South by Southwest, SXSW 2012, del 3

Ett annat intressant spår var det faktum att det produceras oerhörda mängder data på nätet. På SXSW handlade det mycket om hur vi kan utvinna denna data och använda den på olika sätt.

Paul Lemere höll till exempel i seminariet ”Data mining music” om vad man kan göra med metadata från musiktjänster på nätet. Under rubriken ”I got 1 million songs in my pocket, now what?” kritiserade han bland annat de rekommendationstjänster som finns på nätet, ni vet ”De som lyssnade på det här bandet, gillade också de här banden”. Han tyckte de var förutsägbara och hade gjort ett eget sätt som innebar att man analyserade hur musiken faktiskt lät och utifrån det skapade rekommendationer, vilket skapade helt andra, och mer överraskande, förslag. Förmodligen relevantare också, det var i varje fall meningen.

Han visade också Spotifyappen Boil the frog som genom att kombinera databasen ”Millon song dataset” tar fram ”avancerade spellistor”:

Boil the Frog  is a Spotify App that will create playlists that gradually take you from one music style to another.  It is like the proverbial story of the frog in the pot of water. If you heat the water gradually, the frog won’t notice and will happily sit in the pot until it becomes frog stew.  With Boil the Frog  you can do the same thing musically.  Create a playlist that gradually takes your pre-teen from Miley Cyrus to Miles Davis, or perhaps more perversely the Kenny G fan to Cannibal Corpse.

Fantastiskt roligt och jag satt hela kvällen och gjorde spellistor som bland annat tog mig från Enya till In Flames (Spotifylänk) tex. Appen är inte officell än dock. Lemeres seminarium visade rätt bra att musikjournalistik har en hel del att vinna på att använda databasjournalistiska metoder.

Ett annat Big data-ish seminarium var ”Recognize This! Ethics of Mobile Face Tagging” som handlade om ansiktsidentifiering och ansiktsigenkänning (Facial recognition & Face recognition). När alla knallar omkring med en mobiltelefon som inte bara kan fotografera, utan också ansiktstagga bilder, vad får det för konsekvenser? Hur gör man för att få vara anonym när ens ansikte identifieras, taggas och sprids kontinuerligt av dina vänner  i sociala medier?

Ett exempel är Viewdles app Social Camera som gör det lätt att tagga vänner i foton man tar innan man lägger upp dem på till exempel Facebook:

Viewdle SocialCamera – Beta from Viewdle on Vimeo.

För journalister kommer det här få konsekvenser. Vi pratar till exempel ofta om hur mobiltelefonerna har möjliggjort att det blir svårt för diktaturer att hemlighålla förtryck i landet. När alla har telefoner och kan både fota och sprida bilderna blixtsnabbt så kommer nyheterna ut.

Men baksidan av myntet är att regimerna själva i realtid kan söka och massbehandla bilderna utifrån metadata, till exempel söka bara på foton tagna med mobiltelefon på en viss plats, och därefter snabbt knyta ihop ansikten i hundratusentals bilder för att ringa in vilka de är som deltar i protesterna, hur de rör sig och med vilka de syns.

Plötsligt blir alla ofrivilliga mobila CCTV-övervakare. Det ställer större krav på journalistiskt behandling, där man som journalist måste lära sig hur man rensar bilder från metadata och ser till att ta bort ansikten.

Skydda dina vänner med Obscura Cam

Ett exempel på hur det kan gå till är Androidappen Obscura Cam, som gör att man automatiskt kan dölja ansiktet på människor som är med på bilder eller filmer, innan man sedan sprider dem (Google Play-länk).

Ett tredje exempel var ”Gaming the Environment for Positive Change with Philippe Cousteau”. Förutom att Philippe Cousteau var väldigt förtjust i att både synas och höras, vilket seminarietiteln kanske visar, så var det ett intressant showcase hur University of Virginia tagit fram ett spel som använder de ofantliga mängder data som finns om miljön i Chesapeake Bay-området. Syftet är att få folk bättre medvetna om hur beslut i olika områden i samhället påverkar miljön.

The Game allows players to take the roles of stakeholders, such as farmers, developer, watermen, and local policy-makers, make decisions about their livelihoods or regulatory authority; and see the impacts of their decisions on their own personal finances, the regional economy, and watershed health.

Foto av Jane Haley, University of Virginia

Foto av Jane Haley, University of Virginia

Ett slags Sim-Chesapeake Bay helt enkelt. Det här med att mängden tillgänglig data på nätet ökar explosionsartat och hur man kan använda den på olika sätt är något som kommer bli än mer intressant framöver, bland annat inom det som kallas databasjournalistik.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: