Det går visst att se säkerhetsnivå på FB-poster

28 september, 2011

Det visar sig att det visst går att se vilken säkerhetsnivå Facebookposter har (tvärtemot vad jag skrev i förra posten). Det är bara att hålla muspekaren över den lilla symbolen vid varje inlägg så visas rättigheterna (klicka för större bild):

I det här fallet är inlägget alltså helt publikt och därför kommer alla kommentarer också bli det.  Symbolerna ändrar sig också beroende på nivå. En jordglob betyder ”offentlig”, två små figurer betyder ”vänner”, ett kugghjul betyder att det delas efter en egendefinierad lista. På så sätt kan man rätt snabbt själv avgöra om man vill kommentera eller inte.

Tack Josefina för att du visade det här tricket.

Annonser

”Facebook skrämmer mig”

27 september, 2011

Den senaste tidens Facebookförändringar har skapat en hel del oro bland användarna. I helgen publicerade till exempel Dave Winer bloggposten Facebook is scaring me. Han tar huvudsakligen upp två problem.

Det första är osäkerheten kring det nyinförda passiva delandet. Nu när allt vi ”läser” ”lyssnar på” och ”tittar på” (läs mer om ”Frictionless sharing” och ”Facebook Gestures” här), automatiskt syns i vårt flöde, så är frågan hur det hamnar på Facebook. Hur vet Facebook att jag precis lyssnat på Nick Borgen på Spotify? Hur vet de att jag läst en artikel på Washington Post?

Det andra är osäkerheten kring vad Facebook vet om mig när jag surfar på resten av internet. Måste jag logga ur Facebook innan jag surfar någonstans? Räcker det?

Det här ledde till en omfattande diskussion på nätet, en diskussion som fortfarande pågår. Jag tänkte jag skulle sammanfatta lite slutsatser som började utkristallisera sig framåt söndagkvällen.

Det passiva delandet, ”frictionless sharing”, att det visas vad jag läser, lyssnar- och tittar på på Facebook kräver ett godkännande. Du måste installera någon form av app och godkänna att den får posta i ditt flöde. Det räcker inte med att bara surfa runt på nätet. Läs mer vad en Facebooutvecklare svarade på Hacker News . Just nu finns det huvudsakligen tre appar man själv kan testa. Spotify (där man egentligen lägger till appen inifrån Spotify genom att klicka på ”Connect to Facebook”), The Guardian och Washington Post.

Installerar du någon av dessa appar och genom dem läser, eller lyssnar, så kommer det dyka upp i ditt Facebookflöde. Men alltså inte om du läser en artikel på Aftonbladets vanliga webbsida, för att ta ett exempel. Vill du sluta visa vad du läser hos The Guardian är det bara att ta bort appen. Det gör du så här:

Klicka på pilen uppe i högra hörnet i Facebooks sidhuvud:

Välj ”Privacy Settings” och därefter ”Apps and websites”.  Hitta appen och välj ”Edit”. Därefter kan du välja ”Remove” (klicka för större bild):

Däremot visade det sig att Facebook, åtminstone teoretiskt, kan följa en användares surfande på nätet. Skribenten Nik Cubrilovic analyserade de cookies som Facebook lämnar hos användarna och skrev ett blogginlägg om det:

Even if you are logged out, Facebook still knows and can track every page you visit. The only solution is to delete every Facebook cookie in your browser, or to use a separate browser for Facebook interactions.

Och om du går in på en sida där det finns ett Facebook-element, till exempel en ”Like”-knapp, så kan Facebook teoretiskt se att du besöker den även om du inte klickar på knappen, eller vad det nu är för Facebookelement som finns där. Detta alltså förutsatt att du varit inloggad på Facebook.

Det här är naturligtvis inte bra, och idag (måndag) svarade en anställd på Facebook på kritiken och menade att de cookies som Facebook skapar används för att spåra intrångsförsök. Läs mer hos Mashable,  och på IDG.se.

Det finns idag inga indikationer på att Facebook faktiskt försökt spåra folk på ett otillbördigt sätt och förra veckan svarade också Facebook på de nordiska Datainspektionerna när de frågade hur Facebook hanterade skyddet för användarnas integritet. Läs svaret här (PDF-länk): . Man får alltså helt bestämma sig för om man litar på Facebook eller inte.

För den som är osäker så finns det tillägg till webbläsaren som aktivt förhindrar Facebook att ens teoretiskt spåra dig:

GetFaceOff (Chrome)

Facebook Disconnect (Chrome)

Facebook Beacon Blocker (Firefox)

Ghostery (Firefox)

Ghostery (Chrome)

Fast det är klart, då gäller det att man litar på tilläggen…

En annan oro var hur kommentarer syntes i den nya tickern. Ett meddelande spred sig på Facebook både på engelska och på svenska. Något i stil med:

VÄNLIGEN gör mig en tjänst och flytta musen över mitt namn här, vänta på rutan för att ladda och sedan flytta musen över ”Prenumerera” länken. Bocka sedan av ”Kommentarer och gillar”.

Jag skulle verkligen vilja att mina kommentarer till vänners och familjers inlägg inte offentliggörs, tack! Skicka vidare detta om du inte vill att varenda grej du skriver ska synas på höger sida i ”Ticker Box” så alla kan se!

Jag postar detta inte bara för mig själv, men också så att mina vänner och familj vet att be andra att göra detsamma om de inte vill att deras varje steg på Facebook ska synas. Tack!

Det handlar om att det är svårt att överblicka vad som visas för vem av kommentarerna och har att göra med Facebooks nyinförda listor. Listorna gör att man kan välja mer vem som ska se ens uppdateringar. Man väljer under varje status:

Om man kommenterar ett inlägg som är publikt, eller märkt med ”Vänners vänner”, så kommer den kommentaren visas för originalpostaren och alla andra som kommenterat inlägget. Vilket är helt rimligt. Men det kommer också visas för alla deras vänner. Det betyder att det dyker upp uppdateringar i tickern mellan dina vänner och personer du inte har en aning om vilka de är. Vilket kanske inte alla vill.

Problemet är att det inte går att se på en post vilken säkerhetsnivå den har. Lösningen är därför att alla slutar använda ”Vänners vänner”-inställningen och den något jobbiga lösningen att tydligt säga när man postar något publikt. Eller att alla utgår från att allt man kommenterar är helt öppet.

Läs mer på Naked Security.

EDIT: Det sista är fel, det går visst att se vilken rättighetsnivå ett inlägg har. Jag skriver hur här.


Windows Phone 7

20 september, 2011

Jag fick låna Windows Phone 7-mobilen HTC Trophy under helgen. Jösses. Om det inte var för att jag var tvungen att skapa ett fejkat engelskt Live-ID konto för att komma åt MS Marketplace, och det faktum att telefonen inte är lokaliserad, så skulle jag ha köpt en själv omedelbart. Facebooks WP7-app varvar lätt både Androids och iOS motsvarande med ett gränssnitt som faktiskt känns unikt och nyskapande. Samma sak med Seesmic och jag undrar varför bägge gjort ett så bra jobb på WP7 och ett så tråkigt formulär-1A för Android.

Men jag fick som sagt sitta och fixa en engelsk proxy, googla upp ett äkta Londonpostnummer och hitta på en identitet för att ens få tillgång till Marketplace. Inte ens gratisappar kommer man åt utan utländsk identitet, vilket är mycket märkligt eftersom telefonen trots allt säljs i Sverige.

Vore det inte för det här med den obefintliga Marketplace skulle jag köpa en direkt. Men med en appsituation som är där Android var våren 2009 är frågan om Microsoft har någon chans på mobilmarknaden. Synd.


På de elektroniska kommentarsfältens nivå

15 september, 2011

Jag tror det är första gången kommentering på nätet används i en generell, jämförande och nedsättande betydelse. Det är Jan Guillou som i dagens DN blir arg över att Jackie Jakubowski jämför honom med nazister:

Men nu har Jakubowski trappat upp rejält, när han här i DN i går pådyvlade mig ”värsta sortens historierevisionism”, vilket som bekant betyder nazist eller åtminstone nazistsympatisör. Då befinner vi oss på de elektroniska kommentarsfältens nivå.

Spännande, det finns alltså en nivå för kommentarer på nätet och den är där nere i naziträsket.  Det är andra gången på kort tid som DN belyser något som närmast kan sägas följa Godwins lag (Då en internetdiskussion blir längre, går sannolikheten för att en jämförelse görs som involverar nazister eller Hitler mot ett).

Den första var Radioteatern som fick kritik för att de jämförde tågvärden som sparkade av en 11-åring med nazister. Åtminstone tyckte DN:s Erik Helmersson det.

Men det är klart, inget av de två fallen skedde på nätet, utan i en tidning och i en radiopjäs. Och ska man vara tydlig så brukar det ju ta ett tag innan nazijämförelsen dyker upp i nätdiskussioner medan det i de här båda fallen skedde i princip direkt.

Så jag får väl säga att de befinner sig på gammelmedianivå.


Sjöstadsdag

3 september, 2011

Vi i Sjöstan har tydligen blivit så många att det räcker för lite lokalpatriotism. Därför är det idag ”Sjöstadsdagen”. Här har ni hugade programmet. Själv gillar jag mest punkt 3:

11.30 Stadsvandring som berättar om projektets gång, arkitektur och annat intressant.

Vandringen tar ca 1 timme och avslutas vid Envacs sopsugterminal på Textilgatan.

Vem vill inte toppa med en sopsugsterminal.


Varför ser fjärrkontrollen fortfarande ut som en miniräknare?

2 september, 2011

Två artiklar den här veckan har fått mig att fundera på varför fjärrkontroller ser ut på samma sätt som de gjorde 1970. Möjligtvis lite smalare och tvålformade, men funktionaliteten är exakt den samma.

Den första är en bra text av Martin Appel på IDG.se. Han skriver om hur digital kameran inte utvecklats på samma sätt som mobiltelefonen gjort:

Men ännu allvarligare är att kameratillverkarna inte förstår hur dagens konsumenter använder sina kameror. Att kunna lägga upp bilder och videoklipp på Facebook, Flickr, Youtube eller den egna bloggen är en självklarhet för de flesta av oss, och det här är barnsligt enkelt med en smartphone.

Han tar också upp att moderna kameror av någon anledning inte kan laddas via usb-sladden och saknar självklarheter som gps, wifi och appar. Läs den.

Den andra texten dök upp i dagens DN Kultur (inte online, än, men dyker den upp så länkar jag). Där berättar Georg Cederskog om ”kanalernas numrologin”, tv-bolagens jakt att hamna på knapparna 1-10 på fjärrkontrollen eftersom folk sällan orkar bläddra högre. Senast är det TV4+ som ändrar namn till Sjuan, för att på så sätt säkerställa att de hamnar på just knapp sju. Lidija Ilic som är marknads- och kommunikationsdirektör hos Turner Broadcasting System i Norden säger till DN:

– Vi har en tradition med sifferkanaler i Sverige och bland annat är det så klart kopplat till människors vana med fjärrkontrollen. Konkurrensen har ökat och alla vill in på tio-topplistan.

Fast det är ju ingen topplista, i meningen ”mest populära”. Åtminstone jag har ettan till sexan på respektive plats mest för att det är logiskt, eller av gammal vana. Och använder sju-tio för övriga kanaler som jag tittar på. Och jag märker att det oftast är på ett till tio jag hamnar.

Men varför utgår fjärrkontroller från ett förlegat nummersystem? För att det alltid sett ut så? För att den som gjorde den första fjärrken också gjorde miniräknare? Till och min apdyra multifjärr, Logitech Harmony One, använder säkert 85% av ytan till gamla analoga knappar med siffror på.

I mobiltelefonvärlden försvann knapparna med Iphone. Varför inte på fjärrkontrollen? Jag vill ha kanaler som appar, inte som knappar (ha!). Eller ge mig en app som gör att jag kan swypa mellan kanalerna.

Varför startar inte varje TV med en iphoneliknande homescreen där alla kanalerna ligger som appar och varför fungerar inte fjärrkontrollen som en Wiimote så jag bara kan peka på vilken kanal jag vill se?

Varför ser fjärrkontrollen fortfarande ut som en miniräknare?


%d bloggare gillar detta: