Vad är öppenhet?

Två av mina favorit tv-kritiker, bloggen Weird Science och DN:s Johan Croneman, bråkade innan jul. I korthet handlade det om olika uppfattningar om årets julkalender, Superhjältejul. Johan Croneman gillade den inte. Weird Science’s Kjell Häglund gillade den, men gillade inte att Johan C inte gillade den:

Nu har i stället projektet missförståtts och sågats, och av Dagens Nyheters Johan Croneman avfärdats som »bara för de allra minsta« eftersom det inte har något »flerdimensionerat mellan raderna«. Det är en okunnigt slarvig läsning av Superhjältejul, årets SVT-julkalender.

Denna bloggpost och en medföljande kommentar tog Johan C till intäkt för en rejäl salva mot hela internet (något kortad):

I går läste jag en bloggkommentar om mig själv, min person, mitt jobb.
(…)
Kommentaren var inte direkt elak, jag kan vara värd mycket värre, den var – infam. Den var skriven av Per, på bloggsvenska: En tjock, mustaschprydd, medel­ålders, obegåvad, illaskrivande man (utan attityd) som liknade en tv-krönika jag skrivit vid ett ”kåseri”. Han tyckte att det var en riktig bredsida. Min text handlade om årets ”Julkalender”.
(…)
Per hade givetvis aldrig vågat skriva till mig, eller ringa. Eller klappa mig på axeln en dag på stan och säga: ”Hej, det är jag som är Per”. Kjell skulle heller aldrig våga ringa. Eller skriva. De tillhör den hukande generationen.

I sin text är det rätt tydligt att Johan C inte har mycket till övers för internetskribenter i allmänhet. Han definierar ”bloggsvenska” som rena och rätt grova personangrepp och han avslutar med att avfärda Weird Science skribenten Kjell och kommenterare-Per som ”den hukande generationen”. Och det är rätt intressant.

Johan C tycker att man hukar om man inte ringer eller skriver (brev eller epost får man tänka). Det är ju klassiska sätt att höra av sig, särskilt till journalister. Man kan argumentera för att det är rakare och ärligare att ta kritik direkt med personen ifråga. Vågar man inte ringa direkt, eller skriva, så ”hukar man”. Det är sant, men också rätt traditionellt.

Tidigare var valen när man ville kritisera en journalist (eller vem som helst) att ringa, skriva, eller gå upp på redaktionen. Vilket alltså var öppet och o-hukande. Eller om man var journalistkollega, att skriva i den egna tidningen. Vilket väl kan sägas vara mer hukande eftersom den kritiserade inte hade så lätt att gå i svaromål, åtminstone inte i direkt anslutning till själva kritiken.

Men så ser det ju inte ut idag. Idag kan man publicera sig på nätet och erbjuda vem som helst att på plats gå i svaromål. Och då blir kritiken betydligt öppnare än i ett samtal mellan bara två personer. Ringer man så är det ju bara de två som är med i samtalet som tar del av kritiserandet. Man kan argumentera för att det är precis motsatsen till att ”huka sig”. Och det gör Weird Science:

I motsats till Croneman, som är socialt osynlig på nätet och aldrig kommunicerar öppet med någon annan än sin fiktive spanske vän »Manuel«, är jag och Kjell, liksom alla skribenter på Weird Science, dagligen tillgängliga och diskuterar hett och ärligt med våra läsare.

Och jag håller med dem. Att ringa är inte att vara ”modig” längre, tvärtom. Då sker utbytet mellan två parter och ingen annan kan ha synpunkter. I kommentarsfältet på en blogg däremot sker samma sak helt öppet och det krävs betydligt mer mod än att skicka ett mail.

Å andra sidan har Johan C en poäng: När folk kommenterar anonymt på nätet så blir det precis så fegt och aggressivt som han exemplifierar med sitt begrepp ”bloggsvenska”. Men samma sak gäller telefoner.

Oavsett så var det en intressant clash mellan två helt olika uppfattningar om hur man interagerar med varandra.

(Den kommentar som ”Per” skrev som Johan C blev upprörd över lyder i sin helhet:

Jag gillar den som fan, liksom min sexåring som ser det 2-3 ggr per dag. Minns jag rätt gick nästan hela Cronemans krönika (snarare kåseri) ut på att det bara är små barn som ser Julkalendern nuförtiden, och sen dömde han ut årets eftersom den var för barnslig. Ännu en trött slentriansågning. Carl Englén är en STOR talang, hans Häxan Surtant var också väldigt bra.
Musiken är toppen. Den instrumentala rymdpopen i bakgrunden låter dock väldigt mycket bob hund…)

Läs även andra bloggares åsikter om

/C

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: