla fingrarna i styr


KD jobbar på att försöka hitta sig en nisch i Alliansen, så de inte riskerar att sväljas upp i en fusion mellan de borgerliga partierna. Nu är det dags för konsten. Göran Hägglund, denna sundhetens egna fyrbåk, säger:

Men jag har sagt, och säger det gärna igen, att mycket av den samhällskritiska kulturen i hög grad har kommit att antingen isolera sig i elitistiska obegripligeter eller provocera för provokationens egen skull.

Obegripligheter! Ve och fasa. Konst ska såklart vara tydlig och om den provocerar, ska det tydligt märkas ut på vilket sätt och vad provokationen avses ha för syfte. Annars drar vi in bidragen.

Det är ju i sig inte så jättechockerande att en Kristdemokrat inte vill ha såndär konstig modern konst. Värre blir det senare i Hägglunds inlägg:

De som ägnar hela eller delar av sina liv åt kulturen bär också med sig en del av vår historia. Det arv som berättar om varifrån vi kommer och vilka vi är. Det knyter ihop historien med nutid och framtid. Den skapar en gemensam identitet och trygghet, men har också förmågan att splittra och skapa oro.

Jag vet inte, men för mig ekar det här stycket rejält osund och sunkig nationalism. Och då börjar den nazistämpel som man ju gärna sätter på personer som vill villkora konstens uttryck, kännas som mer än bara ett retoriskt grepp.

Konstfack igen

Det var tydligen inte dataspelsmusik som gjorde att Magdalena Nordins verk stoppades, utan att hon klippt ur en Paris Hiltonmusikvideo. Det vore förstås billigt att ifrågasätta om en P.H-video har verkshöjd, så jag låter bli.

SVD skrev tidigare och idag Aftonbladet:

Och kanske finns det ändå lite rebell-attityd hos vårens enda riktiga konst-offer, Magdalena Nordin, som först stoppades från att delta i utställningen eftersom hon snott bilder ur en Paris Hilton-video. När kameran i förbifarten zoomar in Mein Kampf i hennes hemmagjorda trance-video Caramelldansen med Maggan och Sune känns det i alla fall som någon vill jävlas lite med allt självupptaget allvar som klämmer åt som ett spännbälte över årets Konstfacksutställning.

Man får ligga i om man vill syssla med kommenterande konst.

Konstcensur

Jag skrev tidigare om att Konstfack stoppade en elev från att ställa ut sitt verk på elevernas vårutställning. Skälet var att rektorn var rädd att bryta mot upphovsrätten eftersom Magdalena Nordins verk innehåller dataspelsmusik. Min poäng var att rädslan för att begå upphovsrättsbrott nu är så stor att folk börjar självcensurera sig, det krävs inte ens ett hotfullt brev från Antipiratbyrån längre. Nu har jag sett affischerna för utställningen och inser att jag tänker på den som fullständigt ointressant, eftersom jag vet att den är filtrerad av andra skäl än rent konstnärliga. Jag blir ändå glad att läsa att Anna Odells fejkade psykos faktiskt kom med. Det hade väl förmodligen varit etter värre att stoppa den, eftersom de kontroversiella momenten ju redan var genomförda.

Jag tycker inte det var världens bästa idé Anna hade, hade jag fortfarande jobbat som mentalskötare hade jag förmodligen blivit vansinnig. Men om man är rädd för att korsa gränsen så kommer man aldrig göra något nyskapande.

Konstfack stoppar elev

Japp, nu stoppar Konstfack Magdalena Nordins tv-spelsinnehållande verk från att visas. Skälet är alltså rädslan för att bli stämda för upphovsrättintrång eftersom Magdalena använt tv-spelsljud i sitt konstverk. Notera att det inte finns något hot från någon tv-spelsljudskompositör, utan bara den rena rädslan för att eventuellt kunna möjligtvis bli stämda. Det blir svårt att utifrån de premisserna syssla med samtidskommenterande konst.

Om Andy Warhol hade gått på Konstfack hade The Factory sysslat med landskapsmåleri.