Facebookappen ”Mina bilder” vill åt dina personliga uppgifter

Det har plötsligt börjat dyka upp en massa ompostningar av bilder i mitt Facebookflöden. Folk lägger upp samma bild flera gånger i veckan och den är (nästan) alltid väldigt gammal. Så här kan det se ut:

fulapp facebook 8

Åtta månader gammal bild

Den ser ut som vilken bildpostning som helst på Facebook, men när man klickar på bilden så hamnar man inte där man brukar: i avsändarens Facebookalbum, utan på en helt annan webbplats där appen ”Mina Bilder” vill att man ansluter och installerar: Läs mer

Sajt spårar och håller koll på alla förändringar i användaravtal

I höstas fick ett av mina tidigare inlägg plötligt fötter . Det handlade om vem som äger saker du laddar upp på Facebook, du eller Facebook? Efter över 800 delningar på just Facebook insåg jag att det här med vem som äger ens material är något som berör många. Jag minns inte varför, men jag tror att skälet att det där inlägget plötsligt spreds var för att Instagram gjorde en ändring i sitt användaravtal, som fick folk att utgå från att deras bilder plötsligt kunde användas i reklam.

Anywhoo, det är viktigt det där med användaravtal. Och tråkigt. Men det kan vara bra att ha koll på ändå, inte minst ur integritetsynpunkt. Ibland är ändringarna drastiska, till exempel genom att plötsligt överta äganderätten för dina bilder, eller göra så att de får dela med sig av dina uppgifter till annonsörer.

Nu blir det enklare att hålla redan på. Sajten Docracy har startat tjänsten Terms of service tracker. Den håller helt enkelt koll på ett antal tjänsters användaravtal och visar exakt när och hur de förändras. Det gör den genom att söka igenom avtalen dagligen och prydligt märka ut alla förändringar.

Docracy’s tjänst har bara varit igång i två veckor och det är väl ingan förstasidesvärda ändringar de hittat än. The Verge skriver till exempel att amerikanska skatteverket, IRS,  envisas med att ändra datumformatet i sitt avtal med ojämna mellanrum. Från ”2012-08-23” till ”23 Aug 2012”, fram och tillbaks. Teorin är att det beror på att det är två olika tjänstemän som ansvarar för avtalet, med olika uppfattning om hur de ska se ut.

IRS

IRS – inte helt säkra på hur de vill ha det

 

Ni hittar Docracys Terms of service tracker här.

obey all the memes

Förhandsmodererade kommentarer är inte lösningen

I början av veckan var jag med i publiken som inbjuden gäst då Publicistklubben anordnade debatt om näthat (jag dyker upp vid 30.00). I slutet av debatten kommer PO Ola Sigvardsson in och säger (1:03:00 in ungefär):

Det finns en väldigt stark tendens idag att många medier lämnar de efterhandsmodererade kommentarfälten, vi har hört en diskussion om det här idag. Och jag tycker att det är en sund utveckling, därför att om man har förhandsmodererade kommentarer så är det så att då är det ansvarig utgivare som är ansvarig för dem fullt ut och det är något som jag menar att utgivarna bör ta, det ansvaret.

Tyvärr blev det inte så mycket mer sagt om just det den kvällen, därför tar jag upp det här. Jag håller nämligen inte med PO om att det nödvändigtvis är en sund utveckling. Läs mer

Sexuella hot har inget med sex att göra

Jan Guillou chattade med läsarna på Aftonbladet om näthat förra veckan och så här skrev han då:

En ofrånkomlig iakttagelse, när Aftonbladet i onsdags presenterade en kavalkad av hot och näthat som riktas mot våra kvinnliga kolumnister, var just det dominerande inslaget av frustrerad sexuell längtan. Våta drömmar, alltså.
Några av de värst trakasserade och hotade är ju påfallande vackra kvinnor, åtråvärda långt bortom unga sverigedemokraters manliga resurser.

Det kokar ner lite till att skälet till att det finns ett hat mot kvinnor är för att unga sverigedemokrater är fula och sexuellt frustrerade. Det är såklart nonsens. Sexuellt hot har inget med sex att göra. Precis lika lite som att män våldtar utifrån ett otillfredställt sexuellt behov, så ”näthatar” folk utifrån det. Hatarna består heller inte bara av unga singel-män.

Hatet mot kvinnor i kommentarsfält, mail, via telefon och SMS handlar om makt. Makten att bestämma vem som får synas, höras och vems åsikt som får komma till tals. Det är ett medel för att få makt över någon och att med den makten få tyst på denna. Inget annat.

Sexuella hot, och alla andra hot, är ett hot mot yttrandefriheten eftersom folk blir rädda och tystnar. Det är farligt att trivialisera det till att handla om kåta unga killar (och riskerar att folk drar slutsatsen att lösningen på hatet är att alla hatarna får flickvän).

Jan Guillou vill bemöta näthatet och vill inte att det ska få stå oemotsagt. Så här säger han: Läs mer

Lämna inte walkover till hatarna

Bara en vecka efter att en rektor i en högstadieskola tyckt det var humor att dekorera toaletterna med kvinnoförnedring så har en trailer från Uppdrag Granskning plötsligt orsakat något slags kollektivt internetuppvaknande.

Jag är lite överraskad över att alla verkar så nyvakna. Jag är inte så förvånad över det testamente kvinnorna i SVT’s trailer läser upp.

När jag var radioproducent var kvinnohatet legio. Kvinnliga programledare i allmänhet och unga kvinnliga programledare i synnerhet provocerade bara genom att existera och ta plats. Läs mer