Spotify, 10-talets Tidsam?

Rasmus Fleischer, killen som producerar små avhandlingar i samma tempo som jag hinner läsa dem, gör en bra kommentar till DNs artikel om Spotify.  Han menar att Spotifys hjältegloria hamnat på sned:

Klart att Spotify vill lägga locket på. Företaget vinner på att behålla sin image som det pigga IT-företaget som kom och “löste” den jobbiga frågan om fildelning. Det vore förödande för dem att framstå som en front för ett oligopol av fyra skivbolag, vilket de i praktiken har blivit.

De fyra skivbolagen, Sony, Universal, Warner och EMI fick tidigt i Spotifys korta historia köpa billiga andelar och är därför alltså delägare i tjänsten. I DN artikeln säger bland annat ”En svensk artistpromotor”:

– Det är uppenbart att en Sonyartist får bättre avtal. Sony är ju med och äger Spotify. Tillsammans kan de fyra stora konkurrera ut de mindre bolagen. I dag uppmanas artister att skriva kontrakt med majorbolagen, då får de en bättre deal.

DNs artikel tar sin avstamp i att det lilla bolaget Naxos funderar på att lämna Spotify. DN skriver så här:

En icke officiell sanning i musikbranschen är att artister på stora bolag får bättre avtal med Spotify än artister kontrakterade på mindre bolag. Upp till sex gånger högre ersättningar, påstår en engelsk manager till en världsartist.

Sammanfattat så är det alltså några större aktörer som äger distributionstjänsten och mindre fristående bolag känner sig förfördelade.

Jag tyckte att det kändes bekant. Efter lite googlande, så mycket riktigt, i en SvD-artikel från 2004 målades ett liknande skeende upp. Då handlade det om Sveriges största tidskriftsdistributör Tidsam, som ville höja distributionsavgiften och ”inregistreringsavgiften” för tidningar rejält:

Samtidigt som Tidsam höjer distributionsavgiften från 81 000 kronor till 180 000, så höjs även inregistreringsavgiften för nya förlag, från 180 000 kronor till 250 000.

Tidsam har i det närmaste monopol på tidningsdistribution i Sverige. Tommy Rundqvist på tidningen ETC:

Att använda konkurrenten Interpress skulle direkt leda till minskad försäljning. De når färre än hälften av alla butiker som Tidsam samarbetar med.

De mindre bolagen tyckte att de nya avgifterna innebar ett hot mot bredden och slog orimligt hårt mot dem:

– Det hade naturligvis varit mer rättvist om avgiftshöjningen i stället hade baserats på antal titlar som ett förlag har med i systemet, eller antal exemplar som distribueras respektive returneras.
– Som det nu är drabbas ett förlag som endast har en tidning lika hårt som ett som har ett fyrtiotal. Och det senare förlaget belastar förstås Tidsams organisation betydligt mer.

I både Tidsam- och Spotifyfallen handlar det alltså om en aktör som i praktiken har monopol på en tjänst, skillnaden är att det inte längre handlar om fysiska produkter. Att konkurrera med Tidsam kräver betydligt mer, det handlar om fysisk utkörning av tidningar men också lagerhållning – tidningarna måste ju få plats i butiken.  I det digitala distributionen handlar det om hårddiskutrymme och bandbredd. Det gör att det är betydligt lättare för hugade skivbolag att konkurrera med Spotify – om de så vill. Det är förhållandevis enkelt för skivbolagen att sätta upp egna streamingtjänster (något Naxos redan gjort).

Vilket gör att Spotify hamnar i en betydligt svårare sits. Förutom att de får konkurrenter, så  bygger hela idén med Spotify på att ”allt finns där”. Det går ju inte att skapa spellistor med musik från andras streamingtjänster. Så enda alternativet om man som lyssnare vill ha med musik som inte finns i Spotifykatalogen är att lägga till dem som mp3-or. Och då är man tillbaks i nerladdningsträsket igen. Vilket i sin tur innebär ett starkt incitament för lyssnarna att åter börja göra det som Spotify skulle stoppa, nämligen piratkopiera musik. Tillbaks till ruta ett alltså.

Men båda fallen visar på problemet med att inte ha fristående, obunden distribution. När några få stora bolag styr hur konkurrenterna når kunderna så är det klart att det blir frestande att gynna de egna produkterna. Oavsett om de är tidningar eller artister.

Annonser

One Response to Spotify, 10-talets Tidsam?

  1. […] : Filosofibloggen on Historien har ingen sophögErik on Gentrifieringskritiken har kört fastSpotify, 10-talets Tidsam? « Kraschkurs on Spotify: den stora lösningen som blev den stora blåsningenHur klimatsmarta är småföretagen? […]

%d bloggare gillar detta: