Cykelfrämjandet vs Motormännens riksförbund

I höstas försökte jag få svar från Stockholms Kommun (”Årets cykelfrämjarstad 2007”) om en del rätt centrala trafikregler jag var osäker på. Jag cyklar året runt som ett sätt att ta mig till och från jobbet. Jag har inte varit särskilt framgångsrik… i skrivande stund har jag fortfarande inte fått något svar, tvärtom har jag fler frågor.

Prima tillfällig parkering.

Att cykla i Stockholm går sådär. På vintern används cykelfälten som ett bra ställe att lägga snön i och generellt sätt året runt är cykelfältet en fantastisk plats att parkera bilen i medan man är inne och hämtar pizza, eller whatnot.

Och idag upptäckte jag också att SL valt att placera en av sina tillfälliga busshållplatser mitt i cykelbanan, med följd att en hel busslast plötsligt klev rätt ut i banan. Till saken hör att de tillfälliga busshållplatserna är… sparsamt utmärkta. Jag har svårt att tänka mig samma scenario på en bilväg. Åtminstone utan oranga markeringar och avspärrningar. Men vadå, cyklar är ju inget farligt, de är små och kan lätt väja, upp på trottoaren eller mellan träden i allén. Man kan ju kliva av och gå också.

Ibland sägs det att cyklar ”också är fordon”. Men i så fall fordon som uteslutande har skyldigheter och inga rättigheter. När det passar ska cyklister hålla sig i cykelbanan, inte ge sig ut i körbanan, eller upp på trottoaren. Men om det ska lastas av containrar, eller som just nu nere på stan, byggas ny spårvagn, då ska cyklarna ta sig fram ändå, eftersom cykelbanan behövs till annat. Det går ju som sagt att kliva av och gå. Eller köra upp på trottoaren.

Behandlas man så, kommer man börja köra så och det gör cyklister. Förväntas man kreativt ta sig runt trafikhinder, parkerade bilar, avstigande busstrafikanter och fotgängare ibland, så fortsätter man köra så även annars. Och det är farligt.

Prima postparkeringsplats

Det är kanske inte så konstigt å andra sidan. Jämför hur bilisternas lobbyorganisation, ”Motormännens riksförbund” (jag undrar om de någonsin funderat över det tidsenliga i det där namnet) presenterar sig på nätet och hur cyklisternas ”Cykelfrämjandet” gör det.

Motormännen: ”Motormännen avvisar ny drivmedelsskatt”

Cykelfrämjandet: ”Välkommen till CykelTuristVeckan 2010 på GOTLAND”.

Jag är elak, Cykelfrämjandet överklagar också ett beslut om förbud mot cykeldemonstration på Ölandsbron, men i övrigt så känns det inte direkt som om man kommit till en sida som jobbar politiskt för sin målgrupp.

Motormännen sprutar ur sig pressmeddelanden, nästan alla handlar om krav för att förbättra tillvaron för bilister. Alla ställer konkreta krav med tydliga formuleringar. Och har med kontaktuppgifter till organisationens talespersoner.

Jag vet inte om Cykelfrämjandet skickat några pressmeddelanden alls, jag hittar i varje fall inga på deras sidor. Hela sajten består av trams – om inte det huvudsakliga målet är att få folk att cykelturista på Gotland i sommar.

Cykelfrämjandet känns som en kvarleva från en tid då cykel var något tjoigt man åkte på familjeutflykter på landet med. Någotslags friskvårds-organisation som mest syftade till att få folk att motionera. Det är förövrigt de som utnämnde Stockholm till ”Årets cykelfrämjarstad 2007” (Här är kommunens stora satsning på cyklar 2009. Några hundra meter cykelbana).

Jag läser Cykelfrämjandets tidning online ”Cykling”. Ledaren handlar i princip uteslutande om hur härligt det är med de olika ”kretsarnas” aktiviteter. Aktiviteter handlar här alltså om cykelutflykter. Visst nämns kort förbundets roll som opintionsbildare, men utan att nämna hur och vad, sedan snabbt vidare till något så viktigt som liggcyklar. Detta efter en vinter då huvudstadens cykelfält försvann totalt i fyra månader. I princip hela tidningen handlar om cykeln som turist- eller motionsverktyg. En sida tar upp en ”utmaning” till ”beslutsfattarna”, men helt utan konkreta krav.

För mig är cykeln inget tillfälligt helgnöje, det är mitt huvudsakliga transportmedel till och från mitt arbete året runt. Jag vill kunna cykla säkert och snabbt. Jag vill cykla i en miljö där de trafikansvariga förstår detta och hanterar min trafiksituation därefter. Egentligen samma sak som bilister kräver – och får. Jag vill ha samma snöröjning som bilarna får, samma tydlighet när det är vägarbeten. Jag vill ha cykelbanor som målas om och lagas regelbundet. Jag vill ha bevakade övergångställen längs hela min cykelväg. Jag vill ha cykelbanor som faktiskt hänger ihop och inte plötsligt försvinner mitt mellan två filer.

Läs även andra bloggares åsikter om

Google Market vs Appstore igen

Business Insider har skrivit en artikel om Market: ”What Google Needs To Do To Fix Its Android App Store (And Win Over Angry iPhone Developers)”. De tar naturligtvis inte upp avsaknaden av betalapps, USA har ju det redan, men har ett antal andra bra punkter. Vettigaste punkten är att utveckla sin egen Itunes Appstore:

Jason Laan of Laan Labs says Android doesn’t have an equivalent of Apple’s iTunes, so there’s no easy public Web site (or in-app site) to browse for Android applications.

Idag ser Market på webben ut som något någon snickrat ihop hemma i källaren. Det finns ingen sökfunktion och ingen kategorisering utöver ”Top free” och ”Top Paid” (som är meningslös för oss svenskar). Istället för att fixa det självklara ägnar sig Google åt att skänka bort telefoner och ringa runt till Iphoneutvecklare.

Android Market presenterades i augusti 2008. Idag ser Market exakt likadant ut i telefonerna som det gjorde då. Om man inte har köpt de senare modellerna, dvs de med version 1.6 av Android. Då får man några skärmdumpar också.

Around the interwebs: Ekranoplan

Internet är fantastiskt. Sovjetunionen, så här tjugo år senare – fantastiskt. Allt gammalt underligt som ligger och rostar (minns Kid of Speeds fantastiska bilder från Tjernobyl och Pripjat). Och nu, tack vare Sovjet och Internet upptäcker jag, Ekranoplanet:

Ekranoplan? Åtta motorer!

Jag hittade bildserien på sajten ”English Russia” och förstod först inte vad det var. Ett flygplan med åtta enorma jetmotorer? Ett hydroplan som startade på vatten? Det är helt ofantligt, titta till exempel på hytten som ligger under stjärtfenan:

Jag kunde för mitt liv inte begripa hur det kom upp i luften. Men min Google-Fu är stark. Ekranoplan är inte flygplan, det är båtar. Som flyger litegrann. Det på bilderna här bar stridspetsar. Youtube har ett antal klipp. Till exempel:

Helt otroligt. Kolla mer underliga sovjetprylar på English Russia.

App, app, app [Apple Appstore vs Google Market]

Sverige är världsbäst på appar. Eller rätt bra i varje fall:

Nu har app-marknaden satt sig. Det finns grafiska verktyg, etablerade kanaler och sätt att tjäna pengar.

Men det gäller bara Apples Appstore. Den stora utmanaren, Googles Android Market, har inte ens öppnat på riktigt i Sverige. Ett år efter att de första telefonerna började säljas kommersiellt i Sverige så går det fortfarande inte att köpa appar. Det enda som finns är gratisutbudet. Jag undrar om alla som köper Androidtelefoner är medvetna om det? Det finns heller inget officiellt datum när den öppnas.

Oavsett så går det idag inte att tjäna pengar på Android Market i Sverige eftersom kunderna inte får köpa.

Det här visste jag visserligen om när jag köpte min Androidtelefon, en HTC Magic. Ett av skälen att jag valde bort Iphone var just Appstore och deras icke-transparenta godkännande-process. Apple måste nämligen godkänna alla appar som publiceras i Appstore. Och det är inte alltid de gör det. Ett exempel är när de valde att stoppa satirserietecknaren Mark Fiore. Eller när de stoppade Google Latitude. Jag gillar inte inlåstheten och avsaknaden av valfrihet.

Men Appstores svaghet är också dess styrka. Som användare känner man en närvaro i Appstore, man vet att det finns någon som har koll, som ser till att programmen är säkra och stabila och gör det de ska och inget annat.

Jag valde som sagt bort Iphone till förmån för Googles Android. Googles motsvarighet är helt fri och öppen, det tar mindre än fem minuter (och 200 spänn) att publicera en app omedelbart tillgänglig i hela världen. De enda som kan ha synpunkter är användarna, du och jag, om vi orkar betygsätta och lämna kommentarer. Det gör att Market, om man ska spetsa till det lite, är fullt av halvfärdiga instabila och kraschbenägna appar. Eller rent undermåliga dito. Det är mängder av fyllnadsmassor i det som redovisas som antal appar på Market. Och det finns ingen som kollar att en app verkligen gör det den säger att den gör.

I december publicerades till exempel de första (kända) apparna som huvudsakligen var ute efter att sno inloggningsuppgifter från användarna. Det handlade om förhållandevis uppenbara försök, men vem säger att nästa attack sker lika öppet? En ny smart SMS-app som funkar jättebra, men i bakgrunden loggar tangenttryckningar? Jag utgår från att en sådan app skulle stoppas i Apples Appstore, där de hårdkollar apparna, men på Market är det bara att publicera. Visst, användarna kan anmäla, men om de inte märker något?

Och det här gör en av Androids styrkor till dess svaghet: Integrationen med ”molnet”. En Androidtelefon har alltid full tillgång till ägarens Google konto. Det är jättebra, till exempel behöver man aldrig lägga in sina kontakter igen – byter man telefon loggar man bara in med Google kontot så är kontakter, kalender, mail och annat redan på plats. Men det innebär också att en hiskelig massa känslig data. Tänk en app som i bakgrunden utnyttjar detta.

Många användare har heller inte nöjt sig med att inte ha tillgång till betalapps i Market. De har därför skaffat sig adminrättighteter till telefonen, ”rootat” den. Då kan man lura telefonen att man ska ha tillgång till hela Market. Bloggen Android and me skriver:

But what exactly might a malicious root application do? Basically anything. In a little brainstorming session with a friend we came up with a wide variety of evil things that a root-enabled application could do.

  • replace the Gmail application with a modified version
  • replace your keyboard with a version that logs keystrokes
  • delete files such as applications or application data
  • download and attempt to install a different modified ROM
  • download and install another application that wakes up nightly to call toll-numbers
  • gain access to your Market account and make purchases on your behalf

Där man i Appstore känner närvaron av någon som har lite koll och ser till att allt funkar, så känns Market snarare som mobiltelefonernas svar på de skumma hamnkvarteren. Det gäller att ha kunskap för att inte göra bort sig.

Och där befinner sig Market i Sverige idag. Inga betalapps, bara gratisappar och ingen som helst styrning eller koll. Det finns inte ens en hint om när Market ska öppnas på riktigt. Och Google ska vara glada för varje dag som går utan hackade bankkonton och spridda maillistor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bloggen ett år!

Idag för ett år sedan skrev jag det första blogginlägget. Då var den mest ett test, jag ville kolla olika bloggverktyg för att få ett grepp om hur enkla/svåra de var och tja, testa lite. Nu är det mitt anteckningsblock där jag sorterar, definierar, begriper och inte minst lär mig. Det tog pass 19 år efter skolans slut innan finessen med stödord och egna anteckningar gick upp för mig, men bättre sent än aldrig. Nu ska jag bara få tid att göra klart sidhuvudet ordentligt, det ser inte så bra ut just nu. Och försöka skriva lite kortare. Och hitta en bättre Twitterwidget. Och skriva ner några tankar om Android Market vs Apple AppStore.

Men jag trodde faktiskt inte att jag skulle fortsätta så länge.

Det blir nog ingen ipad för mig

Det blir nog ingen ipad för mig. Jag har lånat en några dagar och vet faktiskt inte riktigt vad jag skulle ha den till. Ska jag snabbsurfa fungerar min mobil bättre eftersom den är mindre, och när jag behöver mer räcker inte ipad riktigt till.

Min snart femåriga dotter däremot vet vad man ska ha en till, hon blev direkt ledsen när hon insåg att den inte var vår och att den skulle lämnas igen. Hon gillade det virtuella pianot, och älskade Toy Story ”read along”-appen som tjänstgjorde som godnattsaga under hela låneperioden. Jag trodde att hon skulle tycka just den appen var värdelös. I korthet är det en bok, men med ett litet mått av rörliga bilder här och där. Inte riktigt illustrerad bok, men definitivt inte riktigt film heller. Jag trodde hon skulle tycka att det bara var en lite sämre film med massa stillbilder. Men icke.

Och ritprogrammen var populära också. Det var rätt spännande att se hur självklart det var för en flicka som är uppväxt med Wii och pappas Androidtelefon att hantera ipaden. För henne är det inte märkligt att när man snurrar apparaten så snurrar även bilden och det är självklart att skärmen går att ta på. Hon fattar direkt att man startar genom att klicka och att man kan byta färg på pennorna bara genom att peka på dem.

Tvärtom var det när jag grävde fram mina gamla Gameboy. Hon testade men slutade snabbt eftersom det inte gick att styra Mario Kart genom att luta själva spelkonsollen. För henne är hela tänket bakom ipad, och moderna smartphones, självklart. Apparater som inte beter sig på samma sätt är helt enkelt sönder och fungerar inte.

De här första ipaddarna har bara Wifi och inte 3G vilket gör att den inte är så mobil om man säger…  Men det var inga problem för mig att använda mig av min HTC Magic som 3G accesspunkt. Jag ställde in telefonen på det som på engelska kallas ”tethering”, trådlöst, vilket i praktiken förvandlar luren till en trådlös accesspunkt. Det fungerar på samma sätt som när man surfar med ”dongle” och mobilt bredband, fast trådlöst alltså. Jag behövde inte ens ta upp luren ur fickan när jag ville surfa i tunnelbanan, ipadden anslöt automagiskt så länge telefonen var inom trådlöst avstånd och presto satt jag där och surfade på väg hem från jobbet.

Lite ironiskt kändes det att låta Googles Android stötta Apples Ipad, med tanke på rivaliteten mellan företagen.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Foursquare stoppar fusket [med video!]

Tidigare i vintras skrev jag om fusk i något som märkligt som positionering. Nu har Foursquare bestämt sig för att stävja att folk checkar in på ställen de i själva verket inte är. Skälet är ju inte bara för att de vill vara snälla, utan för att det riskerar att störa möjligheterna för Foursqare att tjäna pengar. Det är inte så kul att ge en fuskare gratis öl varje kväll och statistiken över besök går inte att lita på. Så här skriver Foursquare på sin blogg:

What we’d like to do is award points, mayorships and badges only when you’re at the place you say you’re at.  Last week we started using a few different tricks using your phone’s GPS to try to verify this.  (and if your phone doesn’t use GPS, we use a few different tricks)

Nu har det också postats en video som, om man använder Foursquare eller någon annan liknande tjänst, är fantastiskt kul. Fast de kunde ha jobbat mer med dispatch-ljudet.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Vad händer på nätet? (eller saker i all hast)

Hemma i allt mildare influensadimmor passar jag på att dra iväg några länkar:

Från Pia K: What’s next in mobile user experience? Augmented Reality

Put the capabilities of mobile phone GPS and real-time points of interest on a live camera view with data overlay and you have the next big thing (potentially helpful to users) in mobile user experience.

Intressant om Augmented Reality.

Google har en url-förkortningstjänst på gång och den stödjer QR

Google’s url shortener at goo.gl can generate QR codes (which are 2D barcodes) just by appending ”.qr” after the goo.gl url. So the url http://goo.gl/727X does a redirect to http://www.mattcutts.com/blog/ and the url http://goo.gl/727X.qr will generate a QR code that also goes to http://www.mattcutts.com/blog/ . Pretty cool, huh?

Jag har visserligen svårt för att Google i princip bara plankar allt (Altavista, Yahoo mail, Word, Twitter, osv), men det är intressant att de väljer att lägga till stöd för QR-koder (som jag skrivit om här) när de plankar Tinyurl, Bit.ly och allt vad de heter (och i ärlighetens namn har deras kopior ofta varit bättre än originalen, eller åtminsone kompletterat dem).

Social+location+layer+game=The Great Land Grab

En Android- (och snart Iphone-) app där man köper och säljer mark baserat på var man befinner sig. Hittills har jag haft små framgångar att faktiskt behålla de rutor jag köper, någon envisas hela tiden med att ta över dem, men det är intressant att se hur spelutvecklare börjar utforska de nya sensorer som smartphones erbjuder. Alltså mobil anslutning, mobilitet, GPS och kartor. Och viljan att spela och vara social. Men Stockholm skulle behöva några fler spelare än de tre-fyra jag ser nu. QR-kod:

Second Life är inte tvärdött!

Vem trodde att det skulle komma något intressant ur Second Life efter Malmös rejält otajmande bygge?

Wagner James Au sez, ”In his spare time, a French journalist created an amazingunderwater steampunk city in Second Life, a tribute to the works of Jules Verne, full of amazing visuals and great perfectionist details — for example, all the gears in the beautifully rendered clocks actually work. Be sure to watch the video and catch the giant shrimp robot!”

Kolla in det fantastiska bygget på Boing Boing!

Ipad som musikinstrument

(Via @deeped) For over a decade, Korg’s Electribe•R has been go-to gear for creative musicians from around the world and across multiple electronic and dance music genres. Now, you can take the power of the Electribe•R with you thanks to iElectribe.

Jag är fantastiskt skeptisk till Ipad och tycker den känns som en förstorad Iphone. Men Korg är något på spåren.

Nu – alvedon.

Mobilt surfande utomlands 2010

Våren -07, eller om det var -08, slog mobilt bredband igenom i Sverige. Plötsligt var det ”rimligt” att mobilt bredband, alltså att man kopplar en liten mobiltelefon utan knappar, till sin laptop och sedan kan surfa fritt, kostade i runda slängar 99 spänn i månaden.

Och sen började alla surfa mobilt. Jättebra. En revolution liknande den i slutet av -90-talet när bredband kom och plötsligt kostade under 200 spänn per månaden (Visst, nu har bägge priserna gått upp lite, men marginellt).

Båda dessa förändringar ledde till helt nya typer av surfbeteende, folk ”kopplade” inte ”upp sig mot internet” längre, och program som räknade minuter online försvann.  Man började vara permanent ansluten till nätet till fast pris. Det i sin tur ledde till att surfarna började använda internet på riktigt.

Nu har smartphones, alltså iphone (och snart Android), slagit igenom och det har också lett till ett nytt surfbeteende i mobilen. Telefonen synkar kontaktlista, position, uppdaterar Facebook- och Twitterappar och kollar RSS-flöden. Allt i bakgrunden utan att man som mobilanvändare egentligen tänker på det. Surfkostnaderna är på väg ner eftersom alla inser att det vore märkligt om det kostade 99 spänn i månaden att surfa i princip hur mycket man vill, men bara med 3G dongle (mobiltelefon utan knappar alltså) och laptop, men inte med riktig mobiltelefon. I dag tar Telia tex alltid max 9 spänn per dag för att surfa i telefonen.

Lysande.

Om man inte är utomlands. Och allvarligt, om det är någonstans man villar bort sig är det utomlands. Och det är då man vill posta minutfärska bilder från semestern. Men se då kostar det inte bara mycket, utan astronomiskt mycket. I Europa går det för mig som annars har flatrate loss på i runda slängar 35 spänn per megabyte. I USA 124 (samma sak i Thailand, ett av svenskarnas favoritresemål).

Och när man då plötsligt måste fundera över hur många megabytes man egentligen surfar för, så inser man att man inte har en aning. Hur många mb drar Aftonbladet.se? En Facebookuppdatering? Inte en susning.

Vilket effektivt placerar mobiltelefonen på samma nivå som nätet var pass 1994 eller så. Ingen har lyckats förklara varför det är så mycket dyrare att surfa i USA än i Sverige. Är det särskilt smala förbindelser? Är elen till basstationerna extra dyr? (Nej, som Erik Hörnfeldt från 3 skriver hos Jardenberg.se är det låtsaskostnader) Särskilt löjligt blir det när telefonerna för det mesta också kan ansluta trådlöst via WiFi och då kostar det oftast ingenting. Men man blir inte mobil längre. Det är liksom inte samma vits med att gå till en surfzon på Starbucks för att kunna använda Google maps för att ta reda på var man är och hur man tar sig till, tja närmaste Starbucks.

Varför är inte sociala medier integrerade i Windows 7?

I min mobil kan jag klicka på en bild och välja ”Dela till”… Facebook, Twitter, webblagring, Email, SMS, MMS och så vidare. I Windows 7 finns bara ”Skicka till…” och alternativet ”E-post mottagare”. Var finns integrationen med allt det som hänt på nätet sedan 2007? Jag vill, precis som i min mobil, kunna dela allt enkelt. Varför inte högerklick ”Dela till Facebook”? För alla typer av objekt. Så här ungefär:

Det känns så vansinnigt omvänt som det är idag, där jag startar webbläsaren, går till Facebook, klickar på ”dela” och letar rätt bland filerna efter rätt bild. Oftast tittar man ju på bilder och tänker ut att man vill dela en viss bild på nätet. Det är ju sällan jag sitter vid Facebook och tänker ”Nu vore det kul att dela ut lite bilder” för att sedan bläddra på måfå. Om ni förstår vad jag menar.

Kanske innebär Ipaden och Googles nya operativsystem, att nya standarder sätts för hur operativsystem ska fungera, så att sociala lager inte bara är tillgängliga i webbläsaren, som idag, utan överallt, i Utforskaren, i Word eller Open Office, inbyggt i Photoshop och så vidare.

Under tiden – finns det någon addon till Windows 7?

Hur ska lokaliseringstjänster som 4SQ utvecklas?

Jag hittade en vettig artikel som också förklarar varför jag hittar så bra i de_dust – bättre än på Södermalm, där jag ändå bodde ett par år:

An old adage says, ”People may not remember what you said, but they’ll remember how you made them feel.” For technical folks, it’s a good reminder that feelings are just as important as data. Nowhere is this truer than in dealing with location.

Artikelförfattaren JOSHUA ALLEN jämför ”dataorienterade” händelser, som sport:

If you don’t even know that the Canadians were heavily favored to win, or that the Canadians outshot the U.S. 45-23, or any of the other remarkable statistics about the hockey matchup, the U.S. victory leading up to the semifinals and subsequent defeat in the finals will not seem nearly as significant to you.

med ”känsloorineterade” händelser, som att vara på en plats:

The ”landmarks” that the hippocampus stores are not the sort of landmarks that you might use when giving directions (”turn right at the second stop sign”). Instead, the hippocampus stores rough spatial maps of the terrain along the route that got you to that location.

(..)

Every time I see someone navigating around town with his eyes fixed on a GPS-enabled phone, it makes me sad. Instead of taking in the sights and smells and allowing his amygdala to imprint his hippocampus with the shape of the city, he has become a mindless drone, taking instructions from an algorithm. We don’t even expect our cruise missiles to navigate this way—why are we asking humans to do it?

(…)

We know that good video games can strongly activate 3D spatial encoding in the hippocampus, and good navigation systems should strive to do the same.

Läs mer om hur Joshua Allen tycker att lokaliseringstjänster, tex Foursquare, ska utvecklas på Mix Online.