På väg hem

Jag sitter på Chicagos O’Hareflygplats. Flighten hem går inte förrän om fem timmar och Chicagos internationella terminal är världens minsta. Det finns inget annat att göra än passa på och jobba lite…

Flygplatser. Här Chicagos.

SXSWi i nyckelord: Curator, Location, Layer, QR-code, Augumented Reality. Jag höll på att skriva ”Back Channel” också, men det känns som om det är något självklart i år. ”Curator” nämndes i var och vartannat seminarie och handlar om vårt ökande behov av personer och tjänster som väljer ut relevant material åt oss. Ingen ny idé, kallas också ”redaktör”. I år handlade det också om Twitter, om ”editors” i twitterverse som hjälper sina följare med länkar och källor. Location är väl kanske självförklarande, ”now everyone has access to their location for free using smartphones”. Kriget mellan Gowalla och Foursquare under festivalen handlar precis om det.  ”Layer” är ett sätt att se på nätet som bestående av lager. Lägger man ihop Location och Augumented reality så blir ”layer”-konceptet tydligt, där man kan filtrera informationen i olika ”lager”, ett för plats, ett för trafikinformation, ett för tweets i närheten, ett för var ens vänner är, ett för foton. QR-koderna har jag ju redan bloggat om, möjligen kan jag lägga till att Pia och jag såg en sportbil med QR-tag i fönstret. Vi diskuterade lite allihop om inte QR-taggar blir onödiga när tekniken för augumented reality sprider sig och så är det nog. Precis som AR markers, alltså små taggar man håller upp när man rör sig i en augumenterad verklighet (eller vad det heter på svenska), är de förmodligen bara en nödlösning på vägen.

Jag tror förresten vi alla var överraskade över hur pass mogen Augumented reality-tekniken verkar vara.  Ett proof-of-concept experiment jag gillade var skärpet som buzzade när bäraren tittade åt norr. Det var det enda det gjorde och experimentet visade att den lilla funktionaliteten gjorde det mycket lättare för folk att hitta. Det var också intressant att lyssna på hur de tänkte, att mobiltelefonen har två huvudsakliga begränsningar för att vara bra som augumented realitybärare, nämligen skärmstorlek och det faktum att man måste titta ner när man använder den, dvs skriver, osv. Riktig aug. kräver att man kan se rakt fram. De tog upp ett exempel där de jobbat med att använda kroppen för inmatning, alltså att delar av tex armen blir virtuella knappar. ”Skinput” kallade de det…

Jag tycker också det var upplyftande att se att Spotify omfamnar användarnas vilja att dela sin musik, sin musiksmak och sina musiklistor. Kan bli hur bra som helst.

En sista slutsats: Ett twitterkonto är ett alldeles utmärkt digitalt visitkort.

Nu segar det trådlösa nätet här så mycket att jag nöjer mig.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: