Fel: Google fortsätter med två bokmärkessystem

I en tidigare post var jag inne på att Google byggt en ny online-bokmärkeshanterare som ska ersätta den gamla Gmarks (där meningen alltså är att man alltid har sina bokmärken tillgängliga oavsett vilken dator man använder). Det kändes som en vettig slutsats när samma företag introducerar en ny tjänst för att fylla samma funktion som en gammal. Men nu läser jag att den gamla, alltså Gmarks, har fått en ny funktion, ”listor”:

Google’s newest feature for Bookmarks are Lists. Lists are exactly what you’d think – collections of bookmarks that relate to a subject. For me, I have a collection of bookmarks related to Drum & Bass music. I wanted to make this list available to anyone interested in the music so I made the list public. If you go into your Google Bookmarks, and search for drum & bass, you will likely find my list. I can also share this list with people by going to the Public button and then inviting them via email.

Jag förstår bara inte riktigt hur listor skiljer sig från vilka bokmärkesmappar som helst. Men framförallt förstår jag inte varför Google tycker att det behövs två olika tjänster som gör samma sak. Och varför inte Gmarks i så fall är kompatibelt med deras egen webbläsare Chrome.

NY Times och geolocational gaming/4SQ

Mayor för sin arm

Klart man är mayor for sin arm

Geolocation, i form av Foursquare och Gowalla, var det nya på SXSW i år. Jag började själv med Foursquare i början av året, Gowalla verkar vara större i Sverige men det fanns ingen bra app till Androidtelefoner, och har upptäckt att det är rätt skoj att checka-in när man rör på sig. Och att mayorskap och badges är förvånansvärt kul incitament att fortsätta. Men det har saknats något, jag har inte riktigt blivit klok på vad som ska få en fortsätta bortom detta.

Nu såg jag att New York times gjorde en Foursquare-special under OS i Vancouver och plötsligt såg jag några bitar till falla på plats. De använde Foursquare för lokaljournalistik – lite som DN På Stans krogguide, där varje venue fick en länk in till en artikel på den egna sajten. De hade också fixat en egen specialbadge som läsarna kunde låsa upp.

Mobil+Location+Sociala medier+journalistik alltså. När följer någon i Sverige efter?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Tiny Art Director

Jag snubblade över en fantastisk blogg. Bill Zeman som ligger bakom den postar bilder han målar åt sin nu femåriga dotter. Hon bestämmer vad han ska rita, sen bedömer hon resultatet (därav ”Tiny Art Director”) och han använder reklamartermer (tror jag) för att beskriva stegen. Jag önskar att jag kunde rita så åt min dotter – de verkar ha fantastiskt kul tillsammans.

http://tinyartdirector.blogspot.com/

How the Backchannel Has Changed the Game for Conference Panelists

Appropå Backchannel och att folk twittrar med varandra under konferenser – så innebär det en ny utmaning för föreläsare. Något som Twitters egen CEO Evan Williams upptäckte under sin keynote på SXSW. Jay Rosen på New York University har skrivit en bra text om hur man numera måste förhålla sig till back-kanalen när man är talare. Han listar tio punkter man bör tänka på. Finns att läsa här.

CrowdControl: Changing The Face Of Media Or Hype? @ sxsw

Framåt eftermiddagen samma dag var det dags för CrowdControl: Changing The Face Of Media Or Hype? Det handlade om medborgarjournalistik och ”the wisdom of the Crowd”. Det var väl ytterligare ett underförstått tema på SXSW2010, crowdsourcing:

A discussion about the new media democracy, citizen journalism and the wisdom of the crowd. Readers and consumers of media have exerted a new level control around how news and entertainment is created, shared and consumed. For example, Iranian citizens used social media to report on post-election activity in June 2009 when international media had limited access. This intensifying shift in power via social media is further impacting the media landscape.

Det var hög profil på panelen, med bland andra Lila King från CNN:s iReport och Facebooks Randi Zuckerberg. De pratade mycket om hur man kan lita på något och funderade kring ”a Digg.com for trust”. Ju fler som litar på en källa, ju högre Digg-rankning helt enkelt.  Pete Cashmore från Mashable sa att ”some say blogs just recycle other people’s content, but recycling can validate how important it is”. Han pekade också på att bloggare är duktiga på att länka tillbaks till källor, något som traditionell media sällan gör. Men borde göra. Alla var överens om att det alltid kommer behövas professionella reportrar (”The bloggers often write about a situation, the reporter can actually go there”). Randi Zuckerberg menade att man behöver både det sociala lagret (”pratet om”) såväl som nyhetslagret (själva nyheten) för att fullt ut förstå en händelse.

Sen pratades det mycket om vikten av moderering när traditionella media ska ta in användargenererat material, varpå några i back channel kommenterade att ”the pendulum swings. we started controlling, then went open, then found we needed to curate the social.” och att det innebär att traditionella media håller kvar kontrollen.

En annan twittrare skrev ”the users aren’t the news makers but they are providing the filter through social actions like comment, share, tweet, RT, etc”. Ytterligare en sa: ””If you’re on the scene, you’re a journalist.” Thanks to the mobile phone”. Jag föreslog att ”Retweeting is curating, being an editor for ur friends, eg journalism”.

En av de mer intressanta dagarna som journalist.

What If Your Phone Had Five Senses? @ sxsw

11.00 seminariet på söndagen hette What If Your Phone Had Five Senses? och handlade mycket om 2010 års buzzword Augumented reality.

The phone in your pocket has the sense of sight (camera), sound (microphone), touch and location (still working on taste and smell). Through live demos we’ll show off some new mobile hardware (could your phone really be replaced by AR glasses?) and what developers and marketers will be able to create with these new tools (speech recognition, computer vision, etc.)

Panelen utgick rätt geekigt från Star Trek som exempel på vad användarna förväntar sig av sin telefon -att man kan prata med den direkt och inte behöva hålla på och skriva. Användarna är redan vana vid att prata i telefonen, och de vill kunna prata till den, för att ringa upp, för att surfa, för att söka på nätet, för att styra gps:en osv.

Förutom röst, var känsel och hörsel med – som exempel gavs den omåttligt populära Iphoneapp som känner av hur man sover och skapar en kurva över sömnen – och ställer in larmet så att man väcks på ett så bra ställe i sömncykeln som möjligt. Ett annat exempel är det skärp som jag redan nämnt, Feelspace, som vibrerar när man tittar åt norr. Kombinerat med en smartphone med GPS där man kan ställa in vart man vill gå, så var den ett exempel på hur man kunde göra så att man inte behövde titta på telefonskärmen hela tiden. Man ställde in sin promenadväg i telefonen och sedan ”pratar” den med skärpet som hela tiden vibrerar när du går åt rätt håll. Att slippa titta på telefonen för att använda den är ett viktigt steg för att göra telefonen användbar (”Keep your hands free and your head up”).  Därför är tal och känsel användbart.

Ben Averch i panelen arbetar på ett företag som gör HUD-glasögon till militären, alltså glasögon där virtuella prylar dyker upp i 3D i luften framför bäraren. De har redan ett system där soldater ser vilka som är egna soldater och vilka som är fienden och han trodde det var framtiden. En person i publiken exemplifierade i back-channel med en augumented reality-kompass för Iphone, som skulle göra sig bra som glasögon istället:

Sista konceptet som levererades var att skippa de små tangentborden helt och använda kroppen som tangentbord genom att projicera virtuella knappar direkt på huden. ”Skinput” var det fyndiga namnet och det ser ut så här:

What If Your Phone Had Five Senses? @ sxsw

11.00 seminariet på söndagen hette What If Your Phone Had Five Senses? och handlade mycket om 2010 års buzzword Augumented reality.

The phone in your pocket has the sense of sight (camera), sound (microphone), touch and location (still working on taste and smell). Through live demos we’ll show off some new mobile hardware (could your phone really be replaced by AR glasses?) and what developers and marketers will be able to create with these new tools (speech recognition, computer vision, etc.)

Panelen utgick rätt geekigt från Star Trek som exempel på vad användarna förväntar sig av sin telefon -att man kan prata med den direkt och inte behöva hålla på och skriva. Användarna är redan vana vid att prata i telefonen, och de vill kunna prata till den, för att ringa upp, för att surfa, för att söka på nätet, för att styra gps:en osv.

Förutom röst, var känsel och hörsel med – som exempel gavs den omåttligt populära Iphoneapp som känner av hur man sover och skapar en kurva över sömnen – och ställer in larmet så att man väcks på ett så bra ställe i sömncykeln som möjligt. Ett annat exempel är det skärp som jag redan nämnt, Feelspace, som vibrerar när man tittar åt norr. Kombinerat med en smartphone med GPS där man kan ställa in vart man vill gå, så var den ett exempel på hur man kunde göra så att man inte behövde titta på telefonskärmen hela tiden. Man ställde in sin promenadväg i telefonen och sedan ”pratar” den med skärpet som hela tiden vibrerar när du går åt rätt håll. Att slippa titta på telefonen för att använda den är ett viktigt steg för att göra telefonen användbar (”Keep your hands free and your head up”).  Därför är tal och känsel användbart.

Ben Averch i panelen arbetar på ett företag som gör HUD-glasögon till militären, alltså glasögon där virtuella prylar dyker upp i 3D i luften framför bäraren. De har redan ett system där soldater ser vilka som är egna soldater och vilka som är fienden och han trodde det var framtiden. En person i publiken exemplifierade i back-channel med en augumented reality-kompass för Iphone, som skulle göra sig bra som glasögon istället:

Sista konceptet som levererades var att skippa de små tangentborden helt och använda kroppen som tangentbord genom att projicera virtuella knappar direkt på huden. ”Skinput” var det fyndiga namnet och det ser ut så här:

Social Gaming: Lessons from the Pioneers @ sxsw

För att göra avslut, en sammanfattning av mina seminarier från söndagen på SXSW:

Social Gaming: Lessons from the Pioneers var för mig personligen ett spännande seminarium – eftersom panelen bestod av fd Maxisanställda (SimCity) och dito Ubisoft (Far Cry tex). Vilket var lite coolt.

As we enter a new era of games designed, produced, distributed and operated to facilitate interaction among players, we’ll hear from the pioneers of social games how they think about and approach this new medium.

De slog fast att de flesta sociala spel gjordes för icke-spelare, det vill säga en helt ny målgrupp. Exempel på sociala spel är Farmville och Mafia Wars. Panelen menade att Facebook har vant människor vid att dela personlig information, inklusive identitet och geografisk plats, något som gör det möjligt att göra en ny typ av sociala spel.

Något som självklart kom upp var hur man tjänar pengar på sociala spel. Till skillnad från ”vanliga” spel där man betalar en större summa för spelet och sedan är klar, kommer sociala spel alltid att vara gratis. Det man betalar för är ”virtual goods” alltså smågrejor i spelet som kostar mindre summor, men som förhöjer spelupplevelsen. Nya kläder till spelkaraktären, en ny revolver, ett hittepåhus. Därför är det viktigt att spelet är intressant att spela länge – för att spelarna ska få tid att spendera pengar. Ett spel som bara är roligt några timmar drar inte in någon cash.

Panelen trodde att kombinationen ny målgrupp (icke-spelare)+mikroköp av virtuella varor kommer innebära att Facebook Credit blir större för onlinebetalningar än Visa.

Det jag tycker panelen missade var att svara på frågan hur man ser till att alla uppdateringar av typen ”Christian fick en ny grep i Farmville” inte uppfattas som spam. Jag tycker idén med sociala spel är lysande, men jag tror den aspekten måste hanteras bättre än idag.

Google har flyttat från Kina

Google har lämnat Kina, även om det är knappt. Google.cn pekar nu till Hong Kong och Google.com.hk. Rimligtvis innebär det att Kina inte släppte på censurkravet. Kvar i Kina finns Baidu och de två virtuella internetpoliserna. Och kineserna får lära sig att hoppa över The Great Firewall för att söka fritt.

EDIT: Google har nu bloggat om det också:

So earlier today we stopped censoring our search services—Google Search, Google News, and Google Images—on Google.cn. Users visiting Google.cn are now being redirected toGoogle.com.hk, where we are offering uncensored search in simplified Chinese, specifically designed for users in mainland China and delivered via our servers in Hong Kong. Users in Hong Kong will continue to receive their existing uncensored, traditional Chinese service, also from Google.com.hk. Due to the increased load on our Hong Kong servers and the complicated nature of these changes, users may see some slowdown in service or find some products temporarily inaccessible as we switch everything over.

Foursquare vs Gowalla @ sxsw

Photo by Caroline McCarthy, CNET News

Ytterligare en sak som puttrade på lite konstant under Sxswi var kriget mellan Foursquare och Gowalla. Jag visste faktiskt inte att Foursquare startade under förra årets sxswi. Foursquare vann vad gäller synlig närvaro (de spelade som sagt Foursquare ute på gatan hela veckan) och i antal check-ins (där Paypal dessutom skänkte pengar per check-in till Haiti), men Gowalla vann prismässigt, då de tog hem priset för bästa mobilapp.

Men oavsett vem som vann så exploderar intresset för geolocation i mobilen. Som någon sa, nu har alla en smartphone och därmed tillgång till både nät, app och gratis gps-placering. Men jag saknar ändå det där som gör att man förstår vitsen. Fast visst var det kul att försöka låsa upp någon av de sexton unika badges Foursquare hade lagt upp för Sxswi. Jag lyckades med två.

Augumented reality-exemplen från SXSW

Jag hittade videon på Legos Augumented realityapp, som alltså gör att man kan se modellen man tänkte köpa. Från seminariet ”Augmented Reality – Gimmicky Trend or Market-Ready Technology?

Ett annat exempel som kom upp var taktila och haptiska (härliga ord) skärp:

http://www.tactilesight.com/products/how-it-works

http://www.monkeysandrobots.com/hapticcompass

Och här Zugaras Shopping-app som live-demades:

Min laptop är korkad

Min laptop startar och stängs väldigt långsamt. Mest irriterande är att det tar en evighet för den att stängas av. Eftersom den är en laptop är jag ofta på språng när jag använder den och det betyder att när jag stänger av den, ska jag iväg. Då vill man liksom inte sitta kvar och titta på ”Sparar inställningar…” i tio minuter innan man kan resa sig och gå av tåget/lämna konferenslokalen/ etc. Därför slår jag ihop den och packar ner den i väskan och går. Men se, då aktiveras någon hybernationfunktion som gör att datorn pausar helt där den för stunden är. Vilket betyder att när jag sedan timmar/dagar/veckor senare slår på den igen, så påbörjar den samma aktivitet den hade när jag slog ihop den. Det fortsätter alltså att stänga av sig. Så då måste jag vänta på att den ska stänga av sig för att sedan sätta på den igen. Gahhhh.

Vilket innebär att jag inte kan slå ihop den när den stängs av, vilket betyder att jag får gå omkring med en uppfälld laptop i en kvart efter alla möten.