DN sågar Interwebs i två dagar.

DN har antingen svår nyhetstorka, eller en rätt skev uppfattning om internet. De senaste två dagarna har de i varje fall gett uttryck för svårartat internetskepsis.

Igår inledde de med att på förstasidan (åtminstone i papperstidningen) långt efter övriga media, ta upp att IPRED-effekten ”står i sig”, utan att bidra med något annat nytt än det som redan sagts. De upprepar också branschens slutsats att de ”lagliga alternativen” ökar, utan att redovisa vilka lagliga alternativ eller hur de vet att dessa ökar.

Sedan ett rejält uppslag i kulturdelen om det stora monstret Google:

Google är det nya CIA och påstås ha såväl storhetsvansinniga planer som kraft och vilja att iscensätta dem. Och vad gäller de megalomana planerna är det väl bara att hålla med.

Författaren Stefan Lindberg vänder Googles effektivitet till något negativt:

Under arbetet med den här artikeln har jag inte bara kunnat googla både fan och hans moster, utan också, via Googles diverse påhakade projekt, följa influensans framfart över hemisfären och studera Prados konstverk så närgånget att jag sett detaljer i Velázquezdukarna som Velázquez öga aldrig uppfattade och kunnat bekräfta att det så kallade penishusets penis nu definitivt är borttagen.

Han skriver om hur Google ser allt och att det finns de på internet som tror att Google, (sökmotorn, inte företaget), till slut kommer bli medvetet om sig själv (alltså en ren plankning av storyn bakom Terminator 2) och ta över allt. Han får in att reklamen blir som i filmen Minority Report också ( han tar dock inte upp att det finns konspirationsteoretiker som tror att filmen Matrix är på riktigt.).

I ingressen ställer han frågan ”Vad skulle ”1984”-författaren George Orwell och de andra sagt om Google?”. Förmodligen ingenting. Man får nämligen skilja på frivilligt lämnad information och ofrivilligt. Det Orwell, ”och de andra”, talade om var när staten övervakar dig utan att du vet om det. Det Google gör är att använda information som du själv, nästan uteslutande, lagt upp. Att Google ”vet” vad du gör, för att du skrivit det på Facebook, och att myndigheterna vet vad du gör, för att FRA lyssnar av din internettrafik, är två skilda saker. Det ena kan du kontrollera, det andra inte. Det ena vet du om, det andra inte. Och lösningen på Googleövervakningen är enkel: Låt bli att posta på Facebook. Dra ur nätverkskabeln och sluta twittra. Genast blir du osynlig.

Idag skriver författaren Carina Rydberg i Söndagsdelen, förskrämt om Pirate Bay. Carina Rydberg som tidigare i våras skrev i sin Facebookgrupp ”Författare”, att någon hackat hennes Mac, i en ”fjärrstyrd virusattack” eftersom bara Mac-användare blir hackade eftersom de är ”Upphovsmän”.

Det finns säkert poänger i alla tre, IPRED kan ha haft en minskande effekt på illegal nerladdning (det vet vi när den varit i kraft i ett år och det går att göra en riktig jämförelse), Googles applikationer kan bli farliga, precis som Microsofts dito har blivit anklagade för hur länge som helst, Carina Rydbergs Mac kan ha utsatts för en hackerattack. Men genom att bara publicera dåligt underbyggda artiklar om hur läskigt internet är så ger man en skev bild. FUD, Fear, Uncertainty and Doubt, kallas det på på interwebs. Och det säger lite om hur publicisterna bakom, DN alltså, ser på internet.

Det har skrivits om det här, Marc Prensky (författare till boken Digital Game-Based Learning och grundare och VD för Games2Train.) talade redan 2001 om ”digitala invandrare” och ”digitala infödingar”. Invandrarna är alla vi som i hyggligt vuxen ålder mött internet. Infödingarna är våra barn, dem för vilka internet alltid funnits. En Digital invandrare ”kopplar upp sig till” internet. En inföding förstår överhuvudtaget inte frågan. Internet är alltid där. För den digitala invandraren finns alltid ett kulturgap, en svag accent, som syns:

There are hundreds of examples of the digital immigrant accent. They include printing out your email (or having your secretary print it out for you – an even ”thicker” accent); needing to print out a document written on the computer in order to edit it (rather than just editing on the screen); and bringing people physically into your office to see an interesting web site (rather than just sending them the URL). I’m sure you can think of one or two examples of your own without much effort. My own favorite example is the ”Did you get my email?” phone call. Those of us who are Digital Immigrants can, and should, laugh at ourselves and our ”accent.”

DN publicerar utifrån ett skrämt digitalinvandrarperspektiv. Precis hela tiden. Och jag inser att det är dags att byta tidning.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: