På de elektroniska kommentarsfältens nivå

Jag tror det är första gången kommentering på nätet används i en generell, jämförande och nedsättande betydelse. Det är Jan Guillou som i dagens DN blir arg över att Jackie Jakubowski jämför honom med nazister:

Men nu har Jakubowski trappat upp rejält, när han här i DN i går pådyvlade mig ”värsta sortens historierevisionism”, vilket som bekant betyder nazist eller åtminstone nazistsympatisör. Då befinner vi oss på de elektroniska kommentarsfältens nivå.

Spännande, det finns alltså en nivå för kommentarer på nätet och den är där nere i naziträsket.  Det är andra gången på kort tid som DN belyser något som närmast kan sägas följa Godwins lag (Då en internetdiskussion blir längre, går sannolikheten för att en jämförelse görs som involverar nazister eller Hitler mot ett).

Den första var Radioteatern som fick kritik för att de jämförde tågvärden som sparkade av en 11-åring med nazister. Åtminstone tyckte DN:s Erik Helmersson det.

Men det är klart, inget av de två fallen skedde på nätet, utan i en tidning och i en radiopjäs. Och ska man vara tydlig så brukar det ju ta ett tag innan nazijämförelsen dyker upp i nätdiskussioner medan det i de här båda fallen skedde i princip direkt.

Så jag får väl säga att de befinner sig på gammelmedianivå.

Annonser

3 Responses to På de elektroniska kommentarsfältens nivå

  1. Rumpe skriver:

    Så du tror att du är nya media? Haha, random bloggares megalomania är ofta genant.

  2. Lars Lindberg skriver:

    Jan Guillou vill tillbaka till hetluften igen, och jag misstänker att det är kassaskrinet som skriker. .. denne store litteräre begåvning (enl honom själv) skriver dock böcker i Fantomen stil. Har vi inte bättre förf. i Sverige, som kan uppbåda samma reklamkampanj?

    I övrigt konstateras att han är deklarerad maoist, men har jobbat för Kinas ärkefiende KGB, står på den uttalade vänsterkanten men har miljoninkomster, samt är stolt över att han inte är svensk – han är norsk-fransk!

    Tycker därmed att han saknar all trovärdighet både till person och till litterär begåvning, men läsarna får ju bedöma hans ”alster”. Serien om Arn avskräckte i sin historieiförfalskning, men bara historieprofessorerna skrek. Och de får ju inte samma massmediala utrymme.

    Ps jag tycker det var roligt när han tog livet av Stig Bergling i Moskva. Vilken fadäs dock att spionen poppade upp i verkliga livet.

%d bloggare gillar detta: