De osynliga tittarna. Och succéerna.

Hur mäter tv-bolagen sina tittare? Hur definierar de ”succé”? Förmodligen genom tittarundersökningar, dels genom telefonsamtal, dels genom mediamätare av olika slag, där hushåll får en apparat som mäter exakt vad de tittar på och när.

Men sånt fungerar ju bara när folk tittar på tv. De som laddar ner då? Syns de? Nej, det gör de ju såklart inte och ur kommersiell synvinkel är det helt rimligt. TV-bolagen säljer, tvärtemot vad många tror, inte tv-program till tittare, de säljer tv-tittare till annonsörer. Ju fler tittare, desto dyrare annonser. Det i USA otroligt populära arrangemanget Super Bowl till exempel, innebär vråldyra annonser eftersom det är så många tittare. I maj rapporterade Reuters:

– NBC Universal, a unit of General Electric Co, plans to say next week that the entry price for a 2009 Super Bowl 30-second ad will be $3 million, the Wall Street Journal said on Tuesday.

3 miljoner dollar för 30 sekunder tv. Då förstår man att annonsörer är viktiga.

Men. Det finns såklart en konstnärlig vinkel också. För vad händer när man lägger en tv-serie konstant mot en brottarsuccé som tex American Idol? Jo, såklart, det blir få tittare när alla kollar på Susan Boyle, eller vem nu USAs motsvarighet är. Betyder det att serien är dålig? Såklart inte, det betyder bara att tv-bolaget inte lyckats presentera den på ett sådant sätt att tittarna blir nöjda. Vad gör tittarna då? De hittar ett alternativ. TV-tittare väljer i allt högre utsträckning on-demand, särskilt när det inte är viktigt med direktsänt (som tex med tävlingar och sport) och finns det inte lagliga on-demand alternativ, så finns det ju alltså olagliga. Men eftersom annonsörerna inte bryr sig om hur många som kollar på tv-serien, de bryr sig ju om hur många som kollar på deras reklam, så slutar de köpa annonstid när ingen tittar på dem. Och då går tv-serien plötsligt dåligt.Trots att folk rent konstnärligt uppskattar serien. De är bara flexibla nog att inte titta just när tv-bolaget vill. Vad händer? Jo, tv-bolaget lägger ner serien.

Visst, det kanske inte var just Super Bowl som dödade Reaper i exemplet ovan, men ni fattar. Min poäng är att när tv-bolaget väljer om de ska förnya eller lägga ner en serie så tittar de inte på nerladdningar på Piratebay. Eftersom att ha många Piratebaytittare inte betalar några räkningar för tvbolagsbossarna, på Piratebay är annonserna effektivt borttagna. Detta gör att det finns ett rejält mörkertal av ”dolda” tittare. Och ”dolda” succéer.

Något som gör att tv-bolagen plötsligt överraskas av att internet kokar över av fans som vill rädda ”sin” serie – Jericho ett hyggligt aktuellt exempel på en serie som förnyades en säsong efter en internetkampanj. Hoppsan! tänkte tv-bolagsbossarna, här fanns det visst tittare trots allt. Så kör den en säsong till, men trots alla dessa hojt på nätet så tycks inte tittarsiffrorna gå upp. Eftersom de inte mäter alla tittare, bara dem som tittar på det sätt tv-bolaget bestämt att de ska. Å så läggs serien ner igen.

Men det finns andra mätsätt. Tittar man tex på TV Tomes topplista över sci-fi serier så motsvaras den inte alls av aktuella tittarsiffror. På TV Tome röstar man nämligen och då räknas plötsligt även fritittande pirater.

Och då tänker jag att om jag vore tv-bolagsboss skulle jag ägna åtminstone pass 20% av min vakna tid åt att fundera ut ett sätt att fånga upp de där ”dolda” tittarna.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: