Att twittra för röster (The Barack Obama Effect)


Många talade om att Barack Obama introducerade sociala media som verktyg i politiskt kampanjarbete och i Sverige ville inte politikerna vara sämre. Framförallt socialdemokraterna gick ut hårt som nya pigga och på plats på Interwebs.

Så här i Almedalstider tittar jag därför nu på Mona Sahlins twitterflöde. Borde ju vara fullt ös – närkontakt med väljarna och allt sånt. Senaste posten? 7 juni, alltså valdagen. Sen är det dött. Annars hade jag trott att intresset åtminstone skulle vakna när alla är på Gotland och liksom bara kollo-pratar politik nätterna igenom.

Andra partiledare som twittrar, eller inte (senaste inlägget inom parentes):

Lars Ohly (idag)
Fredrik Reinfeldt (noll tweets – trodde jag hade gjort fel först)
Gudrun Schyman (idag)
Maria Wetterstrand (inga)
Göran Hägglund (nope)

Carl Bildt trodde jag förresten var självskriven, men icke. Däremot twittrar Anna Maria Corazza Bildt – och hon fortsatte efter valet:

Anna Maria Corazza Bildt (igår)

Tittar på mr president Obama-jamas.
Senaste posten 27 juni, och ett hyggligt aktivt flöde. Kanske är det så att om man väljer att använda Twitter för att vinna val, så tröttnar man om man gör ett katastrofalval? Både Reinfeldt och Sahlin fick skit för att ha gjort katastrofval och bägge tycks ha lagt ner. Ja Reinfeldt fixade tydligen konto, men tröttnade sen. Eller så är det ett fejkkonto. Barack Obama däremot gick det bra för och där twittras det som aldrig förr.

Nu ska sägas att Obama förmodligen inte gör precis alla tweets själv, men min tanke är att det inte är helt smart att bara twittra när man vill ha något (röster alltså). Risken är att det känns lite påklistrat och att folk inte riktigt tar engagemanget på allvar. Och då är Piratpartiet där som små lemmlar och snor dem. Rösterna alltså.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: