EBU-möte med Facebook – Krig om surfarnas login

För två veckor sedan var jag i Geneve på ett möte arrangerat av EBU, European Broadcasting Union.  Mötet hette ”….meets Facebook”. Facebook var på plats och syftet var väl att ge en bild av vad Facebook är.

Det var både inspirerande och lite nerslående. Jag hade nog trott att jag skulle få höra något nytt för 2010. Facebook har ju under 2009 genomgått närmast det man i spelvärlden kallar en ”Total Conversion”, från den Yearbook-sajt man startade med, till en sajt som fullt omfamnar realtidswebben och det fina med ”flöden”.
Men egentligen sades inget nytt. Facebooks representanter Andreas van de Castel och Laura Gonzáles-Estéfani Ramiro fokuserade på redan befintliga Facebook Connect, vilket kanske ger en hint om vilken del av Facebook som kommer få utvecklingsresurser närmaste året. Facebook Connect är i korthet ett sätt att knyta ihop andra sajter med Facebook. I sin enklaste form handlar det om att bara lägga in en länk till Facebook på sin hemsida (titta här för exempel). I sin mest avancerade form handlar det om att integrera hela Facebook i den egna sidan.

När jag frågade Facebooks representant Andreas van de Castel om det fanns något bra exempel man kunde titta på, rekommenderade han Huffington Post, som är en seriös online-tidning med ett namn som får åtminstone mig att tänka på Grönköpings Veckoblad. Enligt van de Castel är Huffington Post en av de sajter som Facebook använder för att testa nya funktioner, vilket var en nyhet för mig. Man bör alltså hålla ett öga på Huffington Post om man vill veta vad Facebook har för sig…



Ovan Huffington Posts sidhuvud med den blåa Facebook Connect-knappen till vänster

Det är intressant att Facebook tycks så fokuserade på just Facebook Connect – jag undrar om inte 2010 på allvar blir starten på kriget om användarnas login. Det finns flera tjänster förutom Facebook som gärna vill att man använder deras tjänst för att logga in på sajter på nätet – Google Friend Connect, Sign in with Twitter och OpenID för att nämna några. Ett exempel på användningsområden är kommentarstjänster:

Användarna loggar alltså in med något av sina befintliga konton för att skriva sin kommentar. Poängen är att sajtägarna slipper bygga egna lösningar, användarna slipper ännu ett password att komma ihåg och Facebook, Twitter och alla de andra, får nya användare och trafik till sin sajt. Alla lyckliga. Men en sajt får inte plats med så mycket mer än fyra-fem tjänster och alla vill såklart ha sin plats i ramljuset. I ljuset av det är det kanske inte så konstigt att Facebook väljer just Connect att pusha för.

Know your meme

Jag bloggade tidigare om internet-memes. Nu hittade jag en sajt som har ett register av i det närmaste samtliga internet-meme de senaste tio åren. Med bild- och videoexempel. Nu kan också du vara centrum på varje fest, personen som har järnkoll, som är i frontlinjen, framåt, ung, hungrig. Lär dig allt om 241543903 och Crazy Mean Baby. Know your meme här. SPAAARTAAA!

Senaste versionen av Google Chrome på rätt väg


Det visade sig att Google släppte den skarpa versionen av Chrome 4 idag – så nu är den nya bokmärkesfunktionen på plats även för dem som inte testar betaversioner.

Om jag bortser från att det är dumt att inte bygga vidare på de befintliga Google Bookmarks, så fungerar det ändå väldigt bra med synkroniseringen av de nya i ”Bookmark bar”. Efter att ha ställt in allt på hemma-datorn installerade jag Chrome på jobbet idag. Efter att ha ställt in synkronisering så är alla bokmärken automagiskt på plats, inklusive bokmärkesfältet. Lysande. Men det funkar bara med Chrome, vilket skapar en inlåsningseffekt. Man måste idag helt enkelt ha Chrome för att kunna använda synkroniserade bokmärken. Medan det finns plugins till Firefox för Google Bookmarks.
Om Google ser till att pluginstillverkarna kan göra Firefoxplugins även till den nya tjänsten så kan det bli riktigt bra. Annars har de tagit ett steg mot ytterligare inlåsning, något de säger sig arbeta emot:
The Goals of the Data Liberation Front:
  • Liberate data across web services.
  • Make that data portable across cooperating web services.
  • Allow users to own their own data which is submitted to the Cloud.
  • Do anything else to allow users to have fine-grained, easy access, and control of their data.
Texten ovan är ett citat ur Googles projekt ”Data Liberation Front”.
Och till sist – varför finns inte det här i Googles egna mobiltelefoner? Om det är någonstans man vill slippa manuellt skriva in en massa bokmärken så är det väl i telefonen.

Oh joy, Google introducerar ytterligare en bokmärkeshanterare

Jag skrev tidigare:

Ta tag i Google Bookmarks. Om något ska läggas online så är det bokmärken/favoriter, så att man alltid har med sig dem. Google Bookmarks löser det och gör att jag alltid har samma bokmärke oavsett om jag sitter hemma eller på jobbet. Men varför använder inte ens Googles egen webbläsare Chrome Google Bookmarks?

Nu har jag testat senaste betaversionen av Chrome och då visar det sig att det går att synkronisera med Googlekontot. Toppen, då borde ju alla bokmärken dyka upp? Icke.

Det tog några minuter innan jag insåg varför. Google väljer nämligen i sin visdom att introducera ytterligare en bokmärkeshanterare. Där Google Bookmarks (GMarks) håller till i Gmail, håller splitternya ”Bookmarks Bar” till i Google Docs. Jättesmart. Not.


Det betyder alltså att för att kunna använda sina gamla Gmarks måste man först måste importera dem från Gmailapplikationen. Busenkelt. Not.

Gör så här för att föra över Google Bookmarks till Chromes nya system:

  1. Gå till Google Bookmarks (http://www.google.com/bookmarks/?hl=sv)
  2. Längst ner i vänsterspalten finns ”Exportera bokmärken”:
  3. Ladda ner filen ”GoogleBookmarks.html”
  4. I Chrome tryck CTRL+SHIFT+B för att öppna Bokmärkeshanteraren
  5. Klicka på ”Verktyg”+”Importera”
  6. Leta up ”GoogleBookmarks.html”
  7. Klart. Nu kommer dina bokmärken syncas med Googles nya bokmärkestjänst.

I fortsättningen använder du alltså inte Gmarks längre. Det innebär såklart att dina gamla Gmarksplugins till Firefox blir oanvändbara, men Google har ju i sin visdom bestämt att det är bäst så. Dessutom går de bara att editera direkt från Chrome, eftersom de är skrivskyddade på Google Docs. Heja.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


200,000 svenskar lurade.


Idag var det 200,000+ svenskar som blev lurade på Facebook. De hade gått med i en grupp som hette ”2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti” och idag ändrades den till en grupp som propagerar (på skoj) för nekrofili. Jag tror samtliga är smarta människor. Men när allt som krävs av en är ett ”klick” så blir kostnaden för att visa sitt engagemang så liten att folk inte funderar en minut extra. För erbjudandet är ju lite märkligt – hur skulle 2 kronor kunna skänkas till Haiti? Det måste ju vara någon som står för de där 2 kronor? En kedjebrevsvarning är också att man först uppmanas att bjuda in alla sina vänner.

En blogg på nätet, jag hittar den inte nu (EDIT: Här.), frågade ”Men vad förlorar jag på att gå med? Det kostar ju inget.” Hon svarar själv ”Du förlorar trovärdighet och du bidrar till att urholka värdet av din signatur och ditt engagemang”.

Kanske är det för enkelt på Facebook att bli ”fans” och supporter av olika mer eller mindre goda ändamål. Så enkelt att värdet av engagemanget egentligen inte är särskilt stort.

Förr, när man skulle stödja en sak, eller organisation, var man tvungen att faktiskt göra saker. Gå i demonstrationståg, skriva och dela ut pamfletter eller åtminstone skriva ett riktigt brev, med frimärke och allt.

Kanske skulle Facebook göra det krångligare att bli fan eller gå med i seriöst menade grupper. För att göra det mer meningsfullt. Eller skapa en ny sorts sida för petitionsliknande aktiviteter, som det här är, som inte går att ändra namn och beskrivning på i efterhand? Vad tycker ni?

Läs mer på IDG.se och hos Vemihelvete (som redan igår förutspådde namnändringen på gruppen).

Ett annat tips är att kolla på Flashback.info. Där brukar sånthär dyka upp rätt fort:

https://www.flashback.info/showthread.php?t=1078733

Samma dag avslöjar Aftonbladet och IDG att folk gärna lämnar ut sina lösenord mot choklad:

23 av 34 gav välvilligt bort sitt mest använda lösenord, alltså cirka 67 procent.

De värderar med andra ord sin säkerhet rätt lågt. Skulle de lämna ut sin nyckel till vem som helst? Förmodligen inte och förmodligen eftersom de inte vill att vem som helst ska kunna kliva in och förse sig med familjesilvret.

Men nätet är inte så viktigt och vi är uppenbarligen slarvigare online än offline. Internetmognaden ökar, men än tycker vi inte det är lika viktigt som ”verkligheten”.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Myndigheter som inte svarar på mail

Jag cyklar året runt och uppfattar väl inte direkt trafikreglerna för cyklister som helt solklara. Som den mönstermedborgare jag är tänkte jag därför vara lite IT och fotade de mest knepiga trafiksituationerna. Dessa bilder satte jag sedan ihop med lite välformulerade frågor och gick in på Stockholms Kommuns hemsida.
Där kunde jag läsa om hur bra Stockholm är för cyklister:

2007 utnämndes Stockholm till ”Årets Cykelfrämjarstad” för sitt långsiktiga arbete med att skapa goda förutsättningar för cykeltrafik i huvudstaden.

Jag vaskade också fram kontaktuppgiften ”trafikkontoret@tk.stockholm.se”. Dit skickade jag de frågor jag hade, med vältagna bilder. Det blev lite som teoriprovet man tar för uppkörning. Tanken var sedan att publicera svaret här. Mitt första mail skickade jag 4 oktober. Jag fick en autoreply om att mitt mail hade registrerats. Yay offentlighetsprincipen! Men sedan hände inte så mycket mer. 27 november skickade jag en påminnelse (också det enligt autosvar registrerat).

4 december, alltså två månader senare, fick jag svar:

Hej Christian!  Tack för dina frågor.
Vad gäller trafikregler hänvisar jag i första hand till Transportstyrelsen.
Kika gärna under adressen:
Där bör du kunna få svar på dina frågor.
Lycka till!

Tack, det kommer jag behöva. Med två månaders svarstid kommer den här korrespondensen ta ett tag. Och att det finns trafikregler publicerade på nätet vet jag såklart redan, det kunde Google ha berättat för mig. Men jag hade rätt specifika frågor, till exempel om den röda beläggning som här och var används i vägbanan har någon betydelse för till exempel väjningsplikt. Eller om två cyklar målade i ett cykelfält innebär att det är tvåfiligt? Innebär det att ett cykelfält som bara har en cykel är enkelriktad? Är det förbjudet att ha blinkande lyktor?

För att nämna några exempel som Transportstyrelsens sida inte ger svar på. Jag skickade därför vidare till Transportstyrelsen 4 december. Jag har fortfarande inte fått svar.

Min poäng här är att man kanske som myndighet inte ska ha kontaktuppgifter på sidan om man inte tänker svara. Och att svarstiden är bisarrt lång. Och att det är fördjälva slött att inte en enda person inom kommunen orkar svara på några enkla trafikfrågor, särskilt om man vill hävda att man är ”Årets cykelfrämjarstad”. Och att Stockholm förmodligen är en av Europas sämsta cykelstäder.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Vad är öppenhet?

Två av mina favorit tv-kritiker, bloggen Weird Science och DN:s Johan Croneman, bråkade innan jul. I korthet handlade det om olika uppfattningar om årets julkalender, Superhjältejul. Johan Croneman gillade den inte. Weird Science’s Kjell Häglund gillade den, men gillade inte att Johan C inte gillade den:

Nu har i stället projektet missförståtts och sågats, och av Dagens Nyheters Johan Croneman avfärdats som »bara för de allra minsta« eftersom det inte har något »flerdimensionerat mellan raderna«. Det är en okunnigt slarvig läsning av Superhjältejul, årets SVT-julkalender.

Denna bloggpost och en medföljande kommentar tog Johan C till intäkt för en rejäl salva mot hela internet (något kortad):

I går läste jag en bloggkommentar om mig själv, min person, mitt jobb.
(…)
Kommentaren var inte direkt elak, jag kan vara värd mycket värre, den var – infam. Den var skriven av Per, på bloggsvenska: En tjock, mustaschprydd, medel­ålders, obegåvad, illaskrivande man (utan attityd) som liknade en tv-krönika jag skrivit vid ett ”kåseri”. Han tyckte att det var en riktig bredsida. Min text handlade om årets ”Julkalender”.
(…)
Per hade givetvis aldrig vågat skriva till mig, eller ringa. Eller klappa mig på axeln en dag på stan och säga: ”Hej, det är jag som är Per”. Kjell skulle heller aldrig våga ringa. Eller skriva. De tillhör den hukande generationen.

I sin text är det rätt tydligt att Johan C inte har mycket till övers för internetskribenter i allmänhet. Han definierar ”bloggsvenska” som rena och rätt grova personangrepp och han avslutar med att avfärda Weird Science skribenten Kjell och kommenterare-Per som ”den hukande generationen”. Och det är rätt intressant.

Johan C tycker att man hukar om man inte ringer eller skriver (brev eller epost får man tänka). Det är ju klassiska sätt att höra av sig, särskilt till journalister. Man kan argumentera för att det är rakare och ärligare att ta kritik direkt med personen ifråga. Vågar man inte ringa direkt, eller skriva, så ”hukar man”. Det är sant, men också rätt traditionellt.

Tidigare var valen när man ville kritisera en journalist (eller vem som helst) att ringa, skriva, eller gå upp på redaktionen. Vilket alltså var öppet och o-hukande. Eller om man var journalistkollega, att skriva i den egna tidningen. Vilket väl kan sägas vara mer hukande eftersom den kritiserade inte hade så lätt att gå i svaromål, åtminstone inte i direkt anslutning till själva kritiken.

Men så ser det ju inte ut idag. Idag kan man publicera sig på nätet och erbjuda vem som helst att på plats gå i svaromål. Och då blir kritiken betydligt öppnare än i ett samtal mellan bara två personer. Ringer man så är det ju bara de två som är med i samtalet som tar del av kritiserandet. Man kan argumentera för att det är precis motsatsen till att ”huka sig”. Och det gör Weird Science:

I motsats till Croneman, som är socialt osynlig på nätet och aldrig kommunicerar öppet med någon annan än sin fiktive spanske vän »Manuel«, är jag och Kjell, liksom alla skribenter på Weird Science, dagligen tillgängliga och diskuterar hett och ärligt med våra läsare.

Och jag håller med dem. Att ringa är inte att vara ”modig” längre, tvärtom. Då sker utbytet mellan två parter och ingen annan kan ha synpunkter. I kommentarsfältet på en blogg däremot sker samma sak helt öppet och det krävs betydligt mer mod än att skicka ett mail.

Å andra sidan har Johan C en poäng: När folk kommenterar anonymt på nätet så blir det precis så fegt och aggressivt som han exemplifierar med sitt begrepp ”bloggsvenska”. Men samma sak gäller telefoner.

Oavsett så var det en intressant clash mellan två helt olika uppfattningar om hur man interagerar med varandra.

(Den kommentar som ”Per” skrev som Johan C blev upprörd över lyder i sin helhet:

Jag gillar den som fan, liksom min sexåring som ser det 2-3 ggr per dag. Minns jag rätt gick nästan hela Cronemans krönika (snarare kåseri) ut på att det bara är små barn som ser Julkalendern nuförtiden, och sen dömde han ut årets eftersom den var för barnslig. Ännu en trött slentriansågning. Carl Englén är en STOR talang, hans Häxan Surtant var också väldigt bra.
Musiken är toppen. Den instrumentala rymdpopen i bakgrunden låter dock väldigt mycket bob hund…)

Läs även andra bloggares åsikter om

/C

Mark Zuckerberg [Facebook] tycker inte sekretess är så viktigt längre

I en intervju med Techcrunchs grundare Michael Arrington säger Facebooks grundare Mark Zuckerman att det där med sekretess inte är så viktigt längre:

And then in the last 5 or 6 years, blogging has taken off in a huge way and all these different services that have people sharing all this information. People have really gotten comfortable not only sharing more information and different kinds, but more openly and with more people.

Att utgå från att eftersom folk bloggar och twittrar (”all these different services”) så behövs inga möjligheter till sekretess på Facebook är som att säga att eftersom folk skriver vykort så behövs ingen posthemlighet. Det är rent nonsens.

Se intervjun här (mellan 3.00 och 4.oo):

http://www.ustream.tv/recorded/3848950 (WordPress.com tillåter av någon anledning inte inbäddning av Ustream-filmer…)

Jag tror att skälet till den rätt radikala förändringen handlar om att Facebook vill kunna erbjuda annonsörer bättre kundunderlag. Ju hemligare Facebookanvändarna är, desto svårare att skapa effektiv annonsering. Och att det här med att folk bloggar så friskt, är en bekväm ursäkt för något som är ett rent affärsbeslut.

Tillsammans med uttalandet från Googles VD, Eric Schmidt ”If you have something that you don’t want anyone to know, maybe you shouldn’t be doing it in the first place.” ser det mörkt ut för privatlivet. (Video här)

Läs mer hos Readwriteweb.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

P1 tablå för stofiler

En skribent har ondgjort sig över nymodigheten Annika Lantz på alla rättshaveristers favoritsajt Newsmill. Den var inte så intressant, bara standardgnäll, däremot var en av kommentarerna det, med förslag till alternativ ”Tablå för Stofiler”. Eftersom det inte går att länka till kommentarer, kopierar jag hela alltet:

Förslag till programtablå för stofiler:
5.30 Morgonhälsning från HM Konungen, Anders Björk eller annan pålitlig svensk vit föredömlig man.
6.00 och med upprepning varje timme hela dagen. Nyheter utan fördjupning från TT.
6.30 och med upprepning varje timme hela dagen. Väder med kustväder och sjöobservationer, pollenprognoser och lokala varningar till lantbruket.
7.01 Tankar för dagen med representant för Svenskt Näringsliv.
7.15 Är skatt stöld? Slutgiltig klarläggande av företrädare för Timbro.
8.01 Föredrag om filateli.
9.01 Föredrag om numismatik.
10.01 Föredrag om barnuppfostran av teolog Ulf Ekman.
11.01 Var ungdomen bättre förr? Betraktelse om eviga moraliska värden av Göran Skytte.
12.01 Föredrag om prostatans funktion och sjukdomar.
13.01 Kvinnosjukdomar, finns dom? Föredrag av chefsandrolog Rutger Stake vid Sophiahemmet.
14.01 Föredrag om exotiska folkslag. Utanför Sverige.
15.01 Är krig ett problem? Filosofiska tankar av Dr Henry Kissinger i tolkning av Per Ahlmark.
16.01 Föredrag om flugfiske.
17.01 Föredrag om lämplig klädsel vid promenad i kall väderlek.
18.01 Toupé eller ej? HM Konungens hovfrisör ger råd i en känslig fråga.
19.01 Kultur och jämställdhet. Fabiola Teodora Hamilton tar upp den svåra frågan om all kultur kan förstås av vem som helst. Varför skrattar en del människor vid fel överraskande pukslag i en konsert med slagverksensemblen Kroumata?
20.01 Föredrag om den korrekta innebörden av ordet konst. Klarläggande av etikexperten Roland Poirier Martinsson.
21.01 Tankar för kvällen med HKH drottningen.