Hur äldre män får mat

Vad skönt att leva 2009. Förutom Twitter, Facebook, Smartphones, mobilt bredband, högupplöst film och allt annat fancy, känns det skönt att jag kan fixa mat själv.

Jag handlade nämligen på Konsum idag. Framför mig i kassan stod en dam, 80+. Hon vankade oroligt av och an, och när det var hennes tur, lyfte hon upp en kartong färdigmat efter en annan. Till slut stod fem stycken ”Dafgårds Grillbitar” i en hög på bandet och damen vände sig nervöst till kassörskan:

– Är de bra de här? Är de goda?

Kassörskan vred på sig besvärat och efter någon sekund:

– Nej, ska jag vara ärlig är jag inte så förtjust i de där.

– Jaha, men är de något att ha, vad kostar de? Jag har fyra kuponger.

Nu var det två kassörer på plats. De kom överens om att ”De funkar”. Damen såg inte ut att vara helt säker på vad det innebar att Grillbitarna ”funkade”, men det fick passera.

– Ja, då har maken något så han klarar sig när jag är bortrest.

Kassörskan:

– Ja, det är ju tur, karlar klarar ju inte alltid sånt.

Bam. Där bakom stod jag, ”karl”, med fyra månaders bebis i vagn, barnmat, blöjor, toapapper, middag på bandet och snart på väg att hämta fyraåring på dagis. Jag kände mig plötsligt något alldeles ofattbart kompetent. Ställ mig brevid damens make så är jag MacGyver. Jag behärskar inte bara mejeridisk och barnhylla, utan även klockan och småbarnskläderskoordination.

Fan va skönt att leva 2009. Inte bara ur ett större perspektiv, att det är bra för samhället att män kan fixa ihop middag själva. Jag sätter mig också in i farbrorns synvinkel. Han är så vilsen i livet att när frun reser bort tvingas han livnära sig på mikrat segt hackat nötköttsbottenskrap med pressad potatis och ”ärtor”. Och tantens – tänk vad hon kunde ägnat tiden åt om hon slapp utfordra hjälplös man.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: