Yay! Google Market finns nu inte bara i telefonen

Jag har gnällt jättemycket på Googles Android-affär Market (här och här tex). Men nu har den snäppt upp sig, det finns betalappar vilket tog två år för länge, och idag kom äntligen en webbaserad version. Det innebär att man via webbläsaren kan bläddra bland appar och dessutom också installera dem därifrån. Här är adressen. Det är fortfarande lite opolerat, men jäklar, det här kan bli bra. Särskilt om Google får styr på den webbaserade musiktjänst de demonstrerat tidigare, där man förutom att köpa låtar också kan strömma sin musiksamling i hemmet direkt till telefonen. Det här är ju lite det som gör Android unikt, den fantastiska integreringen med webben.

Its on the web baby, yeah!

 

I förrgår blev jag utskrattad av Telia.

Min bostadsrättsförening har köpt upp en ”total-leverantör” av internet, bredbandstv och iptelefoni, Telia. Allt blir gratis, vilket är grejt och i förrgår hade vi stort informationsmöte i bostadsrättsföreningen där Telia skulle svara på frågor.

Bredbandet var inte så mycket att orda om, från 50 mbit/s nerströms är 40 mer än vad jag har nu. Och alltså gratis. Toppen, det spar vi nästan 300 spänn i månaden på.

Därefter presenterades bredbands-TVn. Vi byter alltså ut gamla kabel-Com Hem mot Telias bredbands-TV, vilket rent konkret innebär byte av box. Jag ställde en fråga och blev utskrattad – jag återkommer strax till det. I erbjudandet ingår en ”basbox”, dvs en låda som bara kan visa tv. Den som vill kan till detta köpa en inspelningsbar box med hårddisk i. Det skäl som anfördes var att man kunde pausa och säljaren sa att det innebar att man kunde sätta på inspelningen en kvart innan programmet började för att på så sätt spola förbi all reklam. ”Det var väl inte riktigt avsikten, men många älskar den här möjligheten”, sa Teliarepresentanten. Hon skröt också med att andra leverantörer hade det så krångligt med många boxar, men hos Telia är det enkelt och tryggt, det finns bara två. Också ett kreativt sätt att vända på något som en annan aktör kanske sett som något riktigt dåligt, att kunden inte får någon valmöjlighet.

Jag undrade om den inspelningsbox som man kan köpa till kan exportera det inspelade på något sätt: till DVD, USB-sticka, mediaspelare eller kanske till och med via den inbyggda nätanslutningen. Det var här jag blev utskrattad.  ”Haha, nej du, det tror jag nog inte går”.

Varför inte? Varför är det skoj att en kund vill kunna spara sina lagligt inspelade tv-program? Alldeles särskilt som vi precis alltså fått höra att det går att spola förbi all reklam – och därmed snuva kanalerna på de pengar som finansierar programmen.

Jag sitter nu på en Comhembox med samma bekymmer – det går att spela in men inte tanka ut. Utrymmet på den lilla skrämda 200gigs hårddisk som sitter i har med tiden blivit trängre och trängre när korttidinspelningar ska samsas med min samling av förra årets Live at the Apollo-standup och barnens filmer. Inspelningar som alltså nu går förlorade när vi måste byta box. Det går inte att spara det.

Förr, när vi hade VHS, kunde man byta kassett och varje kassett kostade rimligt med pengar. Man kunde ta med sig kassetter exempelvis till landet och titta i vilken annan VHS-bandspelare som helst. De gick att spara hur länge som helst och det var helt okej.

Nuförtiden har vi smartphones som man kan titta på film i, mediaspelare och Ipads. För att inte tala om billiga inspelningsbara DVD-skivor. Tillfällena man skulle vilja ha med sig sina lagligt inspelade tvprogram har ökat exponentiellt sedan 80-talets videorevolution.  Men nu ska inspelningarna plötsligt låsas till en enda plats, den box där man råkade spela in dem.

Till Comhem kunde den kunnige kunden själv köpa en Dreambox, som är en Linuxbaserad box där man kan göra precis vad man vill med det som spelas in. Min fråga nu blir, finns det något liknande till Telias ip-tv?

2011 – en pessimistisk betraktelse.

2011 började med att Google sparkade sin VD (bokstavligen, ha!), Steve Jobs blev sjuk igen, Egypten stängde ner internet och idag nåddes jag av nyheten att Google som alltid nuförtiden försent,  kastar sig i checkinnandet. Checkins, eller geolokalisering kom till Sverige på lite bredare front för lite mer än ett år sedan med Gowalla och Foursquare.  Jag har skrivit flera inlägg och varit ett stort fan av hela idén. Jag är fortfarane mayor på 16 ställen men jag har sedan länge tröttnat. Jag trodde det kunde bli något, men i februari 2011 ser i princip alla check-intjänster likadana ut som de gjorde i februari 2010. Fourquare har helt gått in för att bli ett rabattkupongshäfte, Facebook har mer än ett år försent plankat startupsens funktionalitet rakt av utan att ens lite bidra själva och enda skälet till att någon bryr sig är att Facebook är så otroligt stort så man måste väl. Och idag hoppade alltså även Google på tåget.

Det kunde ha blivit så bra. Det kunde ha använts för att skapa nya kontexter för journalistik, ansatsen fanns tex när New York Times använde Foursquare för att berätta om en misstänkt bomb i New York. Det kunde ha använts för att koppla samman folk på främmande platser, för att skapa temporala aktiviteter, alltså knyta ihop människor med människor och människor med information inte bara geografiskt utan också tidsmässigt.

Google måste förövrigt vara decenniets (ja, visst det är ungt ännu) mest schitzofrena företag. Å ena sidan gick deras mobil-OS Android precis om giganten Nokia å andra sidan är de ständigt tvåa, eller trea-fyra på bollen där de borde ha vett att avstå helt (Google Buzz!). Å ena sidan är världen bästa på sök, å andra sidan har de en Appstore, Google Market, med en sökfunktion som hittar rätt ungefär lika ofta som en nackad höna. I varjefall,

Året fortsatte med att tidningarna drog igång en moralpanik om näthat och ett antal forskare skrev ytterligare en debattartikel om hur farliga dataspel är för barn, där till och med Siewert Öholm lyckades dra parallellen till 80-talets videovåldspanik. 2011 börjar det  bli come-il-faut bland framtidens internetleverantörer, mobiltelefonoperatörerna, att spärra tjänster de inte gillar, och idag, typ, tog ipnumren slut. Och övergången till Ipv6 går fortfarande sådär, samtidigt som alla tidningar glatt väljer att flytta över sina kunder till en plattform där någon annan bestämmer reglerna för vad som publiceras, allt för att komma runt nätets eviga gratisstämpel.

Inte har de lyckats massproducera rullbara eboksläsare heller. Och NASA lägger ner rymdfärjorna. Och Wikileaks är fortfarande en dokusåpa eftersom Julian Assange vägrar att sätta sig frivilligt på planet till Sverige för att bli förhörd. Eller ännu värre, bidrar till hela soppan med julens mest bisarra bildspel. Fan, till och med Hosni Mubarak förstod när det var dags att lämna sin plats till förfogande. Eller, vi får väl se i september när det alltså ska vara val i Egypten.

På plussidan – nästa månad får jag gratis internet.

Att visa film för barn 2

För några månader sedan postade jag en bild som cirkulerar på nätet. Den är en illustration över hur folk som faktiskt köper film får en sämre produkt än de som laddar ner en olagligt gjord kopia. Och för något år sedan skrev jag om att barn inte har så mycket tålamod. Och eftersom jag idag är hemma med sjukt barn så sammanföll det här – lillan vill titta på Teletubbies och då hade jag lite tid över. Jag klockade därför den aktuella filmen, Teletubbies Igen, Igen och tog några skärmdumpar (ja, den är inrippad, men den ligger på en extern hårddisk, så hade jag köpt disken i april, så hade jag betalt till Copyswede för rätten att göra lagliga egna kopior).

Så här blev resultatet (klicka för större):

Det ska fan inte gå fort.

Från det att jag alltså beslutat mig för att spela filmen tills dess att den faktiskt börjar tog det en minut och tjugosex sekunder. Varav en minut var en helt irrelevant sekvens som inte går att spola förbi, om en säl som går på bio. Två menyval  var jag tvungen att göra, och för säkerhetsskull låg de med mer än en minuts mellanrum så man måste sitta kvar. Eller lära sin ett och ett halvåring att läsa. Frågan är om inte det hade gått fortare.

Alternativet är alltså att ladda ner den från Piratebay, och skippa fem av rutorna där uppe och få en film som faktiskt börjar när man klickar på play.