Det nya piratkriget

Sedan den stora urladdningen i och med IPRED och Piratebayrättegången har, tycker jag, fokus flyttat från krig mot piratkopierare, till inbördeskriget mellan upphovspersonerna, författare och musiker, regissörer och deras respektive förläggare och skivbolag. Jag tänkte försöka sammanfatta lite, om inte annat för min egen skull.

Att kreatörer krigar med dem som ska ge ut deras verk är inget nytt, jag skrev om att Jan Guillou var den första som bröt med sitt förlag när han 1999 lämnade Norstedts och började ge ut sina böcker själv. Hans skäl var att han tyckte han fick för lite av vinsten.

Trent Reznor från banden Nine Inch Nails, ger ut sina verk själv, och Techdirts Mike Masnick kallar hans affärsmodell för ”CwF + RtB=$$$”, vilket utläses ”Connect with Fans, give Reason to Buy = Earn money”. Trent ger bland annat bort sin musik, men säljer sedan luxuösa boxversioner med god förtjänst. För att nämna ett exempel.

Valve – datorspelsutvecklarna bakom Half Life, hamnade i konflikt med sin utgivare Vivendi, när de började distribuera sina titlar digitalt via nerladdningstjänsten och onlineaffären, Steam.

Magnus Uggla blev förbannat på Spotify, men kanske främst sitt eget skivbolag, när han upptäckte dels att han inte fick så mycket per spelad låt som han trodde, dels upptäckte att hans eget skivbolag ägde andelar i Spotify. Som alltså inte betalade tillräckligt. Han lovade att dra tillbaks alla sina låtar från Spotify (men i skrivande stund finns de kvar…)

Linda Skugge – har grundad sitt eget förlag, Vulkan, med print-on-demand som affärsidé och skrev under hösten en debattartikel där hon argumenterade för att förlagen inte klarar av att anpassa sig till den nya verkligheten.

Unni Drougge återtog kontrollen över sina böcker från sitt förlag och gav bort dem på USB-minnen på Bokmässan. Har nu börjat publicera sig på Vulkan.

Spelaffärer i Europa hotade med att bojkotta Sonys nya bärbara spelenhet, PSGo, eftersom alla spel till den levereras digitalt. De var helt enkelt missnöjda med att sälja en hårdvara när de senare inte kunde tjäna pengar på att sälja spel till den.

På en konferens jag var häromdagen hörde jag dessutom att Författarförbundet och förläggarna är oense om Googles bokprojekt (läs mer om det här). Författarförbundet, som alltså företräder författarna (duh!), är positiva, förläggarna negativa. Jag googlade när jag kom hem och hittade en artikel i SvD som stödjer detta:

Författarförbundets åsikt, förmedlat av dess ordförande Mats Söderlund, är att Google gynnar författarna mer än det avtal som Bonniers själva erbjuder sina författare gör. Svenska förläggarföreningen säger å sin sida att Googles affärsmetod är helt orimlig – ska alla svenska böcker hamna i Googles arkiv utan att en enda svensk författare eller förlag har kontaktats? Ja, Förläggarföreningen menar till och med att hela upplägget strider mot Bernkonventionen.

Författarna ser en chans att tjäna pengar, förläggarna förmodligen en risk att få mindre av dem. Bokbranschen har ju annars varit relativt förskonad från det som film- och skivbranschen ”drabbats” av, alltså digital piratkopiering. Det är lätt att fildela en låt eller film, svårare med en bok. När läsplattorna slår igenom stort, och det är tror jag bara en tidsfråga, så hamnar de i samma sits som alla andra. Amazon i USA satsar stenhårt på sin populära läsplatta Kindle, även om det inte är helt utan problem – i somras fick de kritik för att de fjärrraderade redan sålda böcker från användarnas läsplattor.

Och alltihop handlar om pengar. Varifrån ska de komma, vem ska få dem och hur mycket? Jag tänkte försöka sammanfatta även det, men nu har den här posten blivit så lång, att jag får återkomma senare i en ny.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: