Interneträdsla

31 december, 2009

I dagens DN har huvudinsändaren rubriken ”På Facebook blir ditt liv en öppen bok”. Insändarskribenten skriver:

Rättigheterna till alla bilder, alla inlägg som författas och alla uppgifter om medlemmarna skrivs automatiskt över till Facebook i samband med en registrering. (…) Har vi alla användare noga läst genom det 14 sidor långa avtalet och godkännandet till Facebooks eviga informationslagring?

Jag undrar om insändarskribenten själv läst igenom det. Facebook övertar inga rättigheter till bilder och inlägg. De får en licens att använda dem på själva tjänsten så länge som upphovspersonen själv väljer att ha dem där. Tar man bort bilden återkallar man också Facebooks licens att använda materialet. Det är en stor skillnad.

Rubriken (som alltså inte insändarskribenten själv skrivit utan DN:s redigering) bygger också på en feluppfattning som dyker upp då och då, nämligen att Facebookkonton är som vilken öppen hemsida som helst. Det är de inte. Facebookkonton är som standard helt stängda. Den enda som kan läsa vad som skrivs där är kontoägaren själv. Därefter kan kontoägaren själv välja vilka som ska få tillgång till det man skriver och visar. Det finns inget öppet i det.

Förresten, varför finns inte DN:s insändarsida på nätet? Den om någon sida hör väl hemma här.

Läs även andra bloggares åsikter om ,


Mer gammal fascism från Facebook

28 december, 2009

Seriöst Facebook, är det inte dags att se över era Captcha ord?

Den här har jag redan postat en gång:


Och idag dök den här upp:


Fascisti hope? Goebbels?


2010: Fixa era tjänster för i helvete!

28 december, 2009

Snart är det 2010. Inga flygande raketbilar i sikte, men kanske kan man hoppas på att några av senaste årens nätstjärnor fixar sina tjänster, gärna under januari:

Spotify: Fixa så jag kan dela playlists med mina vänner. Fixa en rekommenderafunktion. Fixa en betygsfunktion. Fixa så jag kan se vad mina vänner lyssnar på. Fixa ett genresystem för playlists. Fixa så man kan göra playlists tillsammans i realtid. Och framförallt, sno Amazons relations-hit och gör en ”De som lyssnat på den här låten, lyssnar också på…”. Som det är nu måste man ju veta exakt vilken låt man vill lyssna på vilket är värdelöst och innebär att man bara lyssnar på sånt man redan känner till.

Google: Städa bland era tjänster. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att bygga tjänster som faktiskt hänger ihop. Det tog er fjorton år, minst, att ta bort ”Beta”-stämpeln, det är dags att raska på lite nu. Ni är inte längre ett litet charmigt startauppföretag, 2010 är ni Microsoft. Användarna gillar inte när Det Stora Företaget är slött och lägger sig likt en våt filt över allt nyskapande.

Ta tag i Google Bookmarks. Om något ska läggas online så är det bokmärken/favoriter, så att man alltid har med sig dem. Google Bookmarks löser det och gör att jag alltid har samma bokmärke oavsett om jag sitter hemma eller på jobbet. Men varför använder inte ens Googles egen webbläsare Chrome Google Bookmarks? Varför har inte ens Googles egna mobiltelefonoperativ Android, inbyggt stöd för Google Bookmarks?

Visa oss varför Google Wave är bra, eller lägg ner det. Eller skit it förresten. Ingen bryr sig ändå.

Twitter: Jag är numera övertygad om att Twitter är IRC för -10 talet. Fullt av finesser, men lite för tekniskt för att locka de stora skarorna. Våren 2009 snodde Facebook alla de bra grejorna med Twitter och fixade ett vettigt gränssnitt. Ska Twitter ha en chans i Sverige måste de sno tillbaks.

Facebook: 2009 var Facebook på väg att dö ut, men reste sig på 9, snodde det bästa från Twitter och nästan magiskt drogs alla tillbaks igen. Nu slipper man gå in på varandras sidor och ingen jävel håller på och pokar. Facebook gör nästan allt rätt, de är snabba både med att utveckla sidan och fixa fel, men de är sämre på att sprida sig på resten av nätet. Det finns inte så många sätt att integrera Facebookmaterial på andra sidor och det går inte att göra backup på material särskilt lätt. Det går fortfarande inte att byta ägare och namn på Fanpages, inlägg har en förmåga att försvinna utan spår och det finns ingen motsvarighet till Twitters retweet. Och jag tycker fortfarande inte att indelningen i ”Nyheter” och ”Händelser i realtid” fungerar.

Fixa också en vettig Androidapplikation. Googles är värdelös, den kan till exempel inte posta till Fanpages, som Iphoneappen kan. Inte heller går det att öppna postade länkar i webbläsare.

Där har ni, sätt fart.


Twitterbackupförsöken fortsätter

23 december, 2009

Jag har fortsatt testa backuplösning för Twitter och koncentrerar mig nu på Tweetbackup. Ett av skälen är att det är en av få sajter som inte tvingar av mig mitt användarnamn och lösenord till Twitter. Ett annat skäl är att den gör det möjligt att spara hashtagsflöden. I mitt fall vill jag få en backup på #mh09, alltså det flöde som användes under Musikhjälpen. Ytterligare ett skäl är att de kommenterade här och jag tycker om tjänster som är lite alerta och interagerar med sina användare.

Så just nu sitter jag alltså och försöker spara #mh09. Det går rätt bra, jag får flödet i html-format, vilket gör det överskådligt. Men tyvärr verkar det inte ta med alla tweets, vilket verkar gälla de flesta backuplösningar. Jag vet inte varför, men när jag jämför min backup med en sökning på Twittersearch eller på vår Twingly Live Channel så saknas poster i min sparade html-fil.

En annan nackdel just nu är att sajten av någon anledning kräver att jag loggar in på nytt. Jag minns mitt Twitterkonto, men tydligen skapade jag ett konto på själva sajten också och jag kommer som vanligt inte ihåg lösenordet. En tjänst värd sitt namn har ju en återställningsfunktion och det har Tweetbackup också. Tyvärr fungerar den inte, jag får bara ett mail där det står:

Thank you for using Tweetbackup!

Don’t forget to follow us on Twitter, or else, your account at TweetBackup.com will be deleted: http://twitter.com/tweetbackup

Psst! Why not write about TweetBackup.com on your blog or Twitter??

Och det hjälper ju mig inte (men jag lyder blint och bloggar härmed). Jag hade heller inte uppfattat att sajten kräver att jag följer den på Twitter.

Jag har inga problem med att följa sajten på twitter, men jag undrar om det verkligen är en bra metod? Jag är inte säker på om det verkligen är bra att tvinga folk att följa en. Visst, man får många followers, men eftersom folk är dit-tvingade kommer alla tweets uppfattas som spam. Å andra sidan lär det inte vara något problem – senaste inlägget är från i november och kontot har bara totalt 19 inlägg…


Jag känner mig så omodern.

22 december, 2009

Idag skulle jag åka buss 71 till Nacka för att få nytt pass. Jag hade ingen aning om var jag skulle kliva av. Förra gången jag åkte kollektivt till främmande mål (vilket måste ha varit länge sen) frågade jag föraren ”kan du säga till när jag ska plinga”. Det gjorde jag idag också. Busschaffören, 60+ med hörapparat tittar trött på mig och pekar på skylten som hänger i taket i mittgången.

Såklart. Nuförtiden har de ”färdvisare” som säger till vad nästa hållplats heter. Hatthyllan är visst borta också. Jag får vara glad att jag sa ”plinga” och inte ”dra”.

När jag satt mig ner insåg jag också att jag hade med mig en alldeles fungerande GPS i telefonen, vilket gjorde att jag kunde SE när jag närmade mig rätt hållplats. Inte nog med det, det gick också att snabbt ställa in ett larm som hojtade när jag var inom 200 meters radio av hållplatsen. Man behöver alltså inte längre besvära föraren med att hojta ut när man ska av.

Så efter ett snabbt återvändande från cirka 1974 kom jag fram till Nacka och polismyndigheten där. Jag tog en kölapp och när det var min tur gick jag fram till luckan. Jag visade legitimation. Jag var också påläst och visste att jag skulle få ta fingeravtryck.

Men man går inte in i ett litet rum och sätter sig på en stol längre! Herrejösses, kvinnan i luckan sa bara:

– Vänd dig till till vänster.

och hepp, när ja tittade till vänster var där tydligen en kamera. Förvånat insåg jag att väggen bakom mig inte var en vägg, utan den vita bakgrunden. Inget rum, ingen synlig kamera. Inte fick jag ta fingeravtryck heller. Eller jo, man fick hålla pekfingrarna på en röd platta. Jag som trodde jag skulle få trycka fingrarna mot en stämpeldyna, sådär där en polis håller i fingret och liksom rullar det över dynan. Icke. Allt är digitalt nuförtiden. Jag stod där fortfarande med kölappen i handen och allt var klart. Jag fick se passet direkt på skärmen. Det enda som är sig likt från förr om åren när jag skaffade pass är att jag ser ut som en brottsling på fotot.


Tack för den här gången Göteborg. Nu hem från Musikhjälpenjobb. #mh09

18 december, 2009

Back-backstage… #mh09

17 december, 2009
Utsikten från mitt barrackfönster.

%d bloggare gillar detta: