Ett fartyg sjunker och plötsligt är året 1912

Jag har fascinerat tittat på vilka gamla värderingar som lockas fram när ett fartyg sjunker. I DN på morgonen för olyckan kunde jag läsa om kaoset under evakuerandet av passagerare att:

”Han berättar att kvinnor och barn skulle få gå i livbåtarna först, men många män ville följa med sina familjer”.

Ja förmodligen hade de en kalender som det stod ”2012″ på, medan rederiets egen skrev ”1912″. Dagen efter totar DN ihop lite bakgrund om fartyget, under den slagkraftiga rubriken ”Otursförföljt fartyg”. Där slås det fast att:

”Vid sjösättningen den 7 juli 2006 i just Civitavechhia lyckades man inte krossa den flaska champagne med vilket ett fartyg normalt ”döps”. Ett illavarslande tecken enligt gammal sjötradition”.

Avgör fartygsöden

En uppgift som alltså anses så viktig att den placeras i en faktaruta. I övrig hade fartyget varit med om att kollidera med en kaj, det var allt.

Och idag skriver Aftonbladet om den allt mer hatade kaptenen om vad som upprör mest. Det är inte det faktum att hans befäl förde fartyget på grund och sedan fick det att sjunka och människor att dö, utan:

En man som nu blir kallad inkapabel – men framför allt feg, ryggradslös och helt utan ära.

Han var inte en gentleman utan ärolös. När jag lägger ihop de här tre texterna tonar bilden av ”mannen” fram som en som i krisläge kan skiljas från sin familj, i en värld där otur är en faktor att ta med i beräkningen och där män ska stå rakryggat på halvdäck, tillsammans får jag förmoda, sippandes på en konjak samtidigt som bandet spelar ”Närmare Gud till dig”. Kort sagt 1912, inte 2012.

Varför? Hur kan fartygsromatik och en hundra år gammal mansroll fortfarande spela in när en modern verksamhet kraschar och professionellt räddningsarbete ska genomföras?

Dataspel ökar aggressiviteten

I morse i SVT hölls ytterligare en i den ändlösa raden debatter om huruvida datorspel skapar massmördare eller inte. Men den här var anmärkningsvärd av flera skäl.

Det ena som vara anmärkningsvärt var att en forskare från KI och överläkare från Astrid Lindsgrens sjukhus avslöjade ett oerhört förakt för samhällsvetenskaplig forskning.

Det andra var att han höll med sin debattmotståndare – även om jag inte är säker på att han själv förstod det.

Diskreta brandsläckare

I min jakt på julklappar sprang jag förbi det här gänget designade brandsläckare för dryga 1200 spänn på Åhléns. Här är det något som tänkt till ordentligt.

”Gud vad tråkiga brandsläckare är, bara röda hela tiden. Rött, rött rött”.

Kanske borde de tänkt ett varv till. Varför är brandsläckare alltid röda? En hint.

Man har drygt två minuter på sig att börja bekämpa en lägenhetsbrand. Det man vill hitta snabbt då är brandsläckaren. Då kommer de här ljushuvudena på den smarta idén att göra släckare i lägenheternas motsvarighet till camouflagefärg. Bra där.

Battlefield 3 igen

Jag försökte spela igen i veckan. I tisdags hade jag nattat barn och fixat klart allt för att få lite tid över. Men när jag försökte starta spelet fick jag beskedet att det inte var installerat. Så kvällen ägnades istället åt att ladda ner igen. Eller tja, datorn laddade ner, själv gjorde jag annat.

I onsdags var det dags för ett nytt försök. Då fick jag istället beskedet från Origin, alltså EA’s Steamkopia, att jag inte hade någon internetanslutning. En googling avslöjade både att Origin hade fel, jag hade visst internetanslutning, och att jag inte var ensam om problemet. Origin var nere. No game for you!

Jag hade såklart förstått att fungerande nätverksanslutning krävdes för att spela online. Men för singelplayer? Allvarligt EA, jag förstår att Steams framgångar gör att ni också vill ha en bit av downloads-kakan. Men gör det rätt då. Att kräva att singleplayer-spelare loggar in på onlinetjänsten för att kunna spela med sig själva är en riktigt dålig idé. Något som Steam insett för flera år sedan:

"Offline". Look into it EA.

På torsdagen skedde tredje försöket och då funkade det. Men inte förrän jag uppdaterat EA’s webbläsarplugin. Och jag är inte jätteimponerad. Jag är småbarnsförälder. Det är meckigt för mig att få tid att spela och när jag väl fixat det, tid alltså, vill jag just spela.

Med Battlefield 3 tar det ett tag att komma igång. Först ska man alltså klicka på genvägen. Då startas Origin. Eller Origin Beta snarare, det är vad det verkar faktiskt inte en skarp produkt . Vilket ytterligare får mig att undra, kräver verkligen Electronic Arts att betalande kunder använder deras betaprodukter?500 spänn för ett spel i beta alltså?

Srsly? Beta?

Origin i sin tur startar webbläsaren. Där jag till slut får starta själva spelet. Sen följer såklart en ändlös räcka av logotypanimeringar från de företag som varit inblandade. Såklart går de inte att ESC:a sig förbi dem, man måste kolla på skiten varje gång.

Därefter stannar skärmen av någon anledning med ett ”Press enter”. Vad i helvete är meningen med det? Jag har redan klickat två gånger för att få spela, tror EA att jag medan jag tittade på alla deras loggor ändrat på mig?

Sen måste jag åter välja om jag ska fortsätta eller börja om eller whatnot. Sen följer ytterligare en laddningsperiod, först därefter kan jag faktiskt spela. Tänk vad enkelt det kunde vara, bara en ”Quickplay”-genväg på skrivbordet som startar spelet där man var senast. Det är inte kärnkirurgi vi pratar om här direkt.

Resultatet av det här är att jag inte spelat BF3 särskilt mycket än. Vilket är synd, det verkar vara bra grafik.

Tidslöst kvinnostopp

SR Minnen grävde upp lyssnarstormen som uppstod när första kvinnliga nyhetsuppläsaren gjort premiär:

http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=3557023

Man kan skratta åt det idag, men sen fundera över om vi kommit så långt. När det gäller kvinnliga huvudroller i tecknad barnfilm skulle jag vilja hävda att vi är kvar på exakt samma nivå. När de finns, måste de döljas genom trixia titlar.

Ulla Hamilton raderar ekorrar i sin blogg

Stackars Ulla Hamilton blev lurad av di elaka företagarna. Hon hade ingen aning om att Stureplanssvampen skulle krönas av reklam för en biofilm inte. Hon skriver ledset på sin ”blogg” att hon på plats:

”valde att visa god min och sedan be mina medarbetare att ta reda på hur tillstånden ser ut.”

Det var dock inte värre än att hon 20 november gick hem och bloggade hur kul det var och la upp den här bilden  (cachad version), som avlänkades från inlägget idag, men fortfarande ligger kvar om man vet var den är.

Hon döpte till och med bilden till ”Alvin” så så jävla omedveten var hon inte.

Skämmiga korrar (Foto josephzohn)

Battlefield 3 – värsta installationsupplevelsen någonsin

Igår fick jag Battlefield 3, äntligen, och satte genast igång att installera. Det var otroligt omständigt. Jag tror jag presenterades för säkert fem-sex EULA’s, som jag inte läste, den installerade jag vet inte hur många komponenter – som inte var spel – inklusive Origin, EA’s Steam-dödare. Som för säkerhets skull installerade sig själv två gånger.

Naturligtvis vill Origin autostartas med Windows och om den här trenden där varje spelutgivare ska ha sin egen lilla Appstore håller i sig, kommer aktivitetsfältet vara fullt snart. Snälla utgivare, tänk mobiltelefon: inte kommer varje app med en egen Appstore? Lika lite som vi vill ha det i våra telefoner vill vi ha det i vår dator.

Nu har jag en ikon på skrivbordet för ”Battlefield 3″. Det vanliga när man klickar på en sådan är att spelet startar. Det är ju en rätt rimlig förväntning. Men inte. När jag klickar öppnar istället Origin. Där jag bara kommer till spelkatalogen (som i mitt fall är rätt tom och bara innehåller BF3 och en gammal BF2EU-forces som jag köpte för 200 år sedan). Sen måste jag klicka igen.

Då tänker man ju att spelet borde börja? Nepp. Då startar istället webbläsaren med inte mindre än tre flikar. På den tredje fliken kan jag välja att starta spelet. Hur i helvete tänkte EA och Dice här? Tre klick, med start av två program som överhuvudtaget inte har med spelet att göra?

Sen startar spelet och kraschar efter typ fem minuter, så jag har fortfarande bara tagit mig pass 200 meter fram i ett tunnelbanetåg. En snabb googling visar att jag inte är den enda. Och eftersom jag är vuxenspelare och har barn så har jag inte tid att felsöka så spelet  får ligga tills de patchat klart det.

Bra där.

Är Röda Korset antisemitiskt?

Det här dök upp på Facebook, en judisk vän hade sett att Röda Korset förutom korset accepterade även islams skära, men inte den judiska Davidstjärnan. Det visade sig vara det här inlägget på bloggen Pophöger som var orsaken.

Den hade upptäckt att den judiska delen av Röda Korset, Magen David Adom, inte fick använda Davidstjärnan utanför Israel. Istället använder de den rätt fula och icke-religiösa Röda Kristallen:

Jag tyckte det kändes märkligt att en stor NG-organisation som Röda Korset skulle vara så uppenbart diskriminerande mot en medlem att jag blev tvungen att investigoogla lite. Är Röda Korset antisemitiskt?

Nej, visade sig väl svaret vara, däremot redigt inkonsekvent. Eller pragmatiskt, beroende på hur man ser det. Så här ligger det till:

Ursprungssymbolen Korset blev officiell symbol 1863, men är inte det kristna korset. I varje fall var det tydligen inte tänkt så. Istället hade det med Schweiz att göra:

Since the emblem was to reflect the neutrality of the armed forces’medical services and the protection conferred on them, the emblem adopted was formed by reversing the colours of the Swiss flag.

Switzerland’s permanent neutral status had been firmly established in practice for several years, and had been confirmed by the Treaties of Vienna and Paris in 1815. Furthermore, the white flag was and remains a symbol of the wish to negotiate or to surrender; firing on anyone displaying it in good faith is unacceptable.

Men de muslimska länderna uppfattade, inte helt otippat,  det ändå som just en religiös symbol och ville följdaktligen använda skäran. Vilket de fick. Dessutom fick nuvarande Iran rätten att använda Lejonet och solen, även om den inte är i bruk längre.

Presto, tiden går och allt fler vill ha egna symboler. Internationella Röda korset känner att det finns behov av ytterligare en ny mer neutral symbol:

By the 1990s, there was also concern about respect for the neutrality of the red cross or red crescent in certain difficult conflic ts. In 1992, the then president of the ICRC called publicly for the creation of an additional emblem devoid of any national, political or religious connotation.

Sen tar det ytterligare lite tid och inte förrän så sent som 2005 lyckas man komma överens om ”Kristallen” ovan. Det hela resulterar i ”Protokoll 3″ som godkändes 2007.

Därför får alltså inte Magen David Adom använda en röd Davidsstjärna, trots att det alltså redan finns ett kors och en skära. Eftersom den ena, korset, alltså inte är en religiös symbol, fast alla uppfattar den som det, och den andra, skäran, är en kompromiss för att den första fanns, trots att den alltså inte var en religiös symbol. Istället hänvisas de till New Age-Kristallen (som alltså inte är en New Age-symbol, men come on! ”Kristallen”?!)

Vilket Magen David Adom har accepterat.

Personligen tycker jag att man då kan fråga sig, om Röda Korset alltså fattat att det här med religiösa symboler inte är någon hit, att det kan vara bra att använda en neutral symbol och att både korset och skäran uppfattas som, och i åtminstone ena fallet är, just religiösa symboler – varför arbetar man då inte för att sluta använda korset (och skäran) och låta alla använda Kristallen?

EDIT: Fel av mig, Halvmånen är inte heller en religiös symbol, utan från början tydligen en hednisk symbol. Så då har vi alltså två symboler, korset och halvmånen, som bägge uppfattas som religiösa, i ett sammanhang där man redan från början insåg vikten av att uppfattas som neutral och opartisk. Ett rejält mega-fail alltså. Tack Magnus för påpekandet.

Det går visst att se säkerhetsnivå på FB-poster

Det visar sig att det visst går att se vilken säkerhetsnivå Facebookposter har (tvärtemot vad jag skrev i förra posten). Det är bara att hålla muspekaren över den lilla symbolen vid varje inlägg så visas rättigheterna (klicka för större bild):

I det här fallet är inlägget alltså helt publikt och därför kommer alla kommentarer också bli det.  Symbolerna ändrar sig också beroende på nivå. En jordglob betyder ”offentlig”, två små figurer betyder ”vänner”, ett kugghjul betyder att det delas efter en egendefinierad lista. På så sätt kan man rätt snabbt själv avgöra om man vill kommentera eller inte.

Tack Josefina för att du visade det här tricket.

”Facebook skrämmer mig”

Den senaste tidens Facebookförändringar har skapat en hel del oro bland användarna. I helgen publicerade till exempel Dave Winer bloggposten Facebook is scaring me. Han tar huvudsakligen upp två problem.

Det första är osäkerheten kring det nyinförda passiva delandet. Nu när allt vi ”läser” ”lyssnar på” och ”tittar på” (läs mer om ”Frictionless sharing” och ”Facebook Gestures” här), automatiskt syns i vårt flöde, så är frågan hur det hamnar på Facebook. Hur vet Facebook att jag precis lyssnat på Nick Borgen på Spotify? Hur vet de att jag läst en artikel på Washington Post?

Det andra är osäkerheten kring vad Facebook vet om mig när jag surfar på resten av internet. Måste jag logga ur Facebook innan jag surfar någonstans? Räcker det?

Det här ledde till en omfattande diskussion på nätet, en diskussion som fortfarande pågår. Jag tänkte jag skulle sammanfatta lite slutsatser som började utkristallisera sig framåt söndagkvällen.

Det passiva delandet, ”frictionless sharing”, att det visas vad jag läser, lyssnar- och tittar på på Facebook kräver ett godkännande. Du måste installera någon form av app och godkänna att den får posta i ditt flöde. Det räcker inte med att bara surfa runt på nätet. Läs mer vad en Facebooutvecklare svarade på Hacker News . Just nu finns det huvudsakligen tre appar man själv kan testa. Spotify (där man egentligen lägger till appen inifrån Spotify genom att klicka på ”Connect to Facebook”), The Guardian och Washington Post.

Installerar du någon av dessa appar och genom dem läser, eller lyssnar, så kommer det dyka upp i ditt Facebookflöde. Men alltså inte om du läser en artikel på Aftonbladets vanliga webbsida, för att ta ett exempel. Vill du sluta visa vad du läser hos The Guardian är det bara att ta bort appen. Det gör du så här:

Klicka på pilen uppe i högra hörnet i Facebooks sidhuvud:

Välj ”Privacy Settings” och därefter ”Apps and websites”.  Hitta appen och välj ”Edit”. Därefter kan du välja ”Remove” (klicka för större bild):

Däremot visade det sig att Facebook, åtminstone teoretiskt, kan följa en användares surfande på nätet. Skribenten Nik Cubrilovic analyserade de cookies som Facebook lämnar hos användarna och skrev ett blogginlägg om det:

Even if you are logged out, Facebook still knows and can track every page you visit. The only solution is to delete every Facebook cookie in your browser, or to use a separate browser for Facebook interactions.

Och om du går in på en sida där det finns ett Facebook-element, till exempel en ”Like”-knapp, så kan Facebook teoretiskt se att du besöker den även om du inte klickar på knappen, eller vad det nu är för Facebookelement som finns där. Detta alltså förutsatt att du varit inloggad på Facebook.

Det här är naturligtvis inte bra, och idag (måndag) svarade en anställd på Facebook på kritiken och menade att de cookies som Facebook skapar används för att spåra intrångsförsök. Läs mer hos Mashable,  och på IDG.se.

Det finns idag inga indikationer på att Facebook faktiskt försökt spåra folk på ett otillbördigt sätt och förra veckan svarade också Facebook på de nordiska Datainspektionerna när de frågade hur Facebook hanterade skyddet för användarnas integritet. Läs svaret här (PDF-länk): . Man får alltså helt bestämma sig för om man litar på Facebook eller inte.

För den som är osäker så finns det tillägg till webbläsaren som aktivt förhindrar Facebook att ens teoretiskt spåra dig:

GetFaceOff (Chrome)

Facebook Disconnect (Chrome)

Facebook Beacon Blocker (Firefox)

Ghostery (Firefox)

Ghostery (Chrome)

Fast det är klart, då gäller det att man litar på tilläggen…

En annan oro var hur kommentarer syntes i den nya tickern. Ett meddelande spred sig på Facebook både på engelska och på svenska. Något i stil med:

VÄNLIGEN gör mig en tjänst och flytta musen över mitt namn här, vänta på rutan för att ladda och sedan flytta musen över ”Prenumerera” länken. Bocka sedan av ”Kommentarer och gillar”.

Jag skulle verkligen vilja att mina kommentarer till vänners och familjers inlägg inte offentliggörs, tack! Skicka vidare detta om du inte vill att varenda grej du skriver ska synas på höger sida i ”Ticker Box” så alla kan se!

Jag postar detta inte bara för mig själv, men också så att mina vänner och familj vet att be andra att göra detsamma om de inte vill att deras varje steg på Facebook ska synas. Tack!

Det handlar om att det är svårt att överblicka vad som visas för vem av kommentarerna och har att göra med Facebooks nyinförda listor. Listorna gör att man kan välja mer vem som ska se ens uppdateringar. Man väljer under varje status:

Om man kommenterar ett inlägg som är publikt, eller märkt med ”Vänners vänner”, så kommer den kommentaren visas för originalpostaren och alla andra som kommenterat inlägget. Vilket är helt rimligt. Men det kommer också visas för alla deras vänner. Det betyder att det dyker upp uppdateringar i tickern mellan dina vänner och personer du inte har en aning om vilka de är. Vilket kanske inte alla vill.

Problemet är att det inte går att se på en post vilken säkerhetsnivå den har. Lösningen är därför att alla slutar använda ”Vänners vänner”-inställningen och den något jobbiga lösningen att tydligt säga när man postar något publikt. Eller att alla utgår från att allt man kommenterar är helt öppet.

Läs mer på Naked Security.

EDIT: Det sista är fel, det går visst att se vilken rättighetsnivå ett inlägg har. Jag skriver hur här.

Windows Phone 7

Jag fick låna Windows Phone 7-mobilen HTC Trophy under helgen. Jösses. Om det inte var för att jag var tvungen att skapa ett fejkat engelskt Live-ID konto för att komma åt MS Marketplace, och det faktum att telefonen inte är lokaliserad, så skulle jag ha köpt en själv omedelbart. Facebooks WP7-app varvar lätt både Androids och iOS motsvarande med ett gränssnitt som faktiskt känns unikt och nyskapande. Samma sak med Seesmic och jag undrar varför bägge gjort ett så bra jobb på WP7 och ett så tråkigt formulär-1A för Android.

Men jag fick som sagt sitta och fixa en engelsk proxy, googla upp ett äkta Londonpostnummer och hitta på en identitet för att ens få tillgång till Marketplace. Inte ens gratisappar kommer man åt utan utländsk identitet, vilket är mycket märkligt eftersom telefonen trots allt säljs i Sverige.

Vore det inte för det här med den obefintliga Marketplace skulle jag köpa en direkt. Men med en appsituation som är där Android var våren 2009 är frågan om Microsoft har någon chans på mobilmarknaden. Synd.

På de elektroniska kommentarsfältens nivå

Jag tror det är första gången kommentering på nätet används i en generell, jämförande och nedsättande betydelse. Det är Jan Guillou som i dagens DN blir arg över att Jackie Jakubowski jämför honom med nazister:

Men nu har Jakubowski trappat upp rejält, när han här i DN i går pådyvlade mig ”värsta sortens historierevisionism”, vilket som bekant betyder nazist eller åtminstone nazistsympatisör. Då befinner vi oss på de elektroniska kommentarsfältens nivå.

Spännande, det finns alltså en nivå för kommentarer på nätet och den är där nere i naziträsket.  Det är andra gången på kort tid som DN belyser något som närmast kan sägas följa Godwins lag (Då en internetdiskussion blir längre, går sannolikheten för att en jämförelse görs som involverar nazister eller Hitler mot ett).

Den första var Radioteatern som fick kritik för att de jämförde tågvärden som sparkade av en 11-åring med nazister. Åtminstone tyckte DN:s Erik Helmersson det.

Men det är klart, inget av de två fallen skedde på nätet, utan i en tidning och i en radiopjäs. Och ska man vara tydlig så brukar det ju ta ett tag innan nazijämförelsen dyker upp i nätdiskussioner medan det i de här båda fallen skedde i princip direkt.

Så jag får väl säga att de befinner sig på gammelmedianivå.

Sjöstadsdag

Vi i Sjöstan har tydligen blivit så många att det räcker för lite lokalpatriotism. Därför är det idag ”Sjöstadsdagen”. Här har ni hugade programmet. Själv gillar jag mest punkt 3:

11.30 Stadsvandring som berättar om projektets gång, arkitektur och annat intressant.

Vandringen tar ca 1 timme och avslutas vid Envacs sopsugterminal på Textilgatan.

Vem vill inte toppa med en sopsugsterminal.

Varför ser fjärrkontrollen fortfarande ut som en miniräknare?

Två artiklar den här veckan har fått mig att fundera på varför fjärrkontroller ser ut på samma sätt som de gjorde 1970. Möjligtvis lite smalare och tvålformade, men funktionaliteten är exakt den samma.

Den första är en bra text av Martin Appel på IDG.se. Han skriver om hur digital kameran inte utvecklats på samma sätt som mobiltelefonen gjort:

Men ännu allvarligare är att kameratillverkarna inte förstår hur dagens konsumenter använder sina kameror. Att kunna lägga upp bilder och videoklipp på Facebook, Flickr, Youtube eller den egna bloggen är en självklarhet för de flesta av oss, och det här är barnsligt enkelt med en smartphone.

Han tar också upp att moderna kameror av någon anledning inte kan laddas via usb-sladden och saknar självklarheter som gps, wifi och appar. Läs den.

Den andra texten dök upp i dagens DN Kultur (inte online, än, men dyker den upp så länkar jag). Där berättar Georg Cederskog om ”kanalernas numrologin”, tv-bolagens jakt att hamna på knapparna 1-10 på fjärrkontrollen eftersom folk sällan orkar bläddra högre. Senast är det TV4+ som ändrar namn till Sjuan, för att på så sätt säkerställa att de hamnar på just knapp sju. Lidija Ilic som är marknads- och kommunikationsdirektör hos Turner Broadcasting System i Norden säger till DN:

- Vi har en tradition med sifferkanaler i Sverige och bland annat är det så klart kopplat till människors vana med fjärrkontrollen. Konkurrensen har ökat och alla vill in på tio-topplistan.

Fast det är ju ingen topplista, i meningen ”mest populära”. Åtminstone jag har ettan till sexan på respektive plats mest för att det är logiskt, eller av gammal vana. Och använder sju-tio för övriga kanaler som jag tittar på. Och jag märker att det oftast är på ett till tio jag hamnar.

Men varför utgår fjärrkontroller från ett förlegat nummersystem? För att det alltid sett ut så? För att den som gjorde den första fjärrken också gjorde miniräknare? Till och min apdyra multifjärr, Logitech Harmony One, använder säkert 85% av ytan till gamla analoga knappar med siffror på.

I mobiltelefonvärlden försvann knapparna med Iphone. Varför inte på fjärrkontrollen? Jag vill ha kanaler som appar, inte som knappar (ha!). Eller ge mig en app som gör att jag kan swypa mellan kanalerna.

Varför startar inte varje TV med en iphoneliknande homescreen där alla kanalerna ligger som appar och varför fungerar inte fjärrkontrollen som en Wiimote så jag bara kan peka på vilken kanal jag vill se?

Varför ser fjärrkontrollen fortfarande ut som en miniräknare?

En kortis till om kommentering.

En grej till som jag stör mig på i diskussionen om kommentarsfält på nätet i allmänhet och i traditionell media på nätet i synnerhet är att det ofta, eller till och med alltid, framställs som något negativ att fler kräver registrerade kommentarer. Att det handlar om kontroll och övervakning och innebär en inskränkning i folks rätt att tycka.

Till och med tidningarna själva använder gärna uttryck som ”Nu tvingas vi till att införa registering”, ”Vi måste höja kraven och öka kontrollen”. När krav på registrering införs framställs det som om det bara är en ordningsfråga.

Så är det inte. Åtminstone inte bara och definitivt inte om man gör det rätt.

Att möjliggöra kommentarer under eget namn, eller pseudonym, innebär att man som användare får möjlighet skydda sina åsikter. Jag riskerar inte att någon annan snor mitt namn, nog så viktigt om man väljer att posta under sitt riktiga namn.  Om jag kommenterar mycket på samma plats kommer andra besökare känna igen mig, jag kan bygga upp ett förtroende och skapa mig en egen identitet. Jag kan få en kommenteringshistorik, där jag kan se vad jag kommenterat tidigare. Jag kan lägga till en bild eller avatar för att på så sätt bli mer personlig.  Jag kan lägga in en signatur i inläggen, eller använda userbars. Jag kan bygga upp en relation till andra som också kommenterar på samma sajt, och därmed kanske har liknande intressen som jag.

Sajter som erbjuder det här visar respekt för sina besökare. Jag tyckte det förtjänade lite extra fokus.