Dataspel ökar aggressiviteten

I morse i SVT hölls ytterligare en i den ändlösa raden debatter om huruvida datorspel skapar massmördare eller inte. Men den här var anmärkningsvärd av flera skäl.

Det ena som vara anmärkningsvärt var att en forskare från KI och överläkare från Astrid Lindsgrens sjukhus avslöjade ett oerhört förakt för samhällsvetenskaplig forskning.

Det andra var att han höll med sin debattmotståndare – även om jag inte är säker på att han själv förstod det.

Debatten hölls mellan barnläkaren och KI-forskaren Hugo Lagercrantz och Dataspelsbranschens talesperson Per Strömbäck. Bakgrunden är att statliga Medierådet släppt en rapport som pekar på att det finns ett samband mellan våldsamma datorspel och aggressivt beteende, men att det inte är samma sak som att det finns ett orsakssamband (mer om det senare).

Från SVT Play

Det fick tre ”hjärnforskare” från Karolinska Institutet att skriva en debattartikel på DN Debatt, ”Våldsamma datorspel kan visst påverka ungas hjärnor”, med det ungefärliga budskapet att det visst finns ett orsaksamband, alltså att ”våldsspel” orsakar aggressivitet hos unga. Förmodligen. De är i sin text ömsom aggressivt tydliga, ömsom väldigt vaga.

Cue Lagercrantz och Per Strömbäck alltså (KI-forskarna och Medierådet talar istället ut hos DN). Jag tänkte lite trött att det här skulle bli det vanliga ställningskriget. Men det blev det inte.

Hugo Lagercrantz började nämligen med att i princip avfärda all forskning som inte utförs av ”hjärnforskare”. Per Strömbäck påpekar att en rad statliga forskningsinstanser kommit fram till ungefär samma slutsatser som Medierådet och säger att det är hjärnforskarna som är isolerade i sin åsikt i forskarvärlden. På det svarar Hugo Lagercrantz:

Men det är väl ändå hjärnforskarna som har sista ordet tycker jag

Alla kriminologer, sociologer, medieforskare, ja samhällsvetarforskare i allmänhet kan sluta forska och hellre stå med mössan i hand för att få ta del av KI-forskarnas visdomar alltså. Jag undrar lite över om det är den rådande åsikten på Karolinska Institutet.

Men Lagercrantz fortsätter omedelbart efter det här:

Sen att socialt, så att säga, visa ett samband mellan våldsamma dataspel och (att) ungdomen blir då våldsam, det är ganska svårt för att jag tror att de är ganska få, dom flesta ungdomar klarar av det här (…)

Bingo. Och det är precis vad Medierådet och all annan forskning visar. Det finns några få som påverkas negativt av datorspel (eller film, eller andra externa impulser med våldsinslag). Det betyder att det finns ett samband, men därmed inte ett orsakssamband. Eller med en liknelse:

Jag har gjort en liten undersökning. Varje kväll när mina barn äter mat har jag frågat dem om de var hungriga. Varje gång svarar de ”ja”. Därav drar jag slutsatsen att mat orsakar hunger. Därför kommer jag nu skära ner på tillgången till mat hemma så att barnen slutar vara hungriga.

Alltså, om mindre grupper påverkas av våldsspel så kan det lika gärna ha att göra med att de redan från början har dålig impulskontroll, har egna svagheter som bottnar i annat, till exempel dåliga hemförhållanden, dålig självkänsla et. cetera. Och att det i sin tur gör att de har svårt att hantera påverkan utifrån. Och att de gärna söker sig till våldsamma sammanhang, där datorspelande kan vara ett sådant.

Då finns ett samband. Men inte ett orsakssamband. Och då är det viktigt att det forskas på vad de här bakomliggande faktorerna är. Såklart. Istället för att stirra sig blind på datorspel.

Men Lagercrantz är inte färdig med att skjuta sin egen ståndpunkt i sank. Han fortsätter oförväget några minuter senare:

Det är en liten grupp som är riskgrupp alltså, dom flesta ungdomar klarar av det, även om jag tycker alls inte det är särskilt rekommendabelt.

Notera den härliga glidningen. Från början var det ”Datorspel skapar våldsamma ungdomar”. Nu är det ”En liten riskgrupp”. Men sen kommer en ren åsiktsdeklaration. Även om ”de flesta ungdomar” klarar av att spela (”våldsamma”) datorspel, så vill Hugo Lagercrantz inte att de ska göra det. Inte bara det, han föreslår i slutet av debatten att det införs en 20-årsgräns, vilket torde vara unikt i Sverige. Tala om att vara isolerad.

Istället för att försvara sin egen tes så väljer Lagercrantz att införa ett nytt påstående, ”datorspel är beroendeframkallande”. Jämförbart med alkohol till och med. Ett klassiskt grepp, isflakshoppning brukar debattknepet kallas, att när de egna teserna, isflaken, sjunker – raskt hoppa vidare till nästa för att hålla sig flytande.

Det här är alltså vad ”hjärnforskarnas” representant väljer att framföra som bästa argument i rikstv. Jag tror någonstans det kokar ner till att det handlar om äldre herrar för vilka datorspel är något helt främmande som redan bestämt sig för vad de tycker. Och nu försöker de hitta stöd för sin egen åsikt, eller det man brukar kalla för ”confirmation bias”.

Jag utgår från att Lagercrantz och resten av det här gänget sitter i långt möte ikväll och funderar kring vad som gick fel där i tv-studion.

Se hela debatten här (fram till januari 2013).

Annonser

3 Responses to Dataspel ökar aggressiviteten

  1. Per Strömbäck skriver:

    Haha, briljant sammanfattning! /Per

  2. Ulpa.L skriver:

     Skydda dina och andras barn och barnbarn mot denna absurda våldsgrillning av samvetslösa människors övergrepp!

    Det stora utbudet av våldsfilmer i amerikansk, brittisk och tysk
    tappning osv. som under dygnets alla timmar ”väller” ut ur etern från hela världen in i våra vardagsrum och på biograferna, underhållningsvåld som hamras i oss av det mest vulgära slaget som kan uppbringas och filmskaparna tävlar om att överträffa varandra i bestialitet.

    Tidningsrecensionerna och ”film-förstå-sig-påare” berömmer sjukligheterna utan betänkligheter på de följdpåverkningar som materialet kan skapa på de som utsätts för denna ”våldsgrillning”.

    Sakta men säkert inympas våldsmentaliteten in i våra hjärnor år efter år, medvetet och omedvetet och när vi hamnar vid något tillfälle i någon pressad situation då ”poppar” hela detta våldsspektra upp och reptilhjärnan slår till och katastrofen är ett faktum. Ännu ett offer av sjuklig påverkan.

    Men producenterna går fria. Självklart! Är det överhuvudtaget lagligt av dessa personer som arbetar inom denna ”våldsindustrin” att producera dessa ”sjukliga” produkter med endast vinstintresset som mål och att utsätta våra barn och ungdomar (vuxna också för den delen) för denna skadliga hjärntvätt och mentala förorening på dem som vi håller kärast av allt vi har.

    Våldet finns också i barnfilmerna, det så kallade ”oskyldiga” våldet. Men lika grymt. För barnen är filmerna på ”riktigt”. Kolla själv hur ”oskyldiga” barnfilmerna är!

    Men ungdomar ser också på ”vuxenfilmer” med så kallad ”vuxenvåld”. Vuxenvåld!!!!???? Dessa grymheter som de unga inte har den minsta möjlighet att försvara sig mot. Filmskaparna tar överhuvud inget ansvar för den skada deras produkter åstadkommer på barn, ungdomar och vuxnas mentala hälsa.

    Det är fritt fram för dessa skapares sjukliga fantasier att florera runt i alla tillgängliga medier, i dataspel och TV-spel osv. Det är inte något uppbyggande material som man kan ha nytta av i livet överhuvudtaget. De vältrar och gottar sig i ond bråd död och pengarna bara flödar in på deras konton.

    Och ingen protesterar mot verksamheten. Död, pina, tortyr, vapen, blod, rasism, droger, ondska, intriger, skräck, våldtäkter, misshandel, människoslakt, mobbing osv. Dessa filmer bygger inte på några verklighetsbaserade skeenden utan allt är baserad på helt orealistiskt material. Allt detta packas in i våra barns hjärnor och som de får bära med sig i resten av deras liv. Förfärligt grymt! Gäller även vuxenvärldens hjärnor.

    TV kan vara bra på många sätt och som ger oss mycket kunskap om den värld vi lever i men att låta dessa samvetslösa människor ta över detta medium och förorena våra barn och ungdomars friska hjärnceller med sina sjukliga fantasier är minst sagt vidrigt. Det är detta som skapar den ”destruktiva människan”, mördare, våldtäktsmän, gruppvåldtäkter, mobbare, ”häftiga vålds-kickar” och brutala övergrepp.

    Var rädd om dem som ni håller kär och låt inte dessa destruktiva krafter ta över och styra våra barn och ungdomars fantasi och kreativitet. Det finns faktiskt bättre och roligare aktiviteter för familjen än att sitta passiv framför en TV-skärm och låta våldsscenerna bryta ned de etiska och moraliska värden som vi ser upp till och står för.

    Det är helt otroligt vad brottsligheten har expanderat de senaste decennierna i vårt land, dagligen läser man om våldtäkter, knivskärningar och våldsamma övergrepp av allehanda slag breder ut sig och går ner i allt lägre åldersgrupper. Vad beror det på? Bra fråga! (som man säger när man inte något svar) Vi vet säkert varför, men vi gör ingenting för att stoppa det trots skrämmande forskningsrapporter från USA hur denna ”grillning” är skadligt i mångfalt bemärkelse.

    Det är vi vuxna som är de ansvariga för vad som sker i vårt samhälle, i skolan, i hemmet och på fritiden. Det är vår plikt att skydda våra nära och kära från dessa destruktiva tankegångar och asociala beteenden. Det är här empatin för våra medmänniskor skadas.
    Dataspelsvåld minskar de ungas förmåga till empati.

    När inte ens de som varit med och skapat exempelvis filmen ”The killer inside me” (Mördaren inom mig) inte ville närvara vid festivalen i Berlin på grund av dess brutalitet och chockerande våld, men regissören förväntar sig att allmänheten skall acceptera att insupa och se dessa brutala misshandelsscener och ge ”klirr” i sin spekulationsekonomi.
    Man bör nog bli mörkrädd när ens käresta kryper in under täcket efter att ha suttit halva natten vid datorn och spelat våldsspel eller sett på någon våldsspäckat film med ett visst antal bestialiska handlingar.

    Oansvarigt av föräldrar som inte är mer rädd om sina barn än att de överlämnar sina barn i händerna på dessa samvetslösa människor med avsaknad av etik och moral – att sättas i händerna på dessa våldsspekulanter för att förorena och skada deras barns friska hjärnor.

    Mediarådet är ute och cyklar med sina påståenden att datavåldspel inte är skadligt för våra unga och barn. Ur ett neurobiologiskt perspektiv är exponering av grovt datavåld under barn- och ungdomsåren påverkar deras utvecklingen av hjärnan – och därmed också samhället – ytterst negativt.

    Innan våra soldater åker till Afghanistan är de ganska ”blåögda” och inser inte vad de ger sig in på. Efter en tidsperiod i Afghanistan när de återvänder hem säger de flesta anhöriga att stora förändringar har skett med deras son/dotter och att det inte är samma livsglada unga som åkte dit ner och den som återvänt tillbaka. Rastlös, okoncentrerat, svårt för att sova, deprimerad, otålig, aggressiva utfall och svårt att anpassa sig till vardagslivet med sina vänner, kompisar och familj.

    Stora genomgripande förändringar har skett i deras moral, etik och verklighetsuppfattning på grund av alla de brutala krigsupplevelser som de genomgått. Verkligheten har överträffats med råge över data-våldsspelen som var inkörsporten till det verkliga våldet. På dataskärmen ser allt så ”gulligt” ut, oblodigt och ballt.

    Men när de befinner sig i umgänget med sina kompisar och om det händelsevis skulle uppstå en konflikt då ”poppar” reptilhjärnan upp med hela sitt våld-spektra och rinner över i våldsamma aggressiva handlingar.

    Vi har ju sett hur amerikanska marinkårssoldater i Afghanistan tappat all kontroll av både moral och etik och skändat på det grövsta fiendesoldaters döda kroppar genom att skrattande urinera på dem.
    Inom den Amerikanska marinkåren uppmuntras soldaterna att ägna sig åt en viss typ av datavålds spel för att ”härdas” som det heter.
    De unga soldater som åkte ut i krigets verklighet med motivering att ”rädda världen” återvänder som krigsvrak och tappar all kontakt med det verkliga sunda livet.

    Anders Behring Breivik är ett exempel på dålig uppmärksamhet från föräldrarna på vad han sysslade med framför datorn och hans stora intresse för vapen och hans politiska intressen. Nu har de ett dåligt samvete på att inte ha följt upp vad han sysslade med. Det kostade över 70 unga människors liv.

    Det är lätt att vara efterklok men när det händer det som inte får hända händer då är det för sent.

    EN SVENSK TIGER ÄNDA FRAM TILL DEN DAG DET DRABBAR HONOM SJÄLV OCH HANS EGNA NÄRA OCH KÄRA. Men då är det för sent. TYVÄRR.

  3. Jarre skriver:

    måste säga jag mördat mina mobbare om det inte funnits lite vålsamma dataspel mot slutet av min skoltid, ja de räddade iaf mig från att begå våldshandlingar.

%d bloggare gillar detta: