Microsoft Zero points

Jag gav tidigare cred till dataspelsbranschen. Jag tänkte mig inte helt för. Steam är fantastiskt – och eftersom det fungerar klockrent så köpte jag såklart Fallout 3 via Steam när det kom. Naturligtvis trodde jag att även de addons (”DLC”) som var på gång skulle gå att köpa via Steam.

Ack så jag bedrog mig. Det säljs nämligen bara på Microsoft Live. Och inte för riktiga pengar, nej man måste använda monopolpengarna ”Microsoft points”. Det kostar 800 sådana låtsaspengar. Så först måste man köpa låtsaspengar, sedan kan man köpa spelet. Men – håll i er nu – man kan bara köpa antingen 500 låtsaspengar, eller 1000. Det betyder alltså att för att få tag i Fallout 3 Operation Anchorage så måste man köpa fler låtsaspengar än vad spelet kostar. Det tar inte slut där. Innan man kan köpa låtsaspengar måste man skaffa sig ett Microsoft Live Games-konto. Men man är inte klar ännu. När man skaffat sig konto, köpt sig för många låtsaspengar så måste man dessutom själv manuellt pilla in det så det funkar med Steamkontot.

Så har också 6 av 10 sajter länkar till spelet på Piratebay…typ.

Missbruk av upphovsrätt (nåja)

Sverker Lenas får till en snygg formulering i dagens DN. Han skriver om hur företaget Monsantos stämmer bönder som av vinden fått in deras pantenterade genmodifierade grödor i sina åkrar:

Även bönder som försöker fortsätta med traditionell odling blir snärjda i nätet, då Monsantos patentgrödor självsprider sig till andra åkrar – ett slags naturlig fildelning. Snabbt är bioteknikjätten där med krav på licenspengar.

Sverker sammanfattar

Priset för utökad intellektuell egendomsrätt mäts i människoliv.

Ytterligare ett exempel på missbruk av immaterialrätt -den här gången av mer allvarlig art än när svenska välmående 35-åringar vill kolla gratis på Lost.

Världen är tokig.

Delikatessjäv och att lära sig av internet

Jaha, då fastnade jag ändå i att skriva av mig om Piratebayrättegångsdomarens eventuella jäv. Andreas Lundberg bloggar på P3 Nyheter:

De personer som är kompetenta nog att uttala sig har förmodligen, om en noggrann journalist gräver tillräckligt djupt, någon liten koppling till antingen de anklagade eller målsäganden och det är därmed möjligt att anse att det handlar om s.k. delikatessjäv.
Alla specialområden är i Sverige små och jag har en känsla av att det är väldigt svårt att hitta en helt opartisk person.

Det verkar ju vara ett litet moment 22 det där – för att vara kompetent att döma måste man vara med i sammanhang som gör en olämplig att döma.

Men har inte rättsväsendet något att lära av internetvärlden här? En av de viktigaste ledorden, tycker jag, på nätet är transparens. Är man öppen, ärlig och tydlig så blir det lättare att acceptera något än om man är hemlig. En blogg till exempel som inte vågar länka vidare, blir ifrågasatt. En bloggare som erkänner att h*n är osäker på vad h*n skriver om, behandlas för det mesta rätt hyggligt. Det är okej att inte vara perfekt, bara man inte låtsas vara det. Fan, sa inte våra föräldrar det till oss när vi var små?

Kanske fungerar det även på tingsrättsdomare?

Hur man skapar pirater (och andra nyheter)

Just nu skriver ju alla om Piratebay domarens jävighet, något som P3 Nyheter rapporterade om (och där tycker jag man speciellt ska lyfta fram reporter Martin Jönssons initiativ att chatta med läsarna. Öppenhet och transparens, lysande). Jag väljer därför att istället visa en serie som ritades 2005 – men som trots att fyra år gått (en evighet på interwebbs) fortfarande stämmer till hundra procent. Den heter ”How Bob The Millionaire became a Pirate” och illustrerar snyggt hur branschen själva skapar nya pirater. Läs den här.

Vill man kan man ju koppla ihop de här två som exempel på hur en del av mediabranschen – i det här fallet P3 Nyheter – följer med sin tid och använder internet konstruktivt, medan andra delar inte gör det.

Dataspelsbranschen FTW!

Det blir ju lätt så att man bara gnäller på långsamma multinationella storföretag som bara är ute efter att skydda sina utdaterade affärsmodeller utan att bry sig om användarna. Som skivbranschen som envisas med att sälja cd-skivor. Eller filmindustrin och deras DVD-skivor och DVD-regioner. Och som samtidigt säger åt folk att sluta ladda ner deras produkter. Sony tex, som med ena handen säljer en 16 gbs mp3-spelare som det skulle kosta en förmögenhet att fylla med laglig musik och med andra handen stämmer folk som laddar ner deras musik. En ekvation som åtminstone jag inte får ihop.

Jag vill här slå ett slag för dataspelsbranschen. Jag brukade avsky dem. De gör spel som oftast inte är färdiga och kräver omfattande patchning. Men vad värre är, de kräver att spelskivan ligger i dvd-spelaren, annars vägrar de starta. Jag som spelar fem-sex spel parallellt sitter och jonglerar dvd-skivor istället för att spela. Skivor som snabbt blir så repiga att de inte längre fungerar. Vilket i sin tur leder till att man i bästa fall bara laddar ner ett no-cd crack, dvs ett program som tar bort den där skiv-kollen. Eller i värsta fall skiter i att köpa spelet utan piratladdar det istället. Det skapar helt enkelt pirater.

In på arenan kommer då en kille som Gabe Newell. Han grundar och leder företaget Valve som gav ut legendariska datorspelet Half Life. Efter ett par år bestämmer de sig för att digital distribution är framtiden – det vill säga nerladdade spel. Steam var fött och efter tusen bedrövelser och en hel del kritik och gnäll från spelare så utkristalliserar sig en tjänst som i ett slag möte alla behov, nästan, som en modern spelkonsument har:

  • Man behöver inte gå till en affär, det är bara att köpa framför datorn
  • Man slipper skivan. Och behöver inte ha den i när man spelar
  • Spelen uppdaterar sig automatiskt.
  • Om man tröttnar högerklickar man bara och väljer ”Ta bort”. Poof, spelet är borta
  • Om man ångrar sig väljer man bara ”Installera”, poof, spelet är tillbaks.

Men det är bara några av fördelarna. Valve har fattat ännu mer. De har free-weekends, helger då utvalda spel blir helt gratis att spela utan restriktioner. De har helt hysteriska reor, där ett spel plötsligt bara kostar en bråkdel av vad det egentligen kostar (så kom jag över Far Cry 2 för en spottstyver. Och jag hade egentligen inte tänkt köpa det överhuvudtaget). De har dessutom en förhållandevis komplett katalog – nu när även EA är med. Enda kritiken skulle vara att det borde vara större skillnad i pris mellan nya spel på Steam och nya spel i box i affär. Detta om Steam.

Dataspelsbranschen har också förstått det som inte andra branscher förstår – äldre produkter ska säljas billigt. Nuförtiden räcker det med att vänta ett halvår så får man samma spel för halva priset. Så ska det vara. Skivbranschen har visserligen ”Nice Price” och allt vad de heter, men inte på allt. Jag skulle till exempel uppdatera min Kraftwerksamling och köpa några av del äldre skivorna på CD. Autobahn, en skiva som mer än väl tjänat in kostnaden för att utveckla och skapa produkten, kostade 250 spänn på Skivfönstret. Det här var för något år sedan så när jag skulle skriva den här posten dubbelkollade jag att de inte plötsligt fattat och sänkt den till, säg, 50 spänn. Nejdå, CDON tar 159 spänn! För en skiva som släpptes 1987!

Den enda av de svenska talesmännen för de olika kulturbranscherna film, musik och datorspel jag numera tycker kan prata utan att skämmas är Per Strömbäck, talesman för Dataspelsbranschen (som också drog snygga historiska paralleller till videovåld i SVT när den gamla trötta debatten om barn blir massmördare av datorspel åter skulle tröskas. Det är kul med branschföreträdare som faktiskt tycks brinna för sin kärnverksamhet. Se programmet!).

Dataspelsbranschen lever upp till kraven. Det finns ingen anledning att piratkopiera spel.

NRK skriver om Piratebayrättegången

Øyvind Solstad från NRK har skrivit ett långt och bra inlägg om vad målsägande i Piratebayrättegången borde ha gjort. De borde ha gjort en vettig konsekvensanalys:

I’ve been working with marketing for years, and in marketing we often do a SWOT analysis: Strengths, Weaknesses, Opportunities, and Threats.
What is the strenght of The Pirate Bay? It’s free and quite easy to use.
What is the weakness of The Pirate Bay? It’s illegal to share other people’s copyrighted works via bittorrent.

Han menar att de tvärnitat i sin analys och stannat på ”det är inte tillåtet att dela på upphovsrättskyddat material” istället för att fundera vidare på hur de skulle kunna slå Piratebay på fingrarna. För att trots allt är Piratebay inte världens smidigaste tjänst: Först måste man hitta ett verk, en låt till exempel, sedan måste man hitta en torrent med tillräckligt många seeders och slutligen måste man ladda ner den. Först därefter kan man lyssna.

1) You CAN compete with “free”
Spotify (Norwegian article) is an excellent example. Dead easy – two steps.

– type name of tune
– hit play

Det är märkligt att precis alla för den här diskussionen – utom de som borde göra det, nämligen de som sitter på upphovsrätten.

Konstfack stoppar elev

Japp, nu stoppar Konstfack Magdalena Nordins tv-spelsinnehållande verk från att visas. Skälet är alltså rädslan för att bli stämda för upphovsrättintrång eftersom Magdalena använt tv-spelsljud i sitt konstverk. Notera att det inte finns något hot från någon tv-spelsljudskompositör, utan bara den rena rädslan för att eventuellt kunna möjligtvis bli stämda. Det blir svårt att utifrån de premisserna syssla med samtidskommenterande konst.

Om Andy Warhol hade gått på Konstfack hade The Factory sysslat med landskapsmåleri.

Tysta politiker

Asch, jag skrev om det igår, men jag är fortfarande förstummad över hur våra riksdagspartier hanterar hela fildelningsfrågan. Tänk att den fråga som fick politikerna att bli livrädda och tvärtysta inte var vem som har mest rätt, Israel eller Palestina, eller hur man löser svälten i världen eller om vi ska ha kärnkraft eller inte, eller något annat kontroversiellt världsproblem – utan huruvida välbeställda, hyggligt avlönade medelklasspersoner i västvärlden ska ha rätt att få kolla på tv-serier gratis eller inte.

Fegisar.

Hur ska upphovsmännen få betalt?

Svenska Dagbladet har inventerat några av de förslag till alternativ finansiering som finns. De tar upp:

Reklamfinansierad streaming (Spotify)
Mobilabonnemang
Frivilligt fildelningsabonnemang (STIMM)
Bredbandsskatt
Styckförsäljning av filer (iTunes store)

Jag är jäkligt skeptisk mot en generell skatt/abonnemangsavgift. Det blir lite som kassettavgiften, man betalar extra oavsett om man kopierar/fildelar eller inte. Det känns ju, tycker jag, som om styckförsäljning är den enklaste vägen att gå, varför återuppfinna hjulet? Så länge de greppar att DRM, olika format, krångliga och instabila betalningssätt och dåligt utbud är företeelser som gör det svårt att konkurrera med Piratebay. För att inte tala om när man tar samma pris som för en fysisk DVD. Personligen hade jag gärna använt Piratebays tvseriekatalogstjänst i kombination med en smidigt betalningslösning. Jag kanske till och med skulle kunna tänka mig att prenumerera på senaste avsnitten, med autogiro.

Tänkt vad bekvämt: Man ställer in RSS-prenumerationen, så kommer senaste avsnitten automatiskt. Lite billigare än DVD eftersom de slipper fysiska kopior och ytterligare lite billigare eftersom alla användare sponsrar med bandbredd – genom att seeda. Snyggt taggade. Kanske kunde man betala lite extra för att få professionella undertexter, så slipper man de fruktansvärda översättningar kidsen gör.

Jag hade blivit kund direkt.

IPRED – ett PR mässigt guldläge

En annan grej, IPRED-lagens födelse var aviserad långt i förväg. Alla visste om att den var på gång och exakta klockslaget när den skulle börja gälla (åtminstone fildelarna, som en masse upphörde fildela om man ska tro de tolkningar av statistiken som det stått om i tidningarna).

Jag börjar undra om någon informerat upphovsrättsorganistationerna.

Seriöst, varför var ingen av utgivarna redo med en ny laglig, enkel, snygg och funktionell tjänst när lagen trädde ikraft? Säg en tv-series-Spotify. De hade kunnat säga ”Hej alla fildelare, vi fattar att inte halva Sveriges befolkning gillar att pirata våra filmer/låtar/serier utan att ni bara har följt minsta motståndets lag. Vi har fattat att det är tråkigt att behöva vänta tre månader efter att ett avsnitt sänts, för att gå och köpa DVDn, rippa den och sedan slutligen kunna titta på det på sin tretusenspänns Ipod Touch. Här har ni en laglig tjänst, med rimliga priser. Låt oss fixa det här tillsammans så att ni kan kolla på våra serier och vi får betalt. Låt oss dra ett streck över historien och jobba tillsammans så att alla blir nöjda”.

Bra priser, bra format – det hade varit enkelt. Folk hade, det är jag övertygad om, jublat. Jag har själv försökt hitta senaste avsnittet av Lost lagligt och enkelt i Sverige, men det går fan inte att hitta. Om man inte väljer att anpassa sig efter TV4s tablå och se det 22.40 på tisdagkvällar.

Fatta vilket PR-läge det var: Ett tydligt datum och rätt klara och definierade behov att uppfylla. De hade allt att vinna. Var det någon som tog chansen? Nej, ingen. Istället smällde de till och stämde en…. privat FTP-server. Det var allt.

Jag börjar allvarligt tro att de är galna.

Självcensur

I dagens DN står det att Konstfack funderar på att stoppa två elevers vårutställningsverk. Den ena är Magdalena Nordin som har använt musik från tv-spel i sitt verk:

”Spring Village Farm
Magisterutställning Magdalena Nordin, instution Konst åk 5.
Vårby gård framställd som en tv-spelsvärld – om gränsen mellan fantasi och verklighet, och att uppfatta allt som ett spel. ”

Hon har fått motiveringen att det kan stoppas av upphovsrättsliga skäl. Men allvarligt talat. Det kan inte ha varit meningen att lagen skulle användas för att förhindra en konstnär från att använda populärkulturella företeelser. Ytterligare ett exempel på puckad användning av upphovsrätten och kanske första tecknet hur den senaste tidens ummm…. piratkopieringsturbulens börjat få folk att självcensurera sig av rädsla (det andra eleven var Oscar Guermouche som håller på att stoppas för att han vanhedrat flaggan. Herrejösses, står självaste Oscar II och dricker punsch på verandan?).

Piratpartiet, politiker och fildelning

Var är alla politiker? Det enda parti som är aktivt är tomtarna i Piratpartiet. Var är alla andra? Förutom enstaka riksdagsledarmöter är det förvånansvärt tomt den här gången. Varför lämnar de en så uppenbart kulturpolitiskt viktig fråga i händerna på ett gäng som tycker att den bästa lösningen är att allt är gratis (ja, jo jag förenklar. Piratpartiet vill bara att alla privatpersoner ska kunna få allt gratis, men det är ju en hyggligt stor grupp)?

Missbruk av upphovsrätten

Vad är det med världen? Som det ser ut nu tycks man bara kunna välja på att vara för helt fri fildelning, eller på att företräda upphovsrätten exakt som den ser ut idag. Det framstår som om upphovsrätt bara kan se ut på ett enda sätt och det är ju helt fel. Upphovsrätten kan se ut på många sätt och som den ser ut just nu missbrukas den friskt. Antingen av folk som helt skiter i den. Eller av folk som använder den fel. Det kan ju aldrig ha varit meningen att den skulle användas för att tvinga scouter att sluta sjunga ”Happy Birthday” – när jag läste om det första gången trodde jag det var ett aprilskämt. Eller för att plocka bort Youtube klipp där det råkat komma med musik i bakgrunden som Vemihelvete skrev om för ett tag sedan. Nu när jag ser närmare på det tycks den gemensamma nämnaren vara Warner. Hmmm…