”Han berättar att kvinnor och barn skulle få gå i livbåtarna först, men många män ville följa med sina familjer”.

Ja förmodligen hade de en kalender som det stod ”2012″ på, medan rederiets egen skrev ”1912″. Dagen efter totar DN ihop lite bakgrund om fartyget, under den slagkraftiga rubriken ”Otursförföljt fartyg”. Där slås det fast att:

”Vid sjösättningen den 7 juli 2006 i just Civitavechhia lyckades man inte krossa den flaska champagne med vilket ett fartyg normalt ”döps”. Ett illavarslande tecken enligt gammal sjötradition”.

Avgör fartygsöden

En uppgift som alltså anses så viktig att den placeras i en faktaruta. I övrig hade fartyget varit med om att kollidera med en kaj, det var allt.

Och idag skriver Aftonbladet om den allt mer hatade kaptenen om vad som upprör mest. Det är inte det faktum att hans befäl förde fartyget på grund och sedan fick det att sjunka och människor att dö, utan:

En man som nu blir kallad inkapabel – men framför allt feg, ryggradslös och helt utan ära.

Han var inte en gentleman utan ärolös. När jag lägger ihop de här tre texterna tonar bilden av ”mannen” fram som en som i krisläge kan skiljas från sin familj, i en värld där otur är en faktor att ta med i beräkningen och där män ska stå rakryggat på halvdäck, tillsammans får jag förmoda, sippandes på en konjak samtidigt som bandet spelar ”Närmare Gud till dig”. Kort sagt 1912, inte 2012.

Varför? Hur kan fartygsromatik och en hundra år gammal mansroll fortfarande spela in när en modern verksamhet kraschar och professionellt räddningsarbete ska genomföras?

Det ena som vara anmärkningsvärt var att en forskare från KI och överläkare från Astrid Lindsgrens sjukhus avslöjade ett oerhört förakt för samhällsvetenskaplig forskning.

Det andra var att han höll med sin debattmotståndare – även om jag inte är säker på att han själv förstod det.

Debatten hölls mellan barnläkaren och KI-forskaren Hugo Lagercrantz och Dataspelsbranschens talesperson Per Strömbäck. Bakgrunden är att statliga Medierådet släppt en rapport som pekar på att det finns ett samband mellan våldsamma datorspel och aggressivt beteende, men att det inte är samma sak som att det finns ett orsakssamband (mer om det senare).

Från SVT Play

Det fick tre ”hjärnforskare” från Karolinska Institutet att skriva en debattartikel på DN Debatt, ”Våldsamma datorspel kan visst påverka ungas hjärnor”, med det ungefärliga budskapet att det visst finns ett orsaksamband, alltså att ”våldsspel” orsakar aggressivitet hos unga. Förmodligen. De är i sin text ömsom aggressivt tydliga, ömsom väldigt vaga.

Cue Lagercrantz och Per Strömbäck alltså (KI-forskarna och Medierådet talar istället ut hos DN). Jag tänkte lite trött att det här skulle bli det vanliga ställningskriget. Men det blev det inte.

Hugo Lagercrantz började nämligen med att i princip avfärda all forskning som inte utförs av ”hjärnforskare”. Per Strömbäck påpekar att en rad statliga forskningsinstanser kommit fram till ungefär samma slutsatser som Medierådet och säger att det är hjärnforskarna som är isolerade i sin åsikt i forskarvärlden. På det svarar Hugo Lagercrantz:

Men det är väl ändå hjärnforskarna som har sista ordet tycker jag

Alla kriminologer, sociologer, medieforskare, ja samhällsvetarforskare i allmänhet kan sluta forska och hellre stå med mössan i hand för att få ta del av KI-forskarnas visdomar alltså. Jag undrar lite över om det är den rådande åsikten på Karolinska Institutet.

Men Lagercrantz fortsätter omedelbart efter det här:

Sen att socialt, så att säga, visa ett samband mellan våldsamma dataspel och (att) ungdomen blir då våldsam, det är ganska svårt för att jag tror att de är ganska få, dom flesta ungdomar klarar av det här (…)

Bingo. Och det är precis vad Medierådet och all annan forskning visar. Det finns några få som påverkas negativt av datorspel (eller film, eller andra externa impulser med våldsinslag). Det betyder att det finns ett samband, men därmed inte ett orsakssamband. Eller med en liknelse:

Jag har gjort en liten undersökning. Varje kväll när mina barn äter mat har jag frågat dem om de var hungriga. Varje gång svarar de ”ja”. Därav drar jag slutsatsen att mat orsakar hunger. Därför kommer jag nu skära ner på tillgången till mat hemma så att barnen slutar vara hungriga.

Alltså, om mindre grupper påverkas av våldsspel så kan det lika gärna ha att göra med att de redan från början har dålig impulskontroll, har egna svagheter som bottnar i annat, till exempel dåliga hemförhållanden, dålig självkänsla et. cetera. Och att det i sin tur gör att de har svårt att hantera påverkan utifrån. Och att de gärna söker sig till våldsamma sammanhang, där datorspelande kan vara ett sådant.

Då finns ett samband. Men inte ett orsakssamband. Och då är det viktigt att det forskas på vad de här bakomliggande faktorerna är. Såklart. Istället för att stirra sig blind på datorspel.

Men Lagercrantz är inte färdig med att skjuta sin egen ståndpunkt i sank. Han fortsätter oförväget några minuter senare:

Det är en liten grupp som är riskgrupp alltså, dom flesta ungdomar klarar av det, även om jag tycker alls inte det är särskilt rekommendabelt.

Notera den härliga glidningen. Från början var det ”Datorspel skapar våldsamma ungdomar”. Nu är det ”En liten riskgrupp”. Men sen kommer en ren åsiktsdeklaration. Även om ”de flesta ungdomar” klarar av att spela (”våldsamma”) datorspel, så vill Hugo Lagercrantz inte att de ska göra det. Inte bara det, han föreslår i slutet av debatten att det införs en 20-årsgräns, vilket torde vara unikt i Sverige. Tala om att vara isolerad.

Istället för att försvara sin egen tes så väljer Lagercrantz att införa ett nytt påstående, ”datorspel är beroendeframkallande”. Jämförbart med alkohol till och med. Ett klassiskt grepp, isflakshoppning brukar debattknepet kallas, att när de egna teserna, isflaken, sjunker – raskt hoppa vidare till nästa för att hålla sig flytande.

Det här är alltså vad ”hjärnforskarnas” representant väljer att framföra som bästa argument i rikstv. Jag tror någonstans det kokar ner till att det handlar om äldre herrar för vilka datorspel är något helt främmande som redan bestämt sig för vad de tycker. Och nu försöker de hitta stöd för sin egen åsikt, eller det man brukar kalla för ”confirmation bias”.

Jag utgår från att Lagercrantz och resten av det här gänget sitter i långt möte ikväll och funderar kring vad som gick fel där i tv-studion.

Se hela debatten här (fram till januari 2013).

I min jakt på julklappar sprang jag förbi det här gänget designade brandsläckare för dryga 1200 spänn på Åhléns. Här är det något som tänkt till ordentligt.

”Gud vad tråkiga brandsläckare är, bara röda hela tiden. Rött, rött rött”.

Kanske borde de tänkt ett varv till. Varför är brandsläckare alltid röda? En hint.

Man har drygt två minuter på sig att börja bekämpa en lägenhetsbrand. Det man vill hitta snabbt då är brandsläckaren. Då kommer de här ljushuvudena på den smarta idén att göra släckare i lägenheternas motsvarighet till camouflagefärg. Bra där.

I onsdags var det dags för ett nytt försök. Då fick jag istället beskedet från Origin, alltså EA’s Steamkopia, att jag inte hade någon internetanslutning. En googling avslöjade både att Origin hade fel, jag hade visst internetanslutning, och att jag inte var ensam om problemet. Origin var nere. No game for you!

Jag hade såklart förstått att fungerande nätverksanslutning krävdes för att spela online. Men för singelplayer? Allvarligt EA, jag förstår att Steams framgångar gör att ni också vill ha en bit av downloads-kakan. Men gör det rätt då. Att kräva att singleplayer-spelare loggar in på onlinetjänsten för att kunna spela med sig själva är en riktigt dålig idé. Något som Steam insett för flera år sedan:

"Offline". Look into it EA.

På torsdagen skedde tredje försöket och då funkade det. Men inte förrän jag uppdaterat EA’s webbläsarplugin. Och jag är inte jätteimponerad. Jag är småbarnsförälder. Det är meckigt för mig att få tid att spela och när jag väl fixat det, tid alltså, vill jag just spela.

Med Battlefield 3 tar det ett tag att komma igång. Först ska man alltså klicka på genvägen. Då startas Origin. Eller Origin Beta snarare, det är vad det verkar faktiskt inte en skarp produkt . Vilket ytterligare får mig att undra, kräver verkligen Electronic Arts att betalande kunder använder deras betaprodukter?500 spänn för ett spel i beta alltså?

Srsly? Beta?

Origin i sin tur startar webbläsaren. Där jag till slut får starta själva spelet. Sen följer såklart en ändlös räcka av logotypanimeringar från de företag som varit inblandade. Såklart går de inte att ESC:a sig förbi dem, man måste kolla på skiten varje gång.

Därefter stannar skärmen av någon anledning med ett ”Press enter”. Vad i helvete är meningen med det? Jag har redan klickat två gånger för att få spela, tror EA att jag medan jag tittade på alla deras loggor ändrat på mig?

Sen måste jag åter välja om jag ska fortsätta eller börja om eller whatnot. Sen följer ytterligare en laddningsperiod, först därefter kan jag faktiskt spela. Tänk vad enkelt det kunde vara, bara en ”Quickplay”-genväg på skrivbordet som startar spelet där man var senast. Det är inte kärnkirurgi vi pratar om här direkt.

Resultatet av det här är att jag inte spelat BF3 särskilt mycket än. Vilket är synd, det verkar vara bra grafik.

http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=3557023

Man kan skratta åt det idag, men sen fundera över om vi kommit så långt. När det gäller kvinnliga huvudroller i tecknad barnfilm skulle jag vilja hävda att vi är kvar på exakt samma nivå. När de finns, måste de döljas genom trixia titlar.

”valde att visa god min och sedan be mina medarbetare att ta reda på hur tillstånden ser ut.”

Det var dock inte värre än att hon 20 november gick hem och bloggade hur kul det var och la upp den här bilden  (cachad version), som avlänkades från inlägget idag, men fortfarande ligger kvar om man vet var den är.

Hon döpte till och med bilden till ”Alvin” så så jävla omedveten var hon inte.

Skämmiga korrar (Foto josephzohn)

Naturligtvis vill Origin autostartas med Windows och om den här trenden där varje spelutgivare ska ha sin egen lilla Appstore håller i sig, kommer aktivitetsfältet vara fullt snart. Snälla utgivare, tänk mobiltelefon: inte kommer varje app med en egen Appstore? Lika lite som vi vill ha det i våra telefoner vill vi ha det i vår dator.

Nu har jag en ikon på skrivbordet för ”Battlefield 3″. Det vanliga när man klickar på en sådan är att spelet startar. Det är ju en rätt rimlig förväntning. Men inte. När jag klickar öppnar istället Origin. Där jag bara kommer till spelkatalogen (som i mitt fall är rätt tom och bara innehåller BF3 och en gammal BF2EU-forces som jag köpte för 200 år sedan). Sen måste jag klicka igen.

Då tänker man ju att spelet borde börja? Nepp. Då startar istället webbläsaren med inte mindre än tre flikar. På den tredje fliken kan jag välja att starta spelet. Hur i helvete tänkte EA och Dice här? Tre klick, med start av två program som överhuvudtaget inte har med spelet att göra?

Sen startar spelet och kraschar efter typ fem minuter, så jag har fortfarande bara tagit mig pass 200 meter fram i ett tunnelbanetåg. En snabb googling visar att jag inte är den enda. Och eftersom jag är vuxenspelare och har barn så har jag inte tid att felsöka så spelet  får ligga tills de patchat klart det.

Bra där.

Den hade upptäckt att den judiska delen av Röda Korset, Magen David Adom, inte fick använda Davidstjärnan utanför Israel. Istället använder de den rätt fula och icke-religiösa Röda Kristallen:

Jag tyckte det kändes märkligt att en stor NG-organisation som Röda Korset skulle vara så uppenbart diskriminerande mot en medlem att jag blev tvungen att investigoogla lite. Är Röda Korset antisemitiskt?

Nej, visade sig väl svaret vara, däremot redigt inkonsekvent. Eller pragmatiskt, beroende på hur man ser det. Så här ligger det till:

Ursprungssymbolen Korset blev officiell symbol 1863, men är inte det kristna korset. I varje fall var det tydligen inte tänkt så. Istället hade det med Schweiz att göra:

Since the emblem was to reflect the neutrality of the armed forces’medical services and the protection conferred on them, the emblem adopted was formed by reversing the colours of the Swiss flag.

Switzerland’s permanent neutral status had been firmly established in practice for several years, and had been confirmed by the Treaties of Vienna and Paris in 1815. Furthermore, the white flag was and remains a symbol of the wish to negotiate or to surrender; firing on anyone displaying it in good faith is unacceptable.

Men de muslimska länderna uppfattade, inte helt otippat,  det ändå som just en religiös symbol och ville följdaktligen använda skäran. Vilket de fick. Dessutom fick nuvarande Iran rätten att använda Lejonet och solen, även om den inte är i bruk längre.

Presto, tiden går och allt fler vill ha egna symboler. Internationella Röda korset känner att det finns behov av ytterligare en ny mer neutral symbol:

By the 1990s, there was also concern about respect for the neutrality of the red cross or red crescent in certain difficult conflic ts. In 1992, the then president of the ICRC called publicly for the creation of an additional emblem devoid of any national, political or religious connotation.

Sen tar det ytterligare lite tid och inte förrän så sent som 2005 lyckas man komma överens om ”Kristallen” ovan. Det hela resulterar i ”Protokoll 3″ som godkändes 2007.

Därför får alltså inte Magen David Adom använda en röd Davidsstjärna, trots att det alltså redan finns ett kors och en skära. Eftersom den ena, korset, alltså inte är en religiös symbol, fast alla uppfattar den som det, och den andra, skäran, är en kompromiss för att den första fanns, trots att den alltså inte var en religiös symbol. Istället hänvisas de till New Age-Kristallen (som alltså inte är en New Age-symbol, men come on! ”Kristallen”?!)

Vilket Magen David Adom har accepterat.

Personligen tycker jag att man då kan fråga sig, om Röda Korset alltså fattat att det här med religiösa symboler inte är någon hit, att det kan vara bra att använda en neutral symbol och att både korset och skäran uppfattas som, och i åtminstone ena fallet är, just religiösa symboler – varför arbetar man då inte för att sluta använda korset (och skäran) och låta alla använda Kristallen?

EDIT: Fel av mig, Halvmånen är inte heller en religiös symbol, utan från början tydligen en hednisk symbol. Så då har vi alltså två symboler, korset och halvmånen, som bägge uppfattas som religiösa, i ett sammanhang där man redan från början insåg vikten av att uppfattas som neutral och opartisk. Ett rejält mega-fail alltså. Tack Magnus för påpekandet.

]]> http://juabjab.wordpress.com/2011/10/18/ar-roda-korset-antisemitiskt/feed/ 0 cgillinger Röda Kristallen http://juabjab.wordpress.com/2011/09/28/det-gar-visst-att-se-sakerhetsniva-pa-fb-poster/ http://juabjab.wordpress.com/2011/09/28/det-gar-visst-att-se-sakerhetsniva-pa-fb-poster/#comments Wed, 28 Sep 2011 19:39:47 +0000 Christian Gillinger http://juabjab.wordpress.com/?p=2375 ]]> Det visar sig att det visst går att se vilken säkerhetsnivå Facebookposter har (tvärtemot vad jag skrev i förra posten). Det är bara att hålla muspekaren över den lilla symbolen vid varje inlägg så visas rättigheterna (klicka för större bild):

I det här fallet är inlägget alltså helt publikt och därför kommer alla kommentarer också bli det.  Symbolerna ändrar sig också beroende på nivå. En jordglob betyder ”offentlig”, två små figurer betyder ”vänner”, ett kugghjul betyder att det delas efter en egendefinierad lista. På så sätt kan man rätt snabbt själv avgöra om man vill kommentera eller inte.

Tack Josefina för att du visade det här tricket.

Det första är osäkerheten kring det nyinförda passiva delandet. Nu när allt vi ”läser” ”lyssnar på” och ”tittar på” (läs mer om ”Frictionless sharing” och ”Facebook Gestures” här), automatiskt syns i vårt flöde, så är frågan hur det hamnar på Facebook. Hur vet Facebook att jag precis lyssnat på Nick Borgen på Spotify? Hur vet de att jag läst en artikel på Washington Post?

Det andra är osäkerheten kring vad Facebook vet om mig när jag surfar på resten av internet. Måste jag logga ur Facebook innan jag surfar någonstans? Räcker det?

Det här ledde till en omfattande diskussion på nätet, en diskussion som fortfarande pågår. Jag tänkte jag skulle sammanfatta lite slutsatser som började utkristallisera sig framåt söndagkvällen.

Det passiva delandet, ”frictionless sharing”, att det visas vad jag läser, lyssnar- och tittar på på Facebook kräver ett godkännande. Du måste installera någon form av app och godkänna att den får posta i ditt flöde. Det räcker inte med att bara surfa runt på nätet. Läs mer vad en Facebooutvecklare svarade på Hacker News . Just nu finns det huvudsakligen tre appar man själv kan testa. Spotify (där man egentligen lägger till appen inifrån Spotify genom att klicka på ”Connect to Facebook”), The Guardian och Washington Post.

Installerar du någon av dessa appar och genom dem läser, eller lyssnar, så kommer det dyka upp i ditt Facebookflöde. Men alltså inte om du läser en artikel på Aftonbladets vanliga webbsida, för att ta ett exempel. Vill du sluta visa vad du läser hos The Guardian är det bara att ta bort appen. Det gör du så här:

Klicka på pilen uppe i högra hörnet i Facebooks sidhuvud:

Välj ”Privacy Settings” och därefter ”Apps and websites”.  Hitta appen och välj ”Edit”. Därefter kan du välja ”Remove” (klicka för större bild):

Däremot visade det sig att Facebook, åtminstone teoretiskt, kan följa en användares surfande på nätet. Skribenten Nik Cubrilovic analyserade de cookies som Facebook lämnar hos användarna och skrev ett blogginlägg om det:

Even if you are logged out, Facebook still knows and can track every page you visit. The only solution is to delete every Facebook cookie in your browser, or to use a separate browser for Facebook interactions.

Och om du går in på en sida där det finns ett Facebook-element, till exempel en ”Like”-knapp, så kan Facebook teoretiskt se att du besöker den även om du inte klickar på knappen, eller vad det nu är för Facebookelement som finns där. Detta alltså förutsatt att du varit inloggad på Facebook.

Det här är naturligtvis inte bra, och idag (måndag) svarade en anställd på Facebook på kritiken och menade att de cookies som Facebook skapar används för att spåra intrångsförsök. Läs mer hos Mashable,  och på IDG.se.

Det finns idag inga indikationer på att Facebook faktiskt försökt spåra folk på ett otillbördigt sätt och förra veckan svarade också Facebook på de nordiska Datainspektionerna när de frågade hur Facebook hanterade skyddet för användarnas integritet. Läs svaret här (PDF-länk): . Man får alltså helt bestämma sig för om man litar på Facebook eller inte.

För den som är osäker så finns det tillägg till webbläsaren som aktivt förhindrar Facebook att ens teoretiskt spåra dig:

GetFaceOff (Chrome)

Facebook Disconnect (Chrome)

Facebook Beacon Blocker (Firefox)

Ghostery (Firefox)

Ghostery (Chrome)

Fast det är klart, då gäller det att man litar på tilläggen…

En annan oro var hur kommentarer syntes i den nya tickern. Ett meddelande spred sig på Facebook både på engelska och på svenska. Något i stil med:

VÄNLIGEN gör mig en tjänst och flytta musen över mitt namn här, vänta på rutan för att ladda och sedan flytta musen över ”Prenumerera” länken. Bocka sedan av ”Kommentarer och gillar”.

Jag skulle verkligen vilja att mina kommentarer till vänners och familjers inlägg inte offentliggörs, tack! Skicka vidare detta om du inte vill att varenda grej du skriver ska synas på höger sida i ”Ticker Box” så alla kan se!

Jag postar detta inte bara för mig själv, men också så att mina vänner och familj vet att be andra att göra detsamma om de inte vill att deras varje steg på Facebook ska synas. Tack!

Det handlar om att det är svårt att överblicka vad som visas för vem av kommentarerna och har att göra med Facebooks nyinförda listor. Listorna gör att man kan välja mer vem som ska se ens uppdateringar. Man väljer under varje status:

Om man kommenterar ett inlägg som är publikt, eller märkt med ”Vänners vänner”, så kommer den kommentaren visas för originalpostaren och alla andra som kommenterat inlägget. Vilket är helt rimligt. Men det kommer också visas för alla deras vänner. Det betyder att det dyker upp uppdateringar i tickern mellan dina vänner och personer du inte har en aning om vilka de är. Vilket kanske inte alla vill.

Problemet är att det inte går att se på en post vilken säkerhetsnivå den har. Lösningen är därför att alla slutar använda ”Vänners vänner”-inställningen och den något jobbiga lösningen att tydligt säga när man postar något publikt. Eller att alla utgår från att allt man kommenterar är helt öppet.

Läs mer på Naked Security.

EDIT: Det sista är fel, det går visst att se vilken rättighetsnivå ett inlägg har. Jag skriver hur här.