Varför kommenterar du inte?

10 juni, 2012

Jag ser artiklar rekommenderas och spridas i mitt Facebookflöde – ”Läs vad h*n skriver”, ”Mitt i prick!”, ”Måste läsas” står det. Texter om saker som jag ofta håller med om, jämställdhetfrågor, antirasism, att stå upp för de svaga och utsatta.

Men när jag tittar i kommentarsfälten istället så är det tyst från det hållet. Väldigt sällan, eller aldrig egentligen, ser jag någon som delat och hyllat en text också kommenterat den på plats. När jag flippar mellan mina två flikar, Facebook på ena och en artikels kommentarsfält på den andra, så är det som två världar, med helt olika åsikter i.

Det är särskilt tydligt när det gäller texter om invandring, eller något så, rimligtvis, okontroversiellt som jurydemografin för Cannesfestivalen, Den fick jag säkert tjugo-trettio delningar på Facebook, alla med varierande grad av medhåll.

Men går man in på artikeln verkar det istället som om hela världen tycker att författaren är en idiot. Ingen av dem som delade på Facebook valde att stödja författaren i kommentarsfältet till texten. Bara när jag tittar på bägge flikarna så får jag en annan bild. Två världar.

Jag ägnade några dagar att följa de delningar jag fått på Facebook för att se hur det såg ut i kommentarsfälten. Det såg ut ungefär så på de flesta. Av någon anledning undviker många av dem som delar att diskutera i anslutning till artikeln.

Jag kan gissa vad det beror på: åtminstone när det gäller kontroversiella frågor är det jobbigt att ta en diskussion. På Facebook omger man sig av sina vänner och där är risken mindre att det blir en hätsk debatt. Det är också sällan mediasajterna gjort något åt kommentarsfälten, för det mesta ligger de bara där som en parallellvärld (många har skrivit bra om det, nu senast Leo Vallentin på svt.se).

Men det är ett problem. Dels för att alla åsikter mår bra av att mötas av motargument.

Men också för att alla inte håller sig borta från kommentarsfälten. De invandrarkritiska, invandrarfientliga, de som stämplar ”kulturmarxist” på alla som ens andas en annan åsikt än att Sverige redan är lagom jämställt och att ”islam” är roten till allt ont, de har inte abdikerat, tvärtom. De tar kommentarsfälten på allvar. Och kommentarsfälten är ju en så mycket bättre plats att ta en diskussion på än i ett Facebookflöde. Kommentarsfältet är helt publikt, alla kan se det.

I Cannefestivalartikelns fall innebar det att det publikt verkade som om författaren Kristin Lundell var ensam om åsikten att det är dåligt för filmkulturen om en jury består av bara män. Trots massor av delningar med medhåll på Facebook.

För mig som tycker Lundell har en poäng är det såklart ett problem. Det är, ur min synvinkel, ett ännu större problem när texterna handlar om invandrare, rasism, eller någon annan av de demokratifrågor som man väl får säga präglar vår samtid. I kommentarsfälten har ena sidan lämnat walk-over. Men jag vet ju att de har den inte, den håller sig bara bakom vän-muren på Facebook. Internet blir segregerat och det blir därmed ett demokratiproblem.

Att läsa en artikel och sedan dela den på Facebook utan att visa det tydligt är också något av ett svek mot författaren. H*n ser inte nödvändigtvis varför du valde att dela den. En aldrig så kort kommentar hade gjort det tydligt.

Har jag fel?

Annonser

%d bloggare gillar detta: