Electronic Arts skjuter sig själva i foten.

När vi haft ytterligare en urtjatad diskussion om ”dataspelsvåld” (till och med Siwert Öholm var med!), där bland annat Orvar Säfström och Jonas Thente (tyvärr inte online)  stått för de vettigaste åsikterna , så kommer EA och presenterar det här tramset:

Inte bara en video, de har också slängt upp en sajt, yourmomhatesthis.com, och släppt bakom scenernaversionen. En kampanj som alltså riktar sig till unga killar som bor hemma fortfarande, för ett spel som riktar sig till vuxna. Byggd på den förlegade könsrollen att mamma står för uppfostrandet hemma.

Här kämpar man med att tydliggöra att alla spel inte vänder sig till barn och så kommer det största spelförlaget och skjuter sig i foten på det här sättet. Är de dumma i huvudet?

Veckan som gick 2: ”Näthat”

I veckan vaknade åter den trötta moralpanik som kallas ”Näthat”. Det stör mig och det stör mig att det stör mig. Jag vet att ”näthat” inte har något med något specifikt ”nät” att göra, utan oftast bara handlar om att internetovana skribenter plötsligt blir motsagda men jag har ändå svårt att kasta av mig irritationen. Det som hände i veckan var att Marcus Birro blev blåst av TV3 och sedan drog i väg ett par rätt fördomsfulla rader om östeuropeer. Varpå naturligtvis kommentarsfälten fylldes med mer eller mindre välformulerad kritik och Twitter-klicken drog i väg sina vanliga ”du är dum i huvudet”-tweets. Och bam, så började det hojtas om ”näthat”. När det gäller Birro så klädde bloggen Den Nakna Sanningen av honom redan 2009, när den jämförde Birros egna texter med det ”näthat” som vi alltså ska fasa för (något som Vemihelvete gjorde en rätt rolig text om). Värt att läsa. När det gäller den stora frågan om näthat, så sammanfattar Sam Sundberg det alldeles lysande i SvD. Han lyfter också den viktiga frågan om behovet av rätten till anonymitet:

De verkliga näthatarna är de som hatar demokrati och yttrandefrihet. Och det förtjänar att påpekas att möjligheten till anonymitet – som idag ifrågasätts i Sverige – kan vara skillnaden mellan liv och död för politiska aktivister online.

För när professionella skribenter, och det är nästan alltid dem det handlar om, känner sig ”hatade” på nätet, så stavas ofta universallösningen att ta bort möjligheten att vara anonym. Då kommer ”hatarna” att tänka sig för och allt blir frid och fröjd.  Vilket inte stämmer, det räcker med att kolla på Aftonbladets och Expressens  kommentarsfält, där man måste logga in för att skriva, för att se. Det intressanta är också att samma skribenter (ja, nu generaliserar jag) som vill ta bort möjligheten att kommentera deras texter anonymt också ofta är samma som pratar om vikten av källskydd. Vill man vara elak kan man säga att journalister gillar anonymitet, så länge den inte används emot oss.

Möjligheten att vara anonym är helt enkelt viktig, särskilt i kontroversiella frågor.

Läs vad som egentligen skrivs.

Då är det bättre, menar jag, att fundera över var de där jobbiga och kanske högröstade åsikterna kommer ifrån. Varför blir folk så arga? Varför ska man bry sig? Mitt svar är att i nio fall av tio så ska man inte bry sig alls. Det här vet de flesta bloggare och vana forumdebattörer, men när en bredare skara av internetovana journalister plötsligt ser sina alster kommenterade, så vet de inte hur de ska tolka alla inlägg. Det tål att understrykas: De flesta svenskar suger på att skriva kort. Kanske inte rent grammatiskt, men när en kort kommentar skrivs på något ögonblick och rensas helt på tonläge, ansiktsuttryck och alla andra ledtrådar vi använder för att förstå i vilken anda ett budskap framförs, så framstår ofta det skrivna som mycket hätskare än vad det är. Det här kan man lära sig att hantera – med lite vana så lär man sig att läsa vad som egentligen avses. Utgå alltid från att en text är hälften så arg som den verkar.

Definiera syftet.

Sen bör man nog fundera lite över vad en oönskad åsikt är. Vad är en önskad åsikt? Vad är det man vill med kommentering och tweets? Ofta publiceras texter med kommenteringmöjlighet (och Facebook/Twitterdelningsknappar) utan att någon ägnat en tanke på vad syftet är. Och då får såklart läsaren fritt bestämma själv vad h*n vill skriva om. Vilket lätt kan resultera i sexhundra arga inlägg om att skribenten inte fattar något. Vilket blir oerhört svårt att moderera utan att bli kallad för ”fascist” och få sexhundra inlägg till om ”censur” och en metadiskussion om varför inlägg tagits bort. Titta till exempel på Stockholmstidningen Södermalmsnytt. Där ställs frågan redan i rubriken. Visst, det kanske kan bli lite tradigt i längden, men som läsare förstår jag omedelbart vad som förväntas av mig. Genom att avsluta en artikel med en fråga, så berättar jag för läsaren vad jag förväntar mig och jag gör det samtidigt mycket lättare att moderera. Skriver någon om något annat så går det att ta bort som off-topic. Det blir ett tydligt kontrakt mellan skribent och läsare.

Lägg tid på moderering.

Moderering ja, också något som ses om okvalificerat jobbigt extra arbete. Och det är klart, med texter utan synbar frågeställning så blir det ett helvete att rensa ut tramset och trollandet. Krasst skulle jag säga att texter där det inte framgår vad kommenteringen syftar till inte ska modereras. Då finns inget kontrakt mellan skribent och läsare och ger man sig då in och rensar så censurerar man. Det är inte svårare än så. Skyll dig själv.

Men i texter där det framgår vad syftet med kommenteringen är, dialog, kritik, tips, diskussion, det finns många skäl att låta läsarna komma till tals, är modereringen ett sätt att visa respekt för dem som deltar. Om jag som läsare ägnar tid åt att författa ett inlägg, håller ämnet och tonen, så blir jag såklart jävligt trött när något tramsare sabbar genom att prata om annat. Jag förväntar mig att de som har makt att städa gör det, så att min tid inte slösas bort. Moderering är en del i den journalistiska gärningen, en bra modererad sajt kommer få bättre kommentarer eftersom läsarna ser att deras inlägg och deras tid respekteras. Och att bli en bra moderator tar tid och kräver erfarenhet.

Delta.

Ett kommentarsfält som lämnas vind för våg kommer aldrig bli bra. Och ett missförstånd på grund av för hastigt skriven text, rättas bäst genom dialog. Det finns inget som får folk vänligt inställda som en skribent som svarar och förtydligar sig.

Belöna

Bra kommentarer, bra bidrag, bra synpunkter, bra diskussion förtjänar att visas upp. Se till att läsarnas bidrag, läsarnas tid och ansträngning syns och visas upp. Lyft upp dem i nya publiceringar, länka till tweets som gjorts, eller bloggar som kommenterat på andra sajter. Länka med eftertanke och gör det manuellt och så precis som möjligt. Visa intresse för dem som visar intresse för dig.

Jag tror att det är lättare än man tror. Egentligen handlar det bara om att visa intresse. Eller vad tror ni?

Läs även andra bloggares åsikter om

EDIT: Malin Crona skriver vettigt om kvinnohat på nätet. Väl värt att läsa.

Veckan som gick 1: Att köpa barnkläder

Under veckan blev det om inte en bävning, så åtminstone ett mindre bloggskalv kring Lindex märkliga idé att 116 centimeter på killar är längre än 116 centimeter på tjejer. Det började med ett vettigt inlägg på Den nya bloggen och fortsatter raskt in på Aftonbladet och de övriga som brukar hoppa till några artiklar, för att sedan åter skriva om smala kändisar istället. Bästa vurpan presterade dock DN i lördags när de fick till följande ledare:

It's a mom's world

Jamendåså, då kan vi pappor med lugnt samvete återvända till pipan och morgontidningen framför brasan då.

Politiker vill lagstifta om vem som får ändra Wikipediartiklar. Tror jag.

Jag satte mig och slöläste på riksdagsledamot Margareta Cederfelts blogg och hittade den här pärlan från 2009. Det är lite oklart vad hon vill, men jag tror hon vill lagstifta att andra inte ska få ändra ”hennes” Wikipediaartikel:

Besökte nu på morgonen Wikipedia och upptäckte till min förvåning att den text som finns om mig är inte min. Vem har ändrat? När har ändringen gjorts? Eftersom texten är låst kan jag inte ens korrigera den. Noterar även att Wikipedias text om släkten Cederfelt är felaktig, vad annars.
För den som söker information på nätet gäller det att ha både hängsle och livrem.

Återigen blir jag varse vikten av att den lagstiftning som gäller i andra sammanhang också skall gälla på nätet.

Nu var det här i september 2009, jag hoppas riksdagen har vidareutbildat sina ledamöter i lite grundläggande internets-kunskap sedan dess.

Det där knepiga andra ”världskriget”

Det är inte lätt att hålla reda på allt när man är politiker. Först Margareta Cederfelts magnifikt klavertrampande bloggrubrik (och man vill kanske tillägga att första meningen också gäller infödda politiker…) :



Nu hittade Jeroen Wolfers den här fantastiskt felformulerade posten från Per Westerberg på Facebook:


Det är inte lätt med citationstecken och versaler och annat. Och jäklar vad fort det sprids med sociala medier och internets och allt!

Stadium och elektromagetiska frekvenser igen

Jag kunde inte låta bli att undra hur man tänker när man säljer armband med hittepåteknologi för 399 spänn, så jag skrev till Stadium och frågade dem. Följande dialog utspelade sig:

Meddelande:  Hej!
Jag var inne i er affär vid Sergels Torg och där hade ni en produkt som hette ”Powerbalance Wristband”. Det hängde i löparhörnan och jag undrar lite över dess funktion?
Mvh,  Christian Gillinger

Stadium:

cardhd skrev 2011-01-26 16:56:
Hej Christian,  Tack för ditt mail!
Power Balance är ett armband med hologramteknologi och elektromagnetisk frekvens. Frekvensen sägs kunna reagera positivt med kroppens energifält och kan därför förbättra balans, styrka och flexibilitet. Armbandet används som exempel av ett flertal idrottare runt om i världen
Ha en fortsatt trevlig dag!
Med vänlig hälsning,
Patrik
Kundsupport  Stadium AB
”Vi vill inspirera till ett aktivt och hälsosamt liv”

Varpå jag undrade lite om det här med frekvens i ett hologram:

Ummm…. vad är ”hologramteknologi” och hur kan armbandet alstra elektromagnetiska frekvenser utan kraftkälla?
Undrar,
Christian

Stadium:

Hej Christian,
Stadium är en av de svenska aktörer som säljer armbandet, som i sin tur haft stor efterfrågan. Ingen, således inte vi heller, har belägg för att eller hur detta fungerar, något vi heller inte går ut och säger. I produktinformationen står skrivet att produktens teknologi eller funktion ”kan förbättra balans, styrka och flexibilitet”. Konsumentverket genomför en granskning av produkten och vi inväntar deras bedömning om man anser att produkten på något sätt marknadsförs vilseledande. I nuläget kommer Stadium inte ta bort produkten ur sortimentet.
Ha en trevlig dag!
Med vänlig hälsning,
Patrik
Kundsupport Stadium AB
”Vi vill inspirera till ett aktivt och hälsosamt liv”

Det sista svaret får mig att tro att jag inte varit den enda som skrivit…
Patrik hoppade raskt över frågan och svarade istället ”Vi har ingen aning”, fast med lite fler ord. Samt ”Fast vi säljer det ändå tills någon säger åt oss att sluta”. Det är affärsetik det.

WTF? Stadium säljer holistiska hologram.

Jag var på Stadium vid Sergels Torg idag och gick förbi löphörnan. Där bland pulsmätare och GPS:er  hittade jag de här (ursäkta suddigheten, kallt ute, varmt inne=imma):

Vetenskapliga hologram!

För 399 spänn säljer de något som kallas ”Powerbalance”,  i praktiken ett gummiband med ett påklistrat hologram – ni vet sådana som var poppis ett tag på 80-talet. På bilden (klicka för större) så står det ”Powerbalance is performance technology”. Jag undrar lite vad det har i löparhörnan att göra.

Powerbalance har en hemsida såklart, som jag kollade på för att se hur ett fyrahundrakronors gummiband med en klisterlapp på kan öka ens idrottsliga förmåga. Men hur jag än letar på sajten så hittar jag ingenting om vilken typ av ”teknologi” som ligger bakom och hur det skulle kunna påverka ens idrottande. Jag kollar bland de ”ambassadörer”, dvs aktiva idrottspersoner  som använder bandet. Den första, Andy Irons, visar sig ha dött 2010, så han hjälper inte till särskilt mycket.  Beachvolleybollspelaren Todd däremot säger:

Pro Sports is all about getting that competitive edge and PowerBalance gives me that. Out on the beach the games are usually decided by the smallest of margins, so I wear a PowerBalance bracelet to make sure I come out on top.

Men HUR? Det är för bövelen gummi och ett klistermärke? Snörper det åt blodtillförseln i handen så att den blir bedövad och han kan smasha hårdare? Längst ner på sidan finns en ruta med den rätt aggressiva texten ”You should know – Get the facts”. Jag klickade där och säkert som amen i kyrkan, så nämndes både ”österlänska filosofier” och ”holism” som grund för produkten. Men inga fakta. Som vanligt när skit ska säljas så tar man alltså upp att många andra har gjort det i flera tusen år. Ja, då måste det ju vara bra. Sen lyckas de med konststycket att kalla de här gamla visdomarna för nya:

Frankly, we know there will always be critics of new technologies

Bra där.

Till slut hittar jag en FAQ. Nu jäklar kommer det klarna!

What Does It Do?
The Power Balance bracelet contains a Mylar hologram designed to react with the body’s natural energy flow.

Så fort orden ”naturlig”, ”energi” och ”flöde” finns i samma mening blir jag jävligt skeptisk. Vidare:

The hologram in Power Balance is designed to respond to the natural energy field of the body.  The Mylar material at the core of Power Balance has been treated with energy waves at specific frequencies.  The resulting Mylar is believed to resonate and work with your body’s natural energy flow to help enable you to perform at the best of your ability.

Det är ju rent jävla trams. Den här meningen är extra härlig:

Will Wearing Power Balance Make Me Stronger, More Balanced and Gain Greater Flexibility?
Power Balance will not make you stronger than you are, but is designed to help make you as strong as you should be by interacting with your body’s natural energy flow.

Läs den långsamt. Vad betyder det? Om det inte gör mig starkare, men alltså på något sätt kommer göra mig så stark som jag borde vara, så innebär det ju att det måste göra mig svagare?

Ingenstans står det något om hur de här mylarhologrammen skulle kunna interagera med några naturliga kroppsliga flöden för att höja idrottsförmågan. Eftersom det såklart bara är hittepå. Trams. Lurendrejeri. Humbug. Visst, sånt här har alltid funnits, redan prinsessan Birgitta försökte kränga magnetarmband, men Stadium? Hur tänkte de?

Sen är jag övertygad om att Powerbalance driver med mig. Längst ner på deras hemsida sidan finns en länk där det står ”Report a fake”.

399 som sagt hos Stadium.

Svenska Dagbladet påstår att Twitter äger dina tweets

SvD toppar idag med rubriken ”Twitter äger dina uppgifter”. Så här skriver de:

Användaravtalet säger klart och tydligt att Twitter äger all information och material du producerar på sajten.

Genom att använda Twitter avsäger du dig alla rättigheter till allt innehåll som du lägger upp, skickar eller visar på Twitter.

Det är i korthet inte sant. Läser man avtalet står det tydligt:

You retain your rights to any Content you submit, post or display on or through the Services.

(…)

This license is you authorizing us to make your Tweets available to the rest of the world and to let others do the same. But what’s yours is yours – you own your content.

Svenska Dagbladet har helt enkelt missförstått den icke-exklusiva licens man ger Twitter att använda materialet. Men den licensen är nödvändig för att tjänsten ska fungera. Utan den hade Twitter inte kunnat mångfaldiga dina tweets världen över, alltså själva idén med hela tjänsten.

Jag har tidigare skrivit om rättigheter på Twitter och Facebook här (med ett längre resonemang om ”icke-exklusiv rätt”), här och här.

EDIT: Nu har de ändrat texten till att lyda ”har rätt till informationen” istället för ”äger”. Fast de skriver inte att de ändrat, vilket får alla som kommenterat på sidan, och folk som liksom jag bloggat, att framstå som i bästa fall märkliga. Ett klassiskt generalfel – låter man folk kommentera måste man alltid indikera om texten ändras. Eller skapa en ny text.

Å edit igen: Nu har de lagt till att uppgifterna ändrats.

Teapartyterrortanten och andra.

Med anledning av DN:s murkna publicering i förrgår, känns det bra att läsa Peter Kadhammar i Aftonbladet. Han jämför Stockholmsbombaren, Taimour Abdulwahab , med vansinneskytten Jared Lee Loughner, den ene terrorist, den andre inte:

I likhet med Abdulwahab tycks Jared Lee Loughner ha planerat sitt dåd. Motivet var politiskt. Loughner har på Youtube bland annat anklagat amerikanska regeringen för att hjärntvätta människor. Enligt DN finns uppgifter om att han tillhör den högerextrema organisationen American Renaissance, amerikansk återfödelse.

Nationalencyklopedin definierar ordet terrorism som politiskt betingade våldshandlingar vilka syftar till att påverka samhället eller ett lands politik utan hänsyn till om oskyldiga drabbas. Både Abdulwahabs och Loughners dåd måste i så fall betraktas som terror.

Varför kallar vi då så självklart den ene för terrorist och den andre för mentalt instabil?

Jag gläds också åt signaturen @Flipflop på Twitter, vars korta tweet säger mycket (och därför flöt upp som en stjärna på Digg):

Teapartyterrortanten! Palin alltså.

DN: ”Svärmor till terrorist bryter tystnaden”

Hur tänkte DN idag? På förstasidan valde de den här bilden (länkad så inte fotografen blir arg): här. Det är alltså den bild, stort uppslagen, som möter DN-läsarna vid frukostbordet idag.

TERRORSVÄRMOR!

Hur tänkte de? Bilden visar alltså Helena Benaouda som fått schalen över halva ansiktet i en vindby. Det ser såklart inte särskilt värdigt ut och jag förmodar att det är uttänkt så. Lite sådär ”Höhö, kolla tanten har slöjan i fejjan. Inte lätt att vara muslim”.

På löpsedeln där jag bor står det ”Terror- (misstänkte Munir Awad) svärmor i exklusiv intervju”. Vad har hennes svärmorskap med saken att göra? Menar DN att svärmödrar generellt är ansvariga för sina svärsöner? Helena Benaouda är intressant i den här historien av ett enda skäl, i sin roll som ordförande i Sveriges muslimska råd. Och knappt ens det. Om Munir Awad, som alltså är svärsonen ifråga, var medlem i ummmm…. ”Sveriges muslimska råd”, så är det såklart intressant om en av deras medlemmar har terroristanknytning.  Men någon sådan anknytning redovisas inte i artikeln. Inte heller anklagas Helena Benaouda för något, annat än att som sagt ha en dotter som är gift med mannen ifråga. Men hela texten insinuerar något annat, att Benaouda förmodligen innerst inne nog är terrorist också. Eller åtminstone har plåtkoll på dem och borde ha gjort något, oklart vad. Hur tänkte DN?

Under tiden undrar jag när artikeln om Peter Mangs (”lasermannen” från Malmö) svärmor kommer. Och när vi får se ett uttalande från alla svenska organisationer, med avståndstagande och bedyrande att de flesta svenskar inte skjuter ihjäl folk på stan.

Läs DN:s artikel här.

Fullt i sängkammaren med Assange

Det var tydligen fullt med folk i det Assange’ska gästrummet i somras. Naomi Wolf var där och vet att berätta att alla var överens om att ha frivilligt sex, Michael Moore var där och vet att berätta att Assanges åtal är politiskt, inte juridiskt och att anklagelserna är ”hooey” (video), Naomi Klein var där och vet att berätta att svenska myndigheter använder våldtäktsåtal på samma sätt som kvinnors frigörelse användes av USA för att invadera Afghanistan och Scott Adams, Dilberts skapare, var där och vet att berätta att Assange bara ville ha ”hot sex with a swedish babe, then have hot sex with an acquaintance of that same babe one day later”.

Det var ju dumt att han inte bjöd in åklagaren också dårå, så hade han sluppit allt ståhej…

Facebooks usla säkerhet [mer spam]

Jag fattar inte varför Facebook, med anspråk på internetherravälde, inte  fixar så att det blir svårare, eller åtminstone lite besvärligare, att lura användare att posta saker i sitt egna flöde (Jag skrev tidigare om Facebookspam här). I veckan dök först en fulapp upp i mitt flöde som hävdade att det plockade fram det allra första statusmeddelandet man gjorde på Facebook. I själva verket ledde det till en sida med en dold ”gilla” knapp, dvs oavsett var på den vita ytan man klickade så ”gillade” man inlägget och det dök upp i ens flöde.

Idag började en video spridas. Den såg ut precis som vilken video som helst:

Men om man klickar på den så kommer man till en applikation som vill ha tillgång till kontot och när man sedan spelar videon, så postar appen i bakgrunden inlägget i ens eget flöde, med inskriven status och allt klar (”Cruise ship in heavy seas – roligt!”). Så klickar nästa användare och presto, appen sprider sig som ett virus. Videon är egentligen en vanlig Youtubevideo och går alltså att bädda in utan att hålla på och tramsa med applikationer och skit (Länk), så det hela är bara ett sätt att få tillgång till ditt konto. Eller jävlas, som i fallet med de dolda ”gilla”-knapparna.

Så, råkar man ut för det här måste man göra två saker: Ta bort spammet ur sitt eget flöde (klicka på krysset i högerkant av inlägget och välj ”Ta bort”) och ta ifrån applikationen de rättigheter den fått. Det senare är inte helt lätt eftersom Facebook envisas med att flytta runt bland menyerna.  I somras skrev jag hur man gjorde, men det gäller inte längre. Jag orkar inte fixa en fin beskrivning med skärmdumpar igen, eftersom Facebook med all sannolikhet kommer flytta runt igen, utan nöjer mig med att skriva att man går ”Konto” (precis som i somras), ”Sekretessinställningar” och längst ner till vänster ”Applikationer och webbplatser”. Sen väljer du appen i fråga, i det här fallet hette den ”Ta det lugnt”:

"Ta det lugnt"? Knappast.

Som ni ser är det omfattande rättigheter den här ”appen” fått. Klicka på ”Ta bort applikation”, så är det klart sedan.

Och ju mer information som samlas i Facebookkontot ju allvarligare blir det att det inte finns någon vettig koll på vilka applikationer som tillåts sprida sig – eller hur. Som användare är man hänvisad till att anmäla fulappar – men det har Facebook löst så smart som att man först måste gå till appens sida för att anmäla den. Vilket är helt vansinnigt – det vore som att antivirusprogrammen tvingande användarna till virusskaparnas webbsida för att anmäla nya virus. Appar ska såklart kunna anmälas från det egna flödet.

Och Facebook gör det inte lättare för användarna att skydda sig, när de som sagt flyttar runt och ändrar på hur säkerhetsinställningarna.

Stephen Fry tycker om Katolska Kyrkan.

Fyjäklar att vara ärkebiskop och försvara den Katolska kyrkan efter att Stephen Fry serverat den här bredsidan:

Han lyckas på samma gång visa respekt för dem som tror på Gud och ge uttryck för sin avsky för den förtryckarinstitution kyrkan är och har varit. Fascinerande. Talet hölls 2009 under en debatt med den förhållandevis ambitiösa titeln ”The Catholic Church is a force for the good in the world” och arrangerades av Intelligence². Tyvärr kostar det £60 om året för att se hela debatterna, men en transkribering av just den här finns hos bloggen A mind @ play.

Stephen Fry’s sida vann förövrigt debatten när rösterna var räknade. Resultatet finns hos A mind @ Play ovan.

EDIT: Det verkar som om hela debatten ligger uppe på Youtube här. Det är bara på den egna hemsidan det kostar, vilket ju kan kännas lite märkligt.