Mobilt surfande utomlands 2010

Våren -07, eller om det var -08, slog mobilt bredband igenom i Sverige. Plötsligt var det ”rimligt” att mobilt bredband, alltså att man kopplar en liten mobiltelefon utan knappar, till sin laptop och sedan kan surfa fritt, kostade i runda slängar 99 spänn i månaden.

Och sen började alla surfa mobilt. Jättebra. En revolution liknande den i slutet av -90-talet när bredband kom och plötsligt kostade under 200 spänn per månaden (Visst, nu har bägge priserna gått upp lite, men marginellt).

Båda dessa förändringar ledde till helt nya typer av surfbeteende, folk ”kopplade” inte ”upp sig mot internet” längre, och program som räknade minuter online försvann.  Man började vara permanent ansluten till nätet till fast pris. Det i sin tur ledde till att surfarna började använda internet på riktigt.

Nu har smartphones, alltså iphone (och snart Android), slagit igenom och det har också lett till ett nytt surfbeteende i mobilen. Telefonen synkar kontaktlista, position, uppdaterar Facebook- och Twitterappar och kollar RSS-flöden. Allt i bakgrunden utan att man som mobilanvändare egentligen tänker på det. Surfkostnaderna är på väg ner eftersom alla inser att det vore märkligt om det kostade 99 spänn i månaden att surfa i princip hur mycket man vill, men bara med 3G dongle (mobiltelefon utan knappar alltså) och laptop, men inte med riktig mobiltelefon. I dag tar Telia tex alltid max 9 spänn per dag för att surfa i telefonen.

Lysande.

Om man inte är utomlands. Och allvarligt, om det är någonstans man villar bort sig är det utomlands. Och det är då man vill posta minutfärska bilder från semestern. Men se då kostar det inte bara mycket, utan astronomiskt mycket. I Europa går det för mig som annars har flatrate loss på i runda slängar 35 spänn per megabyte. I USA 124 (samma sak i Thailand, ett av svenskarnas favoritresemål).

Och när man då plötsligt måste fundera över hur många megabytes man egentligen surfar för, så inser man att man inte har en aning. Hur många mb drar Aftonbladet.se? En Facebookuppdatering? Inte en susning.

Vilket effektivt placerar mobiltelefonen på samma nivå som nätet var pass 1994 eller så. Ingen har lyckats förklara varför det är så mycket dyrare att surfa i USA än i Sverige. Är det särskilt smala förbindelser? Är elen till basstationerna extra dyr? (Nej, som Erik Hörnfeldt från 3 skriver hos Jardenberg.se är det låtsaskostnader) Särskilt löjligt blir det när telefonerna för det mesta också kan ansluta trådlöst via WiFi och då kostar det oftast ingenting. Men man blir inte mobil längre. Det är liksom inte samma vits med att gå till en surfzon på Starbucks för att kunna använda Google maps för att ta reda på var man är och hur man tar sig till, tja närmaste Starbucks.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: