Sex datortjänster som bara borde få finnas i labbmiljö.

I dag skulle jag beställa taxi och av ren ryggradsreflex tryckte jag ”9” för ”telefonist” – alternativet var att bara läsa upp adressen i luren. Jag avskyr automatisk röstigenkänning – det slutar oftast med att jag står och hojtar ”Hornsgatan!” och får svaret ”Vill du ha en taxibil till(…) Torsgatan?, tryck ”1””. Samma sak på jobbet, där har vi en automatisk tjänst när man ska ringa till kollegor – och jag tycks alltid hamna fel. Nu har de dessutom bestämt att de ska avskaffa de riktiga telefonisterna för att den automatiska ”räcker”. Därför listar jag nu sex datortjänster som ännu inte är tillräckligt bra och därför inte ska användas på riktigt:

  • Kundtjänst-chatt. Telenor har ”Emma” som i bästa fall klarar av att öppna en sida som har lite avlägset med vad man undrade att göra, i värsta fall ger rena goddagyxkaft svar. Hos IKEA heter hon, för det är alltid en hon, ”Anna” också där har de gjort allt för att ge intryck av en riktig person, men utan att leverera annat än trams.
  • OCR (”Optical Character Recognition”) – alltså en teknik där man kan scanna in pappersutskrifter och få dem inlagda i till exempel ett Word-dokument. Det funkar hyggligt med datortext, det man tidigare kallade ”maskinskrivet” – dock sällan svenska tecken och man måste alltid, alltid, korrläsa efteråt. Med handskrivet fungerar det så dåligt att det borde vara förbjudet att hävda att det går.
  • Automatisk översättning. Även Google går bet och särskilt uselt är det när hela sajter använder det och hävdar att sidan är på flera olika språk.
  • Som tidigare nämnt, telefonväxlar och biljettbeställning. ”Vill du beställa en biljett till Alingsås” – Nej, jag sa ”Arlanda”. ”Vill du beställa en biljett till Skillingaryd?”
  • Handskrift som textinmatning. Tack och lov verkar det här vara på utdöende, men ni som har haft en Palm Pilot vet vad jag menar. Man var tvungen att långsamt skriva med en plastpenna i helt påhittade mönster och det blev ofta fel. Nuförtiden används det sällan, mobiltelefonerna har T9 och mer avancerade mediaenheter använder virtuella tangentbord.
  • Röststyrning av datorer och textinmatning med röst. Det funkar kanske i Star Trek, men inte i verkligheten. Roligaste sågningen av detta var en författare (vars namn jag glömt) som i en IDG-tidning ifrågasatte att recensenten Martin Appels höga betyg. Författaren menade att programmet var skräp. Hans sågning var dessutom skriven i textimatningsprogrammet som recenserats och var i princip obegriplig.
Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: