I förrgår blev jag utskrattad av Telia.

Min bostadsrättsförening har köpt upp en ”total-leverantör” av internet, bredbandstv och iptelefoni, Telia. Allt blir gratis, vilket är grejt och i förrgår hade vi stort informationsmöte i bostadsrättsföreningen där Telia skulle svara på frågor.

Bredbandet var inte så mycket att orda om, från 50 mbit/s nerströms är 40 mer än vad jag har nu. Och alltså gratis. Toppen, det spar vi nästan 300 spänn i månaden på.

Därefter presenterades bredbands-TVn. Vi byter alltså ut gamla kabel-Com Hem mot Telias bredbands-TV, vilket rent konkret innebär byte av box. Jag ställde en fråga och blev utskrattad – jag återkommer strax till det. I erbjudandet ingår en ”basbox”, dvs en låda som bara kan visa tv. Den som vill kan till detta köpa en inspelningsbar box med hårddisk i. Det skäl som anfördes var att man kunde pausa och säljaren sa att det innebar att man kunde sätta på inspelningen en kvart innan programmet började för att på så sätt spola förbi all reklam. ”Det var väl inte riktigt avsikten, men många älskar den här möjligheten”, sa Teliarepresentanten. Hon skröt också med att andra leverantörer hade det så krångligt med många boxar, men hos Telia är det enkelt och tryggt, det finns bara två. Också ett kreativt sätt att vända på något som en annan aktör kanske sett som något riktigt dåligt, att kunden inte får någon valmöjlighet.

Jag undrade om den inspelningsbox som man kan köpa till kan exportera det inspelade på något sätt: till DVD, USB-sticka, mediaspelare eller kanske till och med via den inbyggda nätanslutningen. Det var här jag blev utskrattad.  ”Haha, nej du, det tror jag nog inte går”.

Varför inte? Varför är det skoj att en kund vill kunna spara sina lagligt inspelade tv-program? Alldeles särskilt som vi precis alltså fått höra att det går att spola förbi all reklam – och därmed snuva kanalerna på de pengar som finansierar programmen.

Jag sitter nu på en Comhembox med samma bekymmer – det går att spela in men inte tanka ut. Utrymmet på den lilla skrämda 200gigs hårddisk som sitter i har med tiden blivit trängre och trängre när korttidinspelningar ska samsas med min samling av förra årets Live at the Apollo-standup och barnens filmer. Inspelningar som alltså nu går förlorade när vi måste byta box. Det går inte att spara det.

Förr, när vi hade VHS, kunde man byta kassett och varje kassett kostade rimligt med pengar. Man kunde ta med sig kassetter exempelvis till landet och titta i vilken annan VHS-bandspelare som helst. De gick att spara hur länge som helst och det var helt okej.

Nuförtiden har vi smartphones som man kan titta på film i, mediaspelare och Ipads. För att inte tala om billiga inspelningsbara DVD-skivor. Tillfällena man skulle vilja ha med sig sina lagligt inspelade tvprogram har ökat exponentiellt sedan 80-talets videorevolution.  Men nu ska inspelningarna plötsligt låsas till en enda plats, den box där man råkade spela in dem.

Till Comhem kunde den kunnige kunden själv köpa en Dreambox, som är en Linuxbaserad box där man kan göra precis vad man vill med det som spelas in. Min fråga nu blir, finns det något liknande till Telias ip-tv?

Annonser

2 Responses to I förrgår blev jag utskrattad av Telia.

  1. […] men bara om man först kommer över en plastskiveversion. För att inte tala om det löjliga i att moderna digitala videoinspelare låser inne material som var lätt flyttbart med en vanlig analog […]

  2. […] men bara om man först kommer över en plastskiveversion. För att inte tala om det löjliga i att moderna digitala videoinspelare låser inne material som var lätt flyttbart med en vanlig analog […]

%d bloggare gillar detta: