Internet 2010

Facebook populärare än mat sedan 2007

När tidningen Internetworld hade sin tävling om Topp -100 webbsidor i vintras skrev jag att det kändes väldigt otidsenligt. En generell webbtävling 2009 där Spotify inte kunde vinna eftersom de inte har en ”hemsida” kändes väldigt otidsenlig.

Jag har sedan dess försökt sätta fingret på förändringen. Då skrev jag att jag tycker att nätet 2009 är så mycket mer än hemsidor. Men det kändes inte som hela sanningen. Nu tror jag att jag ringat in vad det är; det som sker är att hemsidans funktion förändras. tidigare var hemsidor internet, nu är de bara en av många delar. Och den förändringen är monumental.

Hemsidans funktion har varit att presentera ett material. Med sidhuvud, val av typsnitt, layout och innehållstruktur så presenterade man ett paket. Hade man flera sidor, handlade det om en sajt istället, med en förstasida där man hälsade hej och välkommen. Majoriteten av besökarna börjar läsa på första sidan och fortsatte sedan därifrån. Det hela fungerade som vilken tidning som helst.

Så är det inte längre. Färre och färre kommer till sajter och enstaka sidor via en förstasida. Under några år nu har det varit sökmotorerna som varit ingång till internetmaterial: Man har googlat och hittat något helt enkelt.

Nu håller även det på att förändras. Fler och fler publicerar sig i flöden: Vanligast är på Facebook, men Twitter ligger väl som god tvåa. Bägge premierar korta inlägg, vilket innebär att om man vill säga något längre så får man posta en länk. Länkarna leder sedan någonstans – till traditionella hemsidor och sajter där man kan skriva längre. Flöden har också den fördel att det är enkelt att presentera i mobiltelefoner. Det är därför det finns hundratals Twitter- och Facebookappar. Mobiltelefoner funkar helt enkelt bra med flöden (och till exempel positioneringstjänster som Foursquare skulle tappa mycket av sin attraktionskraft utan ett Facebook att sprida checkinsen i)

Allteftersom vänjer sig folk vid att följa flöden (den egna Facebooksidan är ju egentligen ett flöde av andras poster) och slutar gå direkt till ”hemsidor”. Vilket innebär att hemsidor som färdigt ”paket” börjar bli ointressanta. Fokus hamnar istället på de enstaka beståndsdelarna, artikeln, blogginlägget, videoklippet. Det hela kokar ner till det delbara. Går det att dela ut? Då är det intressant. Det spelar ingen roll hur sajten eller sidan ser ut, det viktiga är om det går att sprida ut i mina flöden.

Sajterna reduceras, eller omformas, till värdplatser för material, till hostingsajter – ett ställe där man lagrar innehåll för att sedan presentera det någon annanstans (eller låta någon annan göra det). Det viktiga blir inte längre att ha en snygg sajt med prydlig navigation, utan att se till att det material man vill nå ut med är just delbart.

Delbart och flöden. Tillsammans tror jag det är webben det närmaste åren. En tjänst har kombinerat bägge vilket förmodligen är ett genidrag, Facebook. Som jag tror bara har nått början av sin utveckling (Google däremot står fortfarande och stampar. Buzz eller inte.).

Jag är inte helt vän med WordPress än…

Men det kommer väl. Just nu funderar jag på hur jag ska ändra profilbild (där till höger under ”Vem bloggar här”). I kontrollpanelen kallas den ”Gravatar”. Vad är en ”Gravatar” och hur ändrar jag den? När jag försöker får jag bara upp ett fönster som säger ”Stäng det här fönstret om det inte stänger sig själv”. Och det känns ju inte helt rätt.

EDIT: Det löste sig genom att gå direkt till Gravatar.com

WordPress, du började med att krascha helt samma dag jag byter. Nu gör du det svårt för mig att fixa avatar. Skärpning.

Please Robme.com använder Foursquare för att hitta offer

Inga tjuvar härDen brittisk sajten Please Rob Me använder bland annat Foursquare för att visa hur positionieringstjänster kan användas av tjuvar för att hitta tomma lägenheter och hus. Ytterligare en fara med internet alltså och till exempel Metro skrev om det. Och det är klart, berättar man var man är så vet ju tjuvar också det. Om de följer en på Foursquare. Men som bloggen Waxy.org visar så är fenomenet inte nytt. Redan 1977 varnades det för att sätta in begravningsannonser i tidningen, eftersom tjuvarna då förstod att hemmen stod tomma. Och 1983 gavs rådet att inte säga ”Jag är inte hemma” på telefonsvararen, utan ”Jag kan inte svara just nu”, för att lura potentiella inbrottstjuvar.

Inget nytt under solen alltså.

EDIT: Och som en av kommentarerna på Waxy skriver:

You know, if you aren’t constantly updating the Web with your status, it can only mean that you are traveling so far away from home that you can’t get (or afford) a good Internet connection.

Thieves will notice this and rob your home in your absence.

Nu kan man fuska i GPS också

Jag gillar Foursquare och positionering. För den som inte fått chansen att prova är Foursquare en tjänst där man via sin mobils GPS/Wifi-positionering kan visa för sina vänner var man är någonstans. Det är dels lek, man vinner medaljer ”badges” och samlar poäng, men målet för Foursquare är att nå en bredare massa och göra det till en användbar tjänst. Så här skriver Foursquare själva:

People use foursquare to ”check-in”, which is a way of telling us your whereabouts. When you check-in someplace, we’ll tell your friends where they can find you and recommend places to go & things to do nearby. People check-in at all kind of places – cafes, bars, restaurants, parks, homes, offices.

You’ll find that as your friends use foursquare to check-in, you’ll start learning more about the places they frequent. Not only is it a great way to meet up with nearby friends, but you’ll also start to learn about their favorite spots and the new places they discover.

När man är den som checkat in flest gånger, blir man dess borgmästare ”Mayor”. Vilket, åtminstone i USA, kan ha sina fördelar:

It may sound a little silly until you see the list of places that are offering freebies to our mayors – free coffees, free ice-cream, free hotel stays – it pays to be a foursquare loyalist and check-in whenever you go!

Men allt det här bygger ju på att systemet funkar. Och nu har en användare visat att det är rätt lätt att fuska. Jim Bumgardner, programmerare som har bloggen KrazyDad började med att bli Mayor för Nordpolen:

At some point last week, I devolved into a 12 year old hacker, and I spent many spare hours (and my computer’s spare cycles) abusing the system with a set of scripts operating fake accounts. Not only did I add new venues like the North Pole, but I started persistently checking into coveted landmarks, like the Statue of Liberty.

Han kom på att det ganska lätt går att skicka vilka koordinater som helst till Foursquare för att på så sätt lura systemet. Inte bara det, det går att checka in och ut ur ställen via skript, alltså små datorprogram, automatiskt.

Eventually I amassed a huge number of mayorships, spread among multiple accounts, including the Statue of Liberty, Mount Rushmore, the Lincoln Memorial, Stonehenge and the Taj Mahal, as can be seen inthis screen snapshot.

Bumgardners program gjorde att han fritt kunde låsa upp nya badges, bli mayor där han själv ville och han avslutade med att:

Finally, I started giving people free sailboats. I found that if you checked into a venue tagged “boat,” you automatically get the awesome “I’m on a boat” badge; and unlike the other badges, it only requires a single check-in. So I started identifying high-traffic places via the above Twitter search, and then adding the tag “boat”. Suddenly, visitors to metropolitan airports and various sports arenas got free sailboats for Valentine’s Day.

Varför är detta ett problem? Tja, förutom att det förstör det roliga för alla vanliga användare, så innebär det att Foursquare får svårare att professionaliseras. Vilket ställe skulle, som bilden ovan, vilja ge bort fri öl till en person som tycks vara där ofta, om det visar sig att det bara handlar om fusk?

Sen var det rätt friskt skrivet. Plus att en av Foursquares grundare ger sig in och kommenterar.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,