Att läsa vetenskapsdebattartiklar

Nu har miljöhotskeptikerna börjat skriva igen. Alltså de som är skeptiska till att det är människornas påverkan som är orsaken till att jorden blir varmare. Ibland också mot att det ens stämmer att jorden faktiskt blir varmare. Det är en komplicerad vetenskap, det där med klimat och meterologi är inte så enkelt, så det kan vara svårt att veta vem som har på fötterna när debattartiklarna står som spön i backen. Men även om man inte är klimatforskare så finns det några varningsflaggor man kan titta efter när man ska bedöma en debattörs trovärdighet. Jag skrev om det tidigare, men det skadar aldrig att vara tydlig. Så, här är några tecken jag brukar titta efter när jag försöker vara källkritisk.

  • Har författaren rätt bakgrund – det vill säga är expert, eller åtminstone utbildad, inom rätt område? (Det är inte helt ovanligt att personer som är utbildade inom ett område, till exempel ekonomi, uttalar sig bergssäkert inom ett annat.)
  • Är författaren aktiv inom sitt fält? (… eller var det på 70-talet? Kunskap är färskvara och bara för att man var expert 1984 betyder det inte att man vet vad som händer 2009.)
  • Använder författaren sin titel för att styrka sina argument (”Auktoritetsbevis”)? ”Som docent vet jag”, ”Flera professorer säger att”. (Att ha en titel kan tyda på att man vet vad man pratar om, men det är ingen garanti. Återigen, inom vilket område?)
  • Använder författaren ”anekdotiska bevis”? Alltså påståenden i stil med ”Jag träffade en gång en forskare som sa att…” eller ”Jag minns att somrarna var mycket varmare/kallare förr” (Anekdotiska bevis är rätt vanliga men har inget som helst vetenskapligt värde)
  • Hävdar författaren att motståndarna styrs av en politisk, ofta dold, agenda? (Det finns många konspirationsteoretiker därute…)
  • Gör sig författaren till språkrör för en ”dold majoritet”? ”Massor av forskare tycker som jag egentligen” (Pratar man för andra ska man så klart tydligt redovisa exakt vilka dessa är)
  • Hävdar författaren att de som tycker som han motarbetas, eller till och med censureras? (Bara för att ingen tar en på allvar, betyder inte att man har rätt)
  • Lyfter författaren fram några källor till sina påståenden så att läsaren själv kan läsa vidare?
  • Använder författaren negativa bevis? ”Jag har inte hittat någon som säger emot” (Man har inte rätt bara för att ingen säger emot.)

Oavsett område, det kan handla om miljö, strålning, 911 för att nämna några exempel, brukar det dyka upp avvikande röster som har några saker gemensamt: de uttalar sig tvärsäkert om ett område de inte är aktiva inom (ingenjör uttalar sig om meterologi, professor i teologi uttalar sig om hållfasthetslära tex). Ofta är de pensionerade och det anges som ett skäl till varför de tillhör en minoritet som uttalar sig ”Jag har inget arbete att förlora, därför kan jag säga som det är”. Ibland hänvisar de till källor, ibland inte. I de fall de hänvisar till källor är dessa ofta personer som tillhör samma kritiska grupp som de själva – det blir alltså något av en ”käll-rundgång”, där ett fåtal personer hänvisar till varandra. Ofta är gruppen ”titelsjuk”, det vill säga lyfter fram titlar, trots att dessa egentligen inte har med saken att göra (Att vara professor i teologi betyder inte att man är bättre än andra på att bedöma hållfasthetslära till exempel).

Det betyder inte att de har fel. Att ”alla forskare” säger något betyder inte att de har rätt. Däremot betyder det att den som tycker att majoriteten har fel, måste ha extra mycket på fötterna, ”Extraordinary Claims Demand Extraordinary Proof” brukar det heta.

Och om källan är en pensionerad professor inom helt fel område, som skriver artiklar utan källor och kryddar den med tvärsäkra anklagelser mot riktiga experter så är risken stor att man inte kommer hitta några extraordinära bevis där.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: